Det var blygsamma femton grader som hälsade mig välkommen hem under senkvällen igår. Under de åtta dagar jag andats på en ö i Östersjön har det plötsligt blivit höst, något som inte minst märks på min innertemperatur... Hittade björkved på logen.. grävde djupt bland sälg och tall för att få de bitar som värmer bäst och samtidigt som septembermörkret la sig över Bullerbyn började plusgraderna svärma innanför husets väggar.

Gotlandsveckan blev lika fri och vacker som jag önskade. Det är något med mig och öar.. något oförklarligt, något större än ordens begränsning. Så snart trossarna lagts av och kraftfulla motorer plöjer genom vattnet, när bara det oändliga ligger framför och horisonten ligger orörd i sjömil efter sjömil. Där ute på däck, under himmel... över hav, och med havsvindar som blåser både själ och tankar rena, just i den stunden får jag frid. Frid sprungen ur en koncentrerad upplevelse av frihet.