Jag hade däremot angenämt sällskap med mig på resan. En vänlig själ hade skickat mig en fyra cd-skivor av något som jag klassar som poesi.. eller varför inte magi.

"Skruva ner vardagens ljud så infinner sig först tystnadens lättnad. Och sedan, mycket tyst, tyst som ljus, återvänder meningen. Ord är den del av tystnaden som talar."

Jeanette Winterson har ett språk som jag känner igen, en ton som lägger sig tryggt och bekant i mitt hjärta. Hennes bok, Fyrväktaren, läses med kärlek och passion av Regina Lund och jag som lyssnare behöver bara spetsa mina öron och mitt sinne för att därefter bli medbjuden in i en värld jag tycker om att vistas i.

Många, långa mil senare stannade jag i stugan vid havet och den plats som alltid kommer att vara min barndoms sommar. Morfar väntade med en lapp från förra sommaren på köksbordet och vid delade en kväll, min morfar och jag, där vi möttes bland minnena.