Mitt i natten och jag borde befinna mig i en värld av (nattliga) drömmar, men istället skrålar jag ikapp med Mr Jones och är glad över att inte bo i lägenhet. Jag har alltid älskat de svarta, kravlösa och smått anarkistiska nätterna men så en dag blev jag plötsligt kvällstrött... Fast i natt återerövrar jag mina nätter och vakar under den stjärnbeströdda natten tillsammans med Tom.

Det blev februari.. bara så där. Palme är månadens bild i min 70-tals almanacka där på köksväggen och på bordet ligger min arbetsalmanacka och är allmänt galen. Efter sexton års innerlig längtan kom så ett piano till mitt hem och lyckan varade i exakt nio dagar och fem timmar. Idag kom mannen som istället för att stämma toner meddelade att pianot dött och endast begravning återstår. Något säger mig att jag borde ha pratat med honom innan 400kg bars in i mitt hus och innan jag målade om alla möbler så att det skulle matcha det svarta pianot...

Fast i övrigt går jag mest omkring och är tacksam över att det här underbara livet faktiskt är mitt.

Nu natt...