En sällsam morgon mitt i allt det vackra och nog funderade jag en stund över hur det fortsättningsvis skulle vara att stirra ner i ett handfat av porslin när man borstar tänderna istället för att blicka ut över fjällen..

Idag var den enda dagen jag hade sällskap hela etappen, dagarna innan har jag antingen gått helt ensam, eller haft sällskap en del av sträckan. Det blev en lättvandrad dag där humör och ork hölls uppe av människorna längs vägen och av allt det vackra vi gick omkring i.  Funderade en stund på att ta "genvägen" ovanför Singi och därmed fortsätta direkt mot Kebnekaise, men insåg att jag varken hade bråttom eller lust till det.

De sista kilometerna fram till Singi var däremot, och av en anledning jag inte riktigt förstår, bland de längsta någonsin och i min beslutsamhet om att komma fram fick jag betala en stortånagel i pris. Skor blir väldigt små när man har bråttom i nedförsbackar...

Bland det sista min pappa sa innan jag åkte var att jag aldrig skulle slå upp mitt tält i en dal, eller svacka då smätvatten och regn lätt gör marken rå och kall där. Kvällen innan hade jag inte haft mycket till val och vis nu också av erfarenhet letade jag nu upp en högt belägen plats, medan mina vänner följde instruktioner om att tältplatserna fanns nedanför stugorna.

Så jag såg mig omkring och hittade ganska snabbt en bra plats där ett grönt tält en stund stod uppställt, det kom dock att visa sig att jag parkerat mitt tillfälliga hem mitt på helikopter plattan...