Efter en snabb shoppingrunda (någon hade glömt att ta på, och med, sin BH men av vänskaplig diskretion talar jag givetvis inte om vem) så beställde vi upp kallt vitt vin till rummet och började snygga till oss. Prick klockan sex ringde Magnus från Cadillac Stockholm och meddelande att han var på plats och så bar det iväg.

Studion är mindre i verkligheten än Tv-bilden får en att tro och värmen där inne fick en att titta efter parasoller och fruktdrinkar. Vi väldigt importa människor hade fått mat och dryck innan vi blev insläppta före alla andra till studion och så snart samtliga var på plats fick vi enkel publikregi.

Under sändningen slogs jag över hur oerhört mycket bättre samtliga deltagare låter i verkligheten. Å andra sidan beror det väl på att dimensionerna blir fler och musiken inte bara hörs utan även känns och upplevs. När Daniel sjöng Imagine gjorde hjärtslagen nästan fysiskt ont och Evelinas energi fick blodet att sjunga med i den annars så tråkiga Faith. Andreas imponerade och jag blev förmodligen snudd på lika rörd som han blev av publikens gensvar. Som den människa jag är led jag med Sam redan innan han började sjunga. Jag vet inte vad det är med den mannen men någonting får det att börja krypa under skinnet på mig vid blotta anblicken av honom. Jag satt där på plats och funderade vad det är som är fel och jag kom slutligen fram till att det inte känns äkta, hela Sam känns inte äkta. Det känns jobbigt när han sjunger, som om han får kämpa för sitt liv för att få ljud över sina läppar och när det ljudet väl kommer så blir något fel. I vissa stunder kändes det som om han inte ens ville vara där.. eller kanske inte ens var där, åtminstone inte med det som är han...

En sanslöst trevligt veckoslut är över om några timmar och jag vill skicka ett oändligt Tack till Hitta.se med Ylva i spetsen för minnen jag ska bevara långt in i den kalla vintern!

P.s. Tävla ni också på Hitta.se, jag kan gärna följa med om ingen annan vill ;)