Ikväll är det raggskockar på i ett hus där kylan sveper in över golven. Ute kryper temperaturen neråt i en svindlande fart och medan människor letar värme klär naturen av sig för att slutligen stå naken inför vintern. Vilda gör sig redo för sin vinterpäls och har snart behårat varje millimeter av detta Bullerbyhem. Om några veckor är hon gnistrande röd igen, min egna lilla domherre på fyra ben. Jag fick skrapa rutor denna sista septembermorgon och helt plötsligt känns det som om min Gotlandsvecka var för ett halvt sekel sedan...

.. fast det är inte ens två veckor sedan jag gick där bland rosbeklädda gränder på en ö i havet. Längs Norsta Auras strandkant fick nakna fötter återse hav och avsvalnad sand, allt medan kvinnor av stål nakna omfamnades av havet. På favoritfiket i Visby drack jag te och läste DN i solen. Vilda fick en egen skål med vatten och skällde på alla hundar som gick förbi. Barn slutade skolan, konferensmänniskor hade paus. Cyklister ven förbli från ena hållet, och kämpade sig upp från det andra. En stund i en backe. En kopp te i ett nu.