Jag har en egen pir. En plats där jag kan se horisonten... den enda platsen här i närheten

Här nere vid saltstänkt vatten har jag i åratal tillbringat tid med mina tankar som sällskap. I storm har jag rakryggad tagit spjärn mot vinden, i solsken har jag legat på den stenbeklädda vågbrytaren och lyssnat på måsarna. I regnet har jag suttit skyddad i min bil och låtit duggande tankar strila i takt med våta droppar på bilrutan.

Idag var det regnet som höll mig sällskap vid min utpost. Regnet och min hund.