Vinterstrand

Helg vid en annan kust. Kyligt vackert på sitt antartiska sätt.







Kastanjegäster

När man bor på landet behöver man ingen Tv, det räcker med ett fönster.




Obefintlighet

Jag borde nog blogga men det vill sig liksom inte. Som om orden försvann tillsammans med det år som gick.

Så vi lyssnar på något bra istället, stjäl en lista och flätar vårt hår medan vi inväntar ordens återkomst med norrländsk tålmodighet.

--------------------------------------
Årets nykomling: 2010 har fortsatt berika mig med kloka, vackra, fantastiska människor, men årets verkliga nykomling kan inte bli någon annan än det nu åtta månader gamla livet borta i skogsbrynet.
Årets snyft: Att jag inte kom iväg på någon ordentlig vandring i år. Hade allt förberett, men blev stoppad av ett regn som aldrig ville ta slut.
Årets konsert: Måste bli den med Plura där på ön. Om inte annat så för den gemytliga miljön, den goda maten och det trevliga sällskapets skull.
Årets film: Precious, Fisch Tank, Soraya M... i år har har det varit brutalt att se film.
Årets serie: Våra vänners liv. Kommentarer överflödiga.
Årets resa: Kommer nog alltid att bli den till Gotland trots allt.
Årets låt: Tänker faktiskt svara något så otippat som Petters Mikrofonkåt alá September.
Årets fest: Mannen från barndomen ställde till med en hejdundrande 40-års fest på Medis, något som förmodligen i historieböckerna inte bara kommer att räknas som årets, utan århundradets fest.
Årets mat: Lammlasagne. Tveklöst.
Årets skiva: Carolina Wallin Pérez tolkade Kent och jag föll pladask.
Årets nya hobby: Boxningen! Aldrig någonsin trodde jag att det var så kul att slåss!
Årets bok: Står formodligen i min bokhylla. Har köpt ofantligt mycket bra böcker i år men inte läst en enda av dem.
Årets dryck: Äggtoddy! Mitt i en Nutrilettkur introducerades jag till denna ängladryck och snabbt var kalorierna på plats igen.
Årets glädje: Finns överallt. I leenden från människor jag mött, i vitsippehav och lövhögar, i handlingar och ord.
Årets besvikelse: Sverigedemokraternas stöd av mina medmänniskor.
Årets det trodde jag aldrig: Helt plötsligt var jag skolfröken. Rättade prov och satte betyg, förberedde lektioner och skrev frånvarorapporter. Märkligt och fantastiskt roligt.
Årets pryl: Med en inte allt för okomplicerad hatkärlek får jag nog ändå påstå att min iPhone är överlägsen segrare i denna kategori.
Årets citat: Slå av din mobil och bli nåbar.



En mellandag

Jobbade en söndag och fick således ledig måndag. Tisdag också för den delen.. en röd mot två svarta. Tjugo minusgrader mötte mig på vägen ut till veden och i en kullerstensstad några timmar senare insåg jag att täckbyxor hade varit bättre än tights. Lurviga vantar åkte av och på medan frostiga nu blev till frusna sekunder.





En halv paj och trängsel i syskonen Kullzens lägenhet, kaffe med en vän medan mammans hår blev kortare. Det blev förresten min lugg också när jag hämtade henne. Fyndade stort och kom hem med skor som ska ta mig runt sjöar i vår och fler böcker som jag vill läsa men aldrig läser. Det blev en grape också.. en röd.







Imorgon en ny dag mellan aftnar. Tänk om jag skulle försöka läsa en bok då...

..och från oss alla till er alla



Insnöade i en by. Snopet men julefridsaktigt på något sätt. Nu håller vi elden vid liv och tar på oss julklappsstrumporna innan vi besöker tomtar och troll. Ha en ritkgt fin afton ni kajbesökare. Drick mycket glögg, öppna era klappar långsamt och ge er bara ut på vägarna om ni har bandvagn.

Midvinternattens köld är hård

Nu är det svalt för både får och människa. I mitt oisolerade hus får man hålla sig i mitten av rummen för att inte förfrysa och täcken av dun kräver sällskap av ylle. Men det är så vackert att man blir tokig...





Igår kom mamman med ett försenat flyg och imorgon eftermiddag går jag på två dagars julledighet. Som jag önskar att det vore två veckor istället.. minst. Hur mycket jag än uppskattar mitt arbete hade jag behövt en jullovsjul med pyjamasdagar och bokfrosseri, med varm choklad efter iskalla promenader och en klocka utan batterier.

Nåväl.. nu muntrar vi upp oss med Brynolf en stund innan mer ved ska hämtas ute i den kalla natten.


Spår från ett år



I Nikodemus salar



Jag visste inte om jag skulle börja gråta eller om jag bara skulle falla ner på knä mitt i altargången. Vi skulle egentligen bara söka värme i den vackra kyrkan när vi helt plötsligt blir omfamnade av Messias. Få saker kan fylla mig med en så stark känsla av kärlek som musik kan göra och Händels snart 270 år gamla toner fick hjärtat att svämma över. Vi hade klivit rakt in i repetitionerna inför söndagskvällens konsert och jag ville aldrig gå därifrån...

Men jag hade täckbyxor och en hund i en kall bil så jag tände ett ljus för alla de jag saknar och gick sedan motvilligt ut i den tredje i advent. Nästa år har jag biljett och klänning.




En del av den som är jag



Det börjar bli en vana att gråta sig igenom filmer men igår gjorde det ont när tårarna rann nerför kinderna. En del av min historia berättades i spelform och helt plötsligt tog luften slut i mina lungor. Skälvande rötter under flämtande livsandar då jag påminns om hur mina förfäder genom hela historien fått se sin kultur, sin mark och sin livsstil marginaliserad. I Sverige vet vi mer om Nordamerikas indianer än vi vet om vår egen ursprungsbefolkning. Kommunerna använder sig av samisk kultur i marknadsföringssyfte samtidigt som man åsidosätter våra rättigheter. Dagbrott, järnvägar, sandmagasin... vi plöjer oss in i renbetarland och slår upp stängsel i en tidigare orörd mark. Llängs de vägar vi människor byggt bromsar de stora lastbilarna inte ens in för den skock renar som snart ska ligga skadade och döda efter vägkanten. Föraren i bilen efter kommer med största sannolikhet påstå att samerna förmodligen manat ut renarna på vägen för att få pengar för dem...

Min pappa hämtar skadade, utmattade ibland utmärglade djur på pulka i skogen. Hemma på gården matar han dem med renlav som han samlat in under sensommaren och betalar dyrt för mediciner som ska hjälpa dem att bli friska. Han pekar på en gammelvaja och berättar om hur många kalvar hon fött genom åren, om den där  bistra vintern som höll på att bli hennes död och jag vet att han har mängder av liknande historier att berätta om flertalet av de individer som nu stödutfodras två gånger om dagen. När polisen ringer stelnar han till.. fler döda renar.. han vänjer sig nog aldrig. Nere i Småland hör jag ett eko från norr när en vän konstaterar att det nog är bra att samerna inte får full ersättning för de renar som andra människor dödar. Efter en stunds samtal är avlägsna röster tystade av kunskapen och jag tänker att de onda orden alltid når så mycket längre än de goda. 160 mil i det här fallet..



.. och filmen? Ja det var den
här.

Snöliv

Igår vaknade jag innan klockan slagit fyra och fick konstatera att man hinner med väldigt mycket sådana dagar... man somnar väldigt tidigt också för den delen. COPE-utbildning i Kullerstensstaden och koftköp på lunchen. Boxning och personalfest innan jag slocknar i fjorton plusgrader.

Lördag i en by och mer snö över det vita landet. Klipper bort hår mellan Vildas tassar och askar ur kaminen medan jag konstaterar att också människoben är i behov av rakning. Hittar recept på pepparkaksscones och beger mig in till den stora staden för en stunds proviantering. Fikon och dadlar vilar sig mot mögelost och blodapelsiner i den påse jag bär ut från affären. Ett ägg går sönder och lämnas kvar på en handikapplats. Grisöron reas ut för 19kr påsen och jag tänker att det nog har ett samband med alla de skinkor som det snart ska bres senap över.

Pulsande promenad runt en udde. Varmt kaffe under skummande mjölk. Ett gott lördagsliv i en snöfylld värld.






Sol från en bro

Uppgång och nedgång.. ett välkommet återseende. Såg förresten domherrar idag, just som jag var på väg att ringa Hasse Aro. Skönt med sådant som kommer tillrätta igen.





Den sista i november

Tidig tisdagsmorgon och ny eld i avsvalnat hus. Vilda sover fortfarande och i norr var en pappa på väg hem i sexton minusgrader. Om en stund tar jag på mig täckbyxorna, väcker den sovande och ger mig ut för att möta en gryning. Klockan nio bokar jag biljetter till en cirkus, sedan väntar en dag fylld av verksamhetsplanering på en ö.

Men just nu i denna sista novembermorgonstund dricker jag min andra kopp kaffe medan Sofia Karlsson bjuder på folkvisetoner. Den sextonde spelas de på riktigt i en Kalmarsal och det känns som om jag vill vara där då.


Adventshelg



Världen blev vit medan glöggen blev varm. På ett slott i närheten vakades det julmarknad och trängsel bland halmbockar och vitdsvinskebaber. Jag hade kjol och längtade efter en jacka. Min skånska vän provade en hatt som jag ville ha, sedan smet vi ner i källarvalven och smakade på senap och rostade mandlar.

.. och snön bara vräkte ner när vi körde hem.

Kväll och jag gråter mig igenom ännu en film och önskar att jag hade kunnat trösta mig med pepparkakor. Somnar sedan i ett aldeles för varmt hus under ett för natten aldeles för varmt täcke.

Vakar till den första i advent och till ännu mer snö. Det är skyltsöndag i min lilla stad. Lotter och lussebullar, hemstickat och hembakat. Luciakandidater och falsksång, tomtar och julförhoppningar. Favoritbrandmännen kör barn i släde alá 2000-tal, jag tar barn i örat sedan de knuffat in den minsta i en snögubbe. Nu tänder vi det första av fyra... såvida vi hittar staken vill säga...


Skäl att älska vintern

Jag tror vårt uppehåll tagit slut och att det är dags att återförenas med den gamla gubben trots allt... Inser dock att jag övergett en del av min norrländska coolhet när jag muttrar över att närmsta spelning är i Kristianstad. Sjutton mil är ju bara snäppet längre än mellan Gällivare och Pajala... ynkligt.

 

 

Imorgon fredag och jag tänker tvinga chefen att julpynta mellan alla beslut, sedan drar jag på min boxarhandskarna och klipper till en vän innan dagen förmodligen slutar med att jag somnar i soffan. Livet är inte mer spännande än så just nu.

 


Nu bygger jag mig en ark..




Foto: Anders Jonasson


Självömkan

Jag kommer inte längre ihåg när det började regna men jag tror att det var en livstid sedan. Min hund hinner aldrig torka och överallt hänger blöta kläder som lämnar mindre sjöar efter sig. Blöt ända in på skinnet möts jag av ett femtongradigt hus där elden aldrig tog sig och jag fryser så jag skakar innan jag försvinner in under värmande vatten. Utanför mitt fönster ser jag en hel familj äta middag i ett varmt hus, själv delar jag gårdagens rester med en hund och räknar milen mellan norr och söder.

Kom nu mamma.. gräv upp morfar och ta med honom också. Jag är så trött på att alltid vara vuxen.



Därute gick hemulerna med stora tunga steg
långt borta hördes mårrans tjut på nattens mörka väg
och dörrar stängdes överallt och alla lampor brann
hos alla stackars skrämda kryp som tröstade varann.


Tove Jansson




21:26 och jag kan då konstatera att jag missar veckans bästa tv-program eftersom min antenn förmodligen regnat bort.

Skitdag.

O holy night

Det smakar fortfarande salt om min överläpp efter en kväll i den stora svarta soffan. Franska Jag har älskat dig så länge var lika själfull som stillsamt berättande. En film som tar sig in och stannar kvar. Inte påträngande men likväl obarmhärtig och jag tyckte mycket om det jag såg där mellan tårarna. Söndagsvemod berikad av förtröstan på något sätt.

Helg på en ö i regn och det var underbart att få lyssna till havet i ensam morgon. Fördelen med att helt plötsligt förvandlats till en av de kvällströtta är att morgonen kommer så mycket tidigare. Ibland så tidigt att den fortfarande bär spår av den anarkistiska natten.

SMHI har äntligen lovat mig en kyligare värld och jag förbereder mig med ved och mjuka strumpor. Om tre dagar byter vi gummistövlar mot täckbyckor och målar tillvaron vit i perfekt adventsregi. Bjällerklang anas i fjärran och vindarna bär med sig dofter av glögg. En månads tindrande väntar och Gud vad vi ska glittra.



Nu snart natt innan ny vecka. En sovande hund ska väckas för att rastas, glöd ska bli eld som ska hålla oss varma i natten och någon gång efter fem slår jag upp ögonen igen. Livets eget kretslopp i miniatyr.

Kvällstankar

Tänk om man man stod inför valet att resterande del av ens liv skulle utspelas i en befintlig tv-serie, vilken serie skulle man egentligen välja då?

Vänner, Sex in the city.. nja. Ett helt liv fyllt av storstadsliv och höga klackar känns avlägset och jag hade nog känt mig tämligen lost bland alla vackra människor. En timme i veckan på Manhattan iklädd röda plyschbyxor och med en stor kopp te i handen känns rätt lagom. 

Men True Blood kanske.. ett David Lynchaktigt liv bland amorösa vampyrer där ingenting är som det tycks vara. Fast jag vill ju inte bo i det där knasiga landet i väst och för en känslig vore det nog smått outhärdligt med allt blod trots allt. Att ständigt ligga avsvimmad känns lite.. tja.. ocoolt.

Hmm.. något Danskt istället. Anna Pihl.. Mordkommissionen. Gemytlighet och mord i väl avvägd mix. Jag skulle ju ha blivit polis egentligen så det känns som ett naturligt val. Det var det här med språket bara.. och med räknesätt.. fast det lär man sig kanske. Dessutom behöver jag ha en kudde från soffan med mig genom livet så jag kan gömma mig bakom den om det blir läskigt.

Svårt det här. Hade jag varit tonåring hade jag genast begett mig in i Mitt så kallade liv, en fullkomligt briljant serie som förtjänat en större publik och hade jag varit man hade jag kunnat ge ena handen för att få leva i måndagarnas ljuvliga Våra vänners liv. Men nu är jag varken man eller tonåring, ingen vän av blod eller märkeshandväskor och i sanningens namn lite för harig för det operativa polisarbetet. Så vart tar jag vägen då..?

Givetvis ska jag till en ö... till ett liv omgivet av vatten. Skärgårdsdoktorn måste vara en vardagsverklighet att andas i under ett helt liv. Stickad polotröja, glasveranda, bokbåt... ja just denna torsdagskväll känns det som ett behagligt liv ändå.


Onsdagsliv

Jag har fått tydliga klagomål på mina nya arbetstider. Ett stort hål i gräsmattan, en säng fylld av jord och så miljarder skumgummiparticklar efter det som brukade vara en hundbädd...

Förandligar har inletts. Idag fick hon följa med mig till jobbet efter att ha lovat att sluta skrämma slag på somalier och imorgon har jag lovat henne att stiga upp innan Gud själv för att vi ska hinna förbruka lite schäferenergi innan vuxenlivets alla måsten. Jag skönjer förlikning vid horisonten och muntrar upp mig med Josh Ritter så länge..



Någon stal en handfull timmar från den här onsdagen men jag antar att det var livet självt. Preventionsmöte med isblå februari sedan samkvämslunch med de gnistrande. Möte, handledning och starkt kaffe och helt plötsligt var det mörkt ute igen. Efter jobbet spann jag, men inte längre som en katt utan på en cykel. Jag hatar verkligen spinning och undrar om det inte borde räknas som någon form av självskadebeteende att ändå tvinga sig dit.

Hem till byn och reflexväst på både hund och människa. Sommar i lurarna och vinter i luften medan vi går ända dit där ljuset tar slut. Inne är det kallt och jag stannar i duschen tills det inte längre finns något varmvatten kvar. Älsklingsbönder en trappa upp och micrade rester direkt ur burken. Om en stund natt igen och jag vill snart ha jullov. Jättesnart faktiskt.

Tandläkarväder

Fredag.
Första kontorsveckans sista dag. Dolly Partontider, datorsystem och regelverk.. .nya lärdomar ska blandas med gamla kunskaper. Uppfriskande och utmattande. Med nyinköpta boxarhandskar som hädanefter bara ska stinka av min egen svett väntade sedan 1.15 timmars boxpass fyllt av adrenalin och skrikande muskelfibrer. Jag har hittat den perfekta träningsformen och min kropp hatar mig. Än så länge.

Idol och popcorn tillsammans med trött Skånska i ett fredagskallt hus. Hårdrockstema i norr och sting av längtan till mitt ursammanhang. Linnea hängde löst men sitter säker i mitt vardagsrum. Det gör Anders Bagge också.

.. och så regnade det.



Lördag
Äter bröd till frukost för första gången på tolv veckor och glömmer sedan att äta lunch. Sexistbloggar, bär in ved och får besök av en törstig kyrkoherde på rullskidor. Han ska åka Vasaloppet, det ska inte jag tänker jag och snörar på mig promenadskorna istället. Det skymmer innan det ens ljusnat och jag tröstar mig med att det vänder om trettioåtta dagar. Lyssnar på pod-versioner av sommar och värms av vinjetten. Idag Lasse Winnerbäck från 2008 och jag vill ha honom alla somrar därefter.

En kväll och en håruppsättning senare kalas för en vän i lördagsklädd stad. Lamm på tallriken, lättöl i  glaset. Vakter går med örsnäckor och en trappa ner rullas lysande klot i ett blått mörker. Yta i varje vrå. Alkohol också. Ett UFO på besök.

Någonstans på vägen hem har någon kört på en grävling.



Söndag
Det är fortfarande morgon när jag vaknar och jag tänker att det fanns en tid då mornar var dag. Kaffe och sedan plötslig explosion då duracellkvinnan till hyresvärd uppenbarade sig i min dörröppning. Två timmar senare ett skinande hem och putsade fönster. Jag kommer aldrig att flytta från den här gården.

Eftermiddagspromenad i novemberregn och biscottitröst i ett Loppishus. Snart dricker jag te med smak av nejlika på en övervåning och somnar till ett avlägset brus från TV:n. Vill egentligen läsa men har så mycket bra böcker att jag inte vet vart jag ska börja. Konstigt.

Ytterligare en helg att göra ett kryss över i kalendern. Om veckorna tänker fortsätta rusa iväg i den här hastigheten kommer jag snart att fylla fyrtio...


..och nyponbuskar, nyponbuskar. Hela vägen nyponbuskar.

Tidigare inlägg Nyare inlägg