Årets första bad blev i år så tidigt som den 13 april.. förvisso doppade jag mig inte till fullo, men blev tillräckligt blöt för att det ska räknas som ett halvt bad i vart fall. På vägen hem från vårt sydligaste landskap bestämde vi oss för att ta en sväng till landets västra kust och ett besök hos goda vänner i Halmstad. Här fick Vilda uppleva sin första förälskelse. Hanen i fråga är en snart tolvårig newfoundland/bordercollie som inledningsvis inte alls besvarade dessa svallande känslor utan tycktes mest anse att hon var en hysterisk tonåring. Dag nr två lossnade det dock ordentligt och Vilda fick både leka med Noffes boll och äta av hans mat.



Med gassande sol och snudd på högsommarvärme tog vi med oss våra hundar för lek och svalka vid stranden. Det blev en ljuvlig stund där i vattnet där två tokglada hundar såg ut som lekande delfiner. Att springa i det långgrunda Kattegatt, med solen glittrandes i vattnet och lyckliga hundar tätt vid min sida gav energi i koncenterad form och kändes nästan som ett friår i mikroskopisk miniatyr..

I onsdags förmiddag packade jag in min mamma och den Vilda i bilden för att möta våren nere på det vackra Österlen. Vi blev välkomnade av blommande körsbärsträd ovanför våra huvuden, av vitsippemattor under våra fötter och av dofter, ljud och rörelse som alla saluterar ljuset och värmens återkomst. De kejserliga Magnoliaträden stod i full knopp och jag kan bara föreställa mig hur vackert det kommer att vara där nere när rapsen målar ängarna i gult och äppelträden exploderar i sin blomning. Vi gjorde en liknande resa för några år sedan, min mor och jag. Den gången var dock äppelträden tyngda av frukt, luften hög och sommaren började ta farväl.

Vid det vackra Haväng står tiden i stort sett stilla. Stenåldersstenarna rör sig inte från sin vackert belägna position och havet är lika vilt och fritt som det alltid varit och kommer förbli. Jag vet inte vad det är som gett platsen dess magnetfält av magi.. Kanske är det Ulf som gjort det..? Eller kanske är det bara så att han var den första att berätta för mig om denna plats på jorden..?

Vår nattsömn fick vi på ett vandrarhem söder om Simrishamn och tidigt på morgonen gav vi oss ut i gryningsdiset för att besöka Brantevik och Glimmingehus. Trots att jag besökt vårt sydligaste landskap en del gånger så har jag aldrig tagit mig till dessa platser innan och jag är glad för att vi gjorde det nu.


Vi borde förmodligen ha stannat längre i dessa trakter. Så mycket mer finns att upptäcka och för att ha möjlighet att ta in hela atmosfären behöver man tid och lugn vid varje plats. Under veckan pågick dessutom konstnärsveckan på Österlen och liksom under skördefesten på Öland så fanns där konst att se runt varje hörn.

Men, men.. det inte mer än tjugo mil ner till detta vackra och det kommer fler tillfällen att bara ta bilden och köra på den väg det ser vackrast ut. Nästa gång kanske jag rent av möter Ulf i hans svarta, stora bil.. då ska jag krocka lite försiktigt med honom tror jag..

Någonting har hänt med innehållet i min brevlåda. Dagens postskörd bestod av;
1. Tidningen Villamagasinet
2. En stängsel-katalog

I hallen står inte längre mina vita ballerinaskor utan ett par blå gummistövlar intill mina nyinköpta träskor och jag ger mig sjutton på att kepsen där på hatthyllan snart ändrar sin logga från Nike till Lantmanna..

När börjar Bonde söker fru igen??


Skymning bland träden