En väckarkatta
Kanske skulle göra ett nytt försök att få in den där vildkatten i alla fall... om det är något jag har svårt för så är det att komma upp om mornarna.
Du och jag döden
Vi ungdomliga från Gällivare
Lyssnar just på en radiointervju med 77-åriga Per-Eric i Gällivare som idag blivit ombedd att visa legitimation för att köpa lättöl på ICA. För mig händer det lite då och då att jag uppmanas legitimera mig när jag ska köpa alkoholhaltiga drycker, något som jag i motsats till många andra tar som en personlig förolämpling. Om det nu hade stannat vid det... men faktum är att jag vid tre tillfällen under senare år tom nekats till att köpa snus om jag inte visat att jag har åldern inne. Första gången blev jag så arg att jag spände svarta ögon i mannen bakom disken och väste - aldrig i livet, innan jag helt sonika la pengarna på disken och slet åt mig dosan. Nåja.. det om detta, egentligen skulle jag skriva om dagen då jag dödförklades....
Död och återuppståndelse
Min kropp beter sig på det märkligaste sätt. Utan att jag egentligen känner mig dålig på något sätt så lever min kropp sitt eget liv. Har flera gånger under de senaste dagarna fått stegrande hjärtklappning, muskelryckningar och svimningskänslor och i kväll var det värre än vanligt. Helt plöstligt slogs jag av en tanke att det kanske, kanske kunde vara en följd av alla de kattbett jag fick när jag i förra veckan skulle ta mig an en vildkatt och hon greps av panik och hamnade helt sonika fastnaglad över hela mitt ansikte. Tog det säkra före det osäkra och ringde sjukvårdsupplysningen där jag fick en nätt utskällning. Kattbett ska visst alltid tas till läkare för behandling eftersom de är bland det giftigaste som finns. Blev i vart fall inkallad till lasarettet redan nu ikväll och när jag anlände var det raka spåret in för ett EKG.
Trots sladdar placerade med exakthet ville apparaturen aldrig riktigt komma igång och när läkaren slutligen kom in för att läsa av pappersremsan så vände han sig allvarligt mot mig och sa -jag är ledsen över att behöva meddela att du avlidit. Lika allvarligt svarade jag -jag borde verkligen ha kommit tidigare.
Tre sköterskor och en manual senare verkade det som om jag börjat leva igen och ett synnerligen välpumpande hjärta fick apparaten att spotta ut fina kurvor. Läkaren (som var av den sammanbitna sorten) konstaterade att ett kattbett förvisso inte är att leka med men att mina symptom snarare beror på lågt blodtryck. Han kunde dock se att kvällens tryck var helt normalt men sa samtidigt att sjukhusbesök per automatik medför ett högre tryck. När jag frågade om han med det påstod att män i vita rockar ger kvinnor högre puls skrattade han högt och den av den tidigare så bistra uppsynen syntes inte ett spår.
Lyssnar just på en radiointervju med 77-åriga Per-Eric i Gällivare som idag blivit ombedd att visa legitimation för att köpa lättöl på ICA. För mig händer det lite då och då att jag uppmanas legitimera mig när jag ska köpa alkoholhaltiga drycker, något som jag i motsats till många andra tar som en personlig förolämpling. Om det nu hade stannat vid det... men faktum är att jag vid tre tillfällen under senare år tom nekats till att köpa snus om jag inte visat att jag har åldern inne. Första gången blev jag så arg att jag spände svarta ögon i mannen bakom disken och väste - aldrig i livet, innan jag helt sonika la pengarna på disken och slet åt mig dosan. Nåja.. det om detta, egentligen skulle jag skriva om dagen då jag dödförklades....
Död och återuppståndelse
Min kropp beter sig på det märkligaste sätt. Utan att jag egentligen känner mig dålig på något sätt så lever min kropp sitt eget liv. Har flera gånger under de senaste dagarna fått stegrande hjärtklappning, muskelryckningar och svimningskänslor och i kväll var det värre än vanligt. Helt plöstligt slogs jag av en tanke att det kanske, kanske kunde vara en följd av alla de kattbett jag fick när jag i förra veckan skulle ta mig an en vildkatt och hon greps av panik och hamnade helt sonika fastnaglad över hela mitt ansikte. Tog det säkra före det osäkra och ringde sjukvårdsupplysningen där jag fick en nätt utskällning. Kattbett ska visst alltid tas till läkare för behandling eftersom de är bland det giftigaste som finns. Blev i vart fall inkallad till lasarettet redan nu ikväll och när jag anlände var det raka spåret in för ett EKG.
Trots sladdar placerade med exakthet ville apparaturen aldrig riktigt komma igång och när läkaren slutligen kom in för att läsa av pappersremsan så vände han sig allvarligt mot mig och sa -jag är ledsen över att behöva meddela att du avlidit. Lika allvarligt svarade jag -jag borde verkligen ha kommit tidigare.
Tre sköterskor och en manual senare verkade det som om jag börjat leva igen och ett synnerligen välpumpande hjärta fick apparaten att spotta ut fina kurvor. Läkaren (som var av den sammanbitna sorten) konstaterade att ett kattbett förvisso inte är att leka med men att mina symptom snarare beror på lågt blodtryck. Han kunde dock se att kvällens tryck var helt normalt men sa samtidigt att sjukhusbesök per automatik medför ett högre tryck. När jag frågade om han med det påstod att män i vita rockar ger kvinnor högre puls skrattade han högt och den av den tidigare så bistra uppsynen syntes inte ett spår.
Min Idolhelg
Norrländsk kamp och Libanesiska nötter
Efter en snabb shoppingrunda (någon hade glömt att ta på, och med, sin BH men av vänskaplig diskretion talar jag givetvis inte om vem) så beställde vi upp kallt vitt vin till rummet och började snygga till oss. Prick klockan sex ringde Magnus från Cadillac Stockholm och meddelande att han var på plats och så bar det iväg.
Studion är mindre i verkligheten än Tv-bilden får en att tro och värmen där inne fick en att titta efter parasoller och fruktdrinkar. Vi väldigt importa människor hade fått mat och dryck innan vi blev insläppta före alla andra till studion och så snart samtliga var på plats fick vi enkel publikregi.
Under sändningen slogs jag över hur oerhört mycket bättre samtliga deltagare låter i verkligheten. Å andra sidan beror det väl på att dimensionerna blir fler och musiken inte bara hörs utan även känns och upplevs. När Daniel sjöng Imagine gjorde hjärtslagen nästan fysiskt ont och Evelinas energi fick blodet att sjunga med i den annars så tråkiga Faith. Andreas imponerade och jag blev förmodligen snudd på lika rörd som han blev av publikens gensvar. Som den människa jag är led jag med Sam redan innan han började sjunga. Jag vet inte vad det är med den mannen men någonting får det att börja krypa under skinnet på mig vid blotta anblicken av honom. Jag satt där på plats och funderade vad det är som är fel och jag kom slutligen fram till att det inte känns äkta, hela Sam känns inte äkta. Det känns jobbigt när han sjunger, som om han får kämpa för sitt liv för att få ljud över sina läppar och när det ljudet väl kommer så blir något fel. I vissa stunder kändes det som om han inte ens ville vara där.. eller kanske inte ens var där, åtminstone inte med det som är han...
När Idolkvällen var över gav vi oss ut i den kyliga och folkrika natten. På söder väntade vänner och kall öl och klockan skulle hinna bli tre innan åtminstone jag fick lägga mig och trycka på knapparna i den stora sängen.
En sanslöst trevligt veckoslut är över om några timmar och jag vill skicka ett oändligt Tack till Hitta.se med Ylva i spetsen för minnen jag ska bevara långt in i den kalla vintern!
P.s. Tävla ni också på Hitta.se, jag kan gärna följa med om ingen annan vill ;)
En gång per år vaknar jag lite tidigare än vanligt.. dagen då klockorna i sin barmhärtighet dras bakåt en timme. Det är söndag, den sista i oktober, och min mun är snustorr efter att ha ätit för många Libanesiska nötter. Jag lyssnar på Norrländska kampvisor medan mina kulturella rötter stampar takten. Vill och borde åka upp till jul men önskar att det vore lite närmare, 24 timmar på ett fullsatt tåg med en vild Vilda känns som en omöjlighet och lika omöjligt känns det att vara utan henne en hel jul... hon är ju också min familj.
I denna tillvaro där det är toksvart utanför fönstret och tystnaden är kompakt, där jag sitter i plyschbyxor och t-shirt så känns den gångna helgen snudd på surrealistisk. Men spetsa öronen nu så ska jag berätta...
I denna tillvaro där det är toksvart utanför fönstret och tystnaden är kompakt, där jag sitter i plyschbyxor och t-shirt så känns den gångna helgen snudd på surrealistisk. Men spetsa öronen nu så ska jag berätta...
Det är roligare att vinna än att förlora...
Anna kom med bussen till Cityterminalen under eftermiddagen, jag som varit i den stora staden sedan onsdagskvällen väntade ivrigt på hennes ankomst och den vardagslyx som väntade. Efter att ha virrat omkring en liten stund vid betongsvampen på Stureplan så hittade vi till vårt fina hotell där rum 417 överträffade alla förväntningar. Som fnissiga tonåringar kastade vi oss på ryggen i sängarna och började hissa upp huvud- och fotändor i våra elektroniska sömnbärare samtidigt som den stora LCD-tvn på väggen gav information om vår hotellvistelse.
Anna kom med bussen till Cityterminalen under eftermiddagen, jag som varit i den stora staden sedan onsdagskvällen väntade ivrigt på hennes ankomst och den vardagslyx som väntade. Efter att ha virrat omkring en liten stund vid betongsvampen på Stureplan så hittade vi till vårt fina hotell där rum 417 överträffade alla förväntningar. Som fnissiga tonåringar kastade vi oss på ryggen i sängarna och började hissa upp huvud- och fotändor i våra elektroniska sömnbärare samtidigt som den stora LCD-tvn på väggen gav information om vår hotellvistelse.
Efter en snabb shoppingrunda (någon hade glömt att ta på, och med, sin BH men av vänskaplig diskretion talar jag givetvis inte om vem) så beställde vi upp kallt vitt vin till rummet och började snygga till oss. Prick klockan sex ringde Magnus från Cadillac Stockholm och meddelande att han var på plats och så bar det iväg.
Studion är mindre i verkligheten än Tv-bilden får en att tro och värmen där inne fick en att titta efter parasoller och fruktdrinkar. Vi väldigt importa människor hade fått mat och dryck innan vi blev insläppta före alla andra till studion och så snart samtliga var på plats fick vi enkel publikregi.
Under sändningen slogs jag över hur oerhört mycket bättre samtliga deltagare låter i verkligheten. Å andra sidan beror det väl på att dimensionerna blir fler och musiken inte bara hörs utan även känns och upplevs. När Daniel sjöng Imagine gjorde hjärtslagen nästan fysiskt ont och Evelinas energi fick blodet att sjunga med i den annars så tråkiga Faith. Andreas imponerade och jag blev förmodligen snudd på lika rörd som han blev av publikens gensvar. Som den människa jag är led jag med Sam redan innan han började sjunga. Jag vet inte vad det är med den mannen men någonting får det att börja krypa under skinnet på mig vid blotta anblicken av honom. Jag satt där på plats och funderade vad det är som är fel och jag kom slutligen fram till att det inte känns äkta, hela Sam känns inte äkta. Det känns jobbigt när han sjunger, som om han får kämpa för sitt liv för att få ljud över sina läppar och när det ljudet väl kommer så blir något fel. I vissa stunder kändes det som om han inte ens ville vara där.. eller kanske inte ens var där, åtminstone inte med det som är han...
...Lite arrangerat linsluseri
Fast idoler kommer och idoler går.. i Tv4 är det endast juryn som kvarstår. Dessa tre, i sin klass, giganter kan var och en av dem fylla ett rum med sin karisma. Kishti den explosiva gudinnan med direktkontakt till sina känsloregister, Peter med en pondus som åtminstone får mig att känna mig som en skolflicka i rutig kjol som niger för magistern och så har vi Daniel.. Daniel med det märkliga efternamnet och en charm som golvar mig totalt. Jag satt och betraktade honom under pauserna och jag har sällan sett en människa som är så bekräftande i varje rörelse och handling. En lätt beröring, ett leende och ord som jag förvisso inte hörde men som i en betraktares ögon inte verkade vara formade av annat än vänlighet. Alla människor som jag såg honom komma i kontakt med log varmt när de lämnade honom. Vilken välsignad egenskap han har att förvalta!
En sanslöst trevligt veckoslut är över om några timmar och jag vill skicka ett oändligt Tack till Hitta.se med Ylva i spetsen för minnen jag ska bevara långt in i den kalla vintern!
P.s. Tävla ni också på Hitta.se, jag kan gärna följa med om ingen annan vill ;)
Hitta till Idol
Alla som känner mig och mitt musikälskande hjärta vet att fredagskvällarna uppnått heligdags-stämpel sedan fyra säsonger tillbaks. Tillsammans med underbara "Bonde söker fru" är faktiskt Idol det enda jag ser på tv just nu och kl 20.00 varje vintervecka sitter jag bänkad.
Om tv:n tillfälligtvis är den elektroniska apparat som jag använder minst så är datorn överlägsen energitjuv hemma på landet. En sida som jag besöker var och varannan dagär hitta.se, inte minst när pappa ringer med en lång lista av okända telefonnummer som han vill veta innehavarna till. I förra veckan upptäckte jag att de på hitta hade en tävling där första priset var en Idolresa och jag var inte sen att delta. Döm om min förvåning när jag får ett synnerligen angenämt samtal i måndags från Ylva på Hitta..
Jag har nypt mig i armen var femte minut sedan dess och med en arm fullt av ljusblå märken så får jag nog inse att det faktiskt är jag som är vinnaren!!!
Befinner mig således i ett rus av vardagslyx där en trevlig man ringer och presenterar sig som min chafför, där ett hotellrum vid Stureplan väntar på mig och där inplastade VIP-biljetter ligger på bordet. Ibland är livet lite roligare än vanligt!
Om tv:n tillfälligtvis är den elektroniska apparat som jag använder minst så är datorn överlägsen energitjuv hemma på landet. En sida som jag besöker var och varannan dagär hitta.se, inte minst när pappa ringer med en lång lista av okända telefonnummer som han vill veta innehavarna till. I förra veckan upptäckte jag att de på hitta hade en tävling där första priset var en Idolresa och jag var inte sen att delta. Döm om min förvåning när jag får ett synnerligen angenämt samtal i måndags från Ylva på Hitta..
Jag har nypt mig i armen var femte minut sedan dess och med en arm fullt av ljusblå märken så får jag nog inse att det faktiskt är jag som är vinnaren!!!
Befinner mig således i ett rus av vardagslyx där en trevlig man ringer och presenterar sig som min chafför, där ett hotellrum vid Stureplan väntar på mig och där inplastade VIP-biljetter ligger på bordet. Ibland är livet lite roligare än vanligt!
Oväntat besök
I förmiddags knackade det lite difust på ytterdörren. Jag gick för att kolla vem som förvirrat sig ut på landet men såg ingen genom fönstret i dörren. Jag öppnade och där stod grannhunden Leo och viftade på svansen. Jag antog att han ville att Vilda skulle komma ut och leka och hon var inte sen att nappa på den idén. Nu visade det sig att Leo gått olovandes hemifrån så det blev bara en kort lek på ängen mellan våra hus.
Nästa gång får de bara leka om han har med sig en lapp.
Nästa gång får de bara leka om han har med sig en lapp.
Chocka dej själv idag
Mitt i den stjärnbeströdda natten. Skaparandan har vibrerat kring köksbordet medan jag gjort skyltar till trapphuset som leder upp till vårt teams lokaler. Hittade ett dokument på lektion.se som jag bara älskade och skyndade mig snabbt att skriva ut. Värme blandas med humor och tanken är att våra barn ska gå upp för trapporna till oss med lätta fötter samtidigt som de får värdefulla livsregler att luta sig mot (att ett sterilt och tråkigt trapphus får lite färg är dessutom en bonus).
Åh du lille, unga..
Vilken fantastisk t-shirt! Vilken underbar man! Så här i efterhand kan man konstatera att han bevisat sig vara värdig sin nationalskaldstitel i ytterligare tjugotvå år. En större man, konstnär, artist, berättare kommer vi aldrig att se. Men nog ska väl karln leva mer än i tolv år till!!??
Nu lutar vi oss tillbaks och tar oss tillbaks till en sommardag 1985.
Åh du lille, unga..
Vilken fantastisk t-shirt! Vilken underbar man! Så här i efterhand kan man konstatera att han bevisat sig vara värdig sin nationalskaldstitel i ytterligare tjugotvå år. En större man, konstnär, artist, berättare kommer vi aldrig att se. Men nog ska väl karln leva mer än i tolv år till!!??
Nu lutar vi oss tillbaks och tar oss tillbaks till en sommardag 1985.
Jag syns!
Jag har gjort höstens bästa köp idag då jag hittade en fleece-jacka på Jula. Hysteriskt gul, totalt omringad av reflexer och kostade överkomliga 149kr. Glassbilen tvärnitade här utanför när jag skulle testa den genom att ställa mig mitt i gatan. Det tilltaget medförde förvisso att jackan nu kostat mig 244kr eftersom jag då var tvungen att köpa ett 10-pack med punchglass för 85 riksdaler.
Det var tio smått nervösa flickor som mötte mig på skolan i morse. När jag mötte dem en och en så kom det ett tyst -hej och en blick som naglade sig fast någonstans strax framför barnafötterna. När tillräckligt många anlänt till skolan, och de samlat mod hos varandra, kom de ut på skolgården och i kör hördes ett lent -Bellaaaa¹ och vipps hade jag hela famnen full av de underbara barn jag igår kallade skitungar. Av de tendenser av långsinthet som oxen inom mig beskrivs besitta syntes inte ett spår.
¹ Nej.. jag har ingen aning om varför de kallar mig för Bella men så har jag tilltalats sedan dagen jag satte min fot innanför porten till lärandets tempel. Frågar jag barnen svarar de med den självklarhet bara ett barn besitter - men för att du ser ut som en Bella såklart!
Love is in the lagård
Imorgon börjar Bonde söker fru och enligt de vinjetter jag skymtat på Tv:n verkar jag inte vara med detta år heller. Fast å andra sidan... varför skulle jag?! Vilda kommer däremot säkerligen att figurera i det eventuellt framtida programet "Bonde söker ko".Det var tio smått nervösa flickor som mötte mig på skolan i morse. När jag mötte dem en och en så kom det ett tyst -hej och en blick som naglade sig fast någonstans strax framför barnafötterna. När tillräckligt många anlänt till skolan, och de samlat mod hos varandra, kom de ut på skolgården och i kör hördes ett lent -Bellaaaa¹ och vipps hade jag hela famnen full av de underbara barn jag igår kallade skitungar. Av de tendenser av långsinthet som oxen inom mig beskrivs besitta syntes inte ett spår.
¹ Nej.. jag har ingen aning om varför de kallar mig för Bella men så har jag tilltalats sedan dagen jag satte min fot innanför porten till lärandets tempel. Frågar jag barnen svarar de med den självklarhet bara ett barn besitter - men för att du ser ut som en Bella såklart!
Love is in the lagård
Blogg-tips
Just innan min nattliga dejt med Mr J.Blund kom jag av en slump in på en synnerligen läsvärd blogg. Inlägget Pappa piraten och jag är i särklass bland det bästa jag läst här framför skärmen.
Atman, eller bevingade ord i skogen
Höstutsikt
Ingen träningsvärk.. istället hjärnvärk
Trots ännu ett pump-pass igår kan jag idag både gå över trösklar och sätta mig på stolar utan att kvida. Det tar sig! Däremot fick jag värk i hjärnan efter dagens lektion med mina skitungar (fast jag älskar dom ändå, bara inte just då) i skolan idag.
Jag hade tio flickor idag, 9-10 år, och jag hade inte en chans i världen att bedriva någon form av undervisning för dem. Jag försökte febrilt att agera på alla de olika sätt en människa kan. Från att ryta så de hoppade till (resultat: 35 sekunders uppmärksamhet), att ignorera dem totalt (resultat: nada), att fortsätta den undervisning jag hade planerat (resultat: pennan togs ifrån mig och en flicka skulle börja rita på tavlan). Jag försökte tala dem lugnt tillrätta (resultat: En del lekte bak i klassrummet, en gick ut för att hämta något, en annan ställde sig och drack vatten direkt från kranen.. baklänges) jag förklarade vilka konsekvenser dylika uppföranden ger (resultat: -försöker du hota oss? -Tror du att vi bryr oss?) och tillslut tog jag bara tyst och packade ihop mina saker och gick ut från klassrummet (resultat: Det blev knäpptyst och efter en stund kom en flicka och hämtade mig).
Jag hade tio flickor idag, 9-10 år, och jag hade inte en chans i världen att bedriva någon form av undervisning för dem. Jag försökte febrilt att agera på alla de olika sätt en människa kan. Från att ryta så de hoppade till (resultat: 35 sekunders uppmärksamhet), att ignorera dem totalt (resultat: nada), att fortsätta den undervisning jag hade planerat (resultat: pennan togs ifrån mig och en flicka skulle börja rita på tavlan). Jag försökte tala dem lugnt tillrätta (resultat: En del lekte bak i klassrummet, en gick ut för att hämta något, en annan ställde sig och drack vatten direkt från kranen.. baklänges) jag förklarade vilka konsekvenser dylika uppföranden ger (resultat: -försöker du hota oss? -Tror du att vi bryr oss?) och tillslut tog jag bara tyst och packade ihop mina saker och gick ut från klassrummet (resultat: Det blev knäpptyst och efter en stund kom en flicka och hämtade mig).
Efteråt sa en kollega att det är ett typiskt måndagsbeteende och att såväl måndagar som fredag är svåra att ha lektioner på. Med andra ord så är det då tre dagar på en vecka som är "möjliga" att bedriva undervisning på?! Vad har vi gjort med våra barn av idag? Kan vi bara skylla på att samhället förändrats så till den milda grad? Kan vi hitta förklaringen i en struktur där vi lämnat det kollektiva tänkandet till förmån för det individualistiska? Är dagens föräldrar på tok för överbelamrade med arbete, träningar, samhälleliga åtaganden etc för att orka/ hinna med sina barn? Måste vi ändra hela skolsystemet för att våra barn inte klarar av att få undervisning? På vilket sätt har vi vuxna svikit så?
Till "mina ungars" försvar vill jag dock poängtera att de i grunden är helt ljuvliga barn och det finns absolut inget ont i dem. Måhända GÖR det ont i dem...
Till "mina ungars" försvar vill jag dock poängtera att de i grunden är helt ljuvliga barn och det finns absolut inget ont i dem. Måhända GÖR det ont i dem...