Det var med stora ögon och en sällan upplevd fascination som jag, tillsammans med dryga 5800 andra, äntrade Fredrikskans igår. Rödvita flaggor, halsdukar och mössor överallt, doft av kaffe och rykande andedräkter… det var en kylig kväll igår, knappt att termometern orkade sig över nollan. Ändå stor jag där och värmdes i hela kroppen över människors engagemang och kärlek till sitt lag och sin sport. Mest troligt kommer jag aldrig att bli någon fotbollsfantast, men det här vill jag uppleva igen… om inte annat för att höra klacken sjunga Berghagens ”En kväll i juni”.

Här hemma i Bullerbyn står väskan äntligen färdigpackad, Vilda är nybadad och flygbiljetterna ligger i handväskan. Innan tuppen har vaknat imorgon åker min hund och jag upp till norr, främst för att jag är inbjuden att tala på SKTF´s regionkonferens men också med den underbara bonusen att jag kan vara i närheten av mina nära och kära i några dagar (sätt på kaffet Emma för nu kommer jag!).