Om mindre än trettio minuter börjar helgens 26-timmars pass. Egentligen skulle jag ha varit ledig men kommande helgers olika äventyr kräver extrainkomster iform av ob-tillägg. Dessutom är det riktigt roligt att gå in och gästspela på mitt gamla jobb, även om det den här gången är med lite nerviga fjärilar i magen.. Söndagen för fyra veckor sedan körde de in mig med njursten. Söndagen för två veckor sedan med en sax i handen. Ungarna har förbjudit mig att komma och jobba fler söndagar men nu gör jag det ändå.... visst är det spännande?!

En bild från förra veckans traktorutställning får förgylla denna lördag.

Det var hembygdsdag här hemma i Bullerbyn idag och förutom en förnämlig traktorsutställning hade även dörrarna till hembyggdsgården öppnats. Där inne bland forna jordbruksredskap stod byns makalöst vackra likvagn. Svarta sametsgardiner, silverkors och figurer och en kudde för kuskens komfort. Dagens bårbilar kändes plötsligt både fula och ovärdiga och med ens slungades jag bak i tiden och kunde nästan se bårföljets sakta vandring genom byn och upp mot kyrkan. Ibland känns det som om jag lever i fel tid.

Åtta i morse låg jag med Skugga i öronen och nålar i benen på en brits inne i stan. Några timmar senare körde jag över den långa bron till den avlånga ön med mamman och Vildan som sällskap.

Köpte varmrökt lax  och rökta räkor i Färjstaden och satte sedan kurs till porten mot Alvaret där vi dukade bordet för lunch. Mitt i allt det vackra, med en utsikt över sundet och in mot Kalmar, var vi själva om att andas. Av sommarens alla turister syns nu bara några få och alla tycks vara tillbaks på jobb och vardag igen. Öar blir alltid lite vackrare när alla fastlänningar lämnat dem...

Nu.. när skymningen lägger sig över kohagen och Eva Cassidy sjunger om en plats ovanför regnbågen....när mamman ligger under en filt och läser och en trött hund har ålat sig in under sängen, får jag konstatera att fredagen den 15 augusti blev en riktigt fin dag tillslut. Sjukt många förnsterkuvert till trots...

När skymningen la sig över de Småländska skogarna denna onsdag i mitten av augusti, satt jag i en jaktkur och spanade efter vildsvin. Bössan var laddad och genom mörkersiktet satt vi andlösa och väntade på att få se de stora grisarna komma ut från den tätaste skogen.

Nu kom där inga och egentligen är jag nog lika glad för det. Hade förvisso gärna sett dem på nära håll men skippar gärna det där med skjutandet. Har ingenting emot jakt och förstår att det tjänar sitt syfte, men vill inte gärna vara med när skotten viner.

Har hållt mig borta från allt vasst i två dagar och peppar..peppar.. men jag tror jag börjar läka ihop. Idag satte jag dock hjärtat och lungorna på prov då jag gick på ett spinningpass för första gången på tio år. Nu efteråt förstår jag varför uppehållet varat så länge...

Precis har vi satt oss på cyklarna med de knallhårda sadlarna när jag frågade vännen intill
-vad är det förresten för intensitet på det här passet?
..ett varmt, men lite snett leende och så svaret
- medel till högintensiv!
Det säger hon när mina fötter redan är fastbundna vid pedalerna och sedan var det bara att trampa tills ljudet från kyrkklockornas själarigning började ljuda någonstans i fjärran. Hade Fonus väntat med en krans utanför portarna hade jag inte blivit förvånad.

I en augustitillvaro börjar livet andas höst och de ljumma och stjärnfyllda nätterna har fått ge plats till regn och dimma. Hoppas intensivt på att det inte är över än.. jag vill hålla fast den här sommaren en stund till.. jag är inte färdig än. Bokade en biljett till världens vackraste ö i september där jag ska tillbringa nio (förhoppningsvis) magiska dagar. Tar med mig min hund, en handfull med böcker, kameran, en stickning och sköna skor. Längtar i varenda cell.. med alla mina sinnen.

Knappt har aukupunkturnålarna tagits ur kroppen innan det var dags att plocka fram synålen istället. Högg in en sax i handen medan jag stod och lagade middag på jobbet under eftermiddagen.. oerhört korkat och oerhört blodigt. En av ungdomarna kom ut i köket och förtjust utbrast hon;
-åh här ser ut som om någon har slaktats!
Själv låg jag svimfärdig på golvet medan min kollega och en annan ungdom satte tryckförband över det pulserande såret.

För andra arbetssöndagen i rad blev det så dags för ett besök på Kalmar lasarett, för två veckor sedan med njursten och den här gången med det som kom att visa sig vara ett drygt 2 cm djupt (!) jack av Fiskarns sax....

Måste sluta vara en sådan drama queen.

Med van hand borrades nål efter nål in i mina fötter och ben. Ibland känns det knappt men på andra ställen.. som i hälsenan eller mellan tårna, gjorde det så ont att jag snudd på reflexmässigt (eller är det impulser?) höll på att klappa till den stickande sjukgymnasten.

Det var ett yogapass i början av februari som förstörde min fot. I efterhand har jag bannats för att jag med mina överrörliga leder ens tänkte tanken att gå på något sådant, fast det hade jag inte en tanke på där och då. Är förvisso inte ledsen för att missa det i livet.. yoga var ingenting för mig och jag går mycket hellre på explosiva pulspass än gör rörelser i slowmotion.



Nu sätter jag hoppet till de gamla kineserna och deras nålar för att foten efter ett halvårs ondhet ska bli bra igen.  Själv har jag lovat foten att inte tänja ut den fler gånger och mutat den med ett par nya skor.. nu är det upp till leder och ligament. Fred eller fortsatt krig..?

Det var fler än vi på torget denna varma augustikväll... Såg E.M.D och BWO soundchecka under eftermiddagen och kunde åter konstatera att Martin Rolinski är skapt en av Guds bättre dagar..

Köpte nya promenadskor.. en välgärning för både fötter och nos. Väl hemma igen satt Vilda uppe på muren och väntade och det hade väl varit trevligt om det nu inte var för att hon satt i hundgården när vi åkte...

I ett enda slag blev det höst. Huttrandes fick jag ta på mig de rosa raggsockorna och leta upp en långärmad tröja. Åt inte kall yoghurt denna måndagsmorgon utan letade längst bak i skafferiet efter ett paket välling att värma. Sneglar lite mot logen.. borde man kanske hämta ved eller så räcker det att krypa ner under en filt och ta fram någon av de fyra påbörjade böcker som jag just nu läser.. eller försöker läsa..

• Lundells Vädermannen
• Flyga drake av Kahled Hosseini
• Luftslottet som sprängdes, sista delen i Millenuimtriologin
• Alvtegens senaste "S- bok", Skugga

Alla fyra lika läsvärda och egentligen vill jag läsa dem alla samtidigt eftersom jag inte kan välja. Skugga lyssnar jag förresten på, den har jag bara i talform. Kanske ska jag ta på mig regnkläderna, sätta lurarna i öronen och Vilda i koppel för dagens vandring bland fårhagar och mognande björnbär...?

---

1,5 timmar senare



Det är ett underbart väder där ute. Det fullkomligt öser ner.. åt alla håll,  i alla ledder och vinden är så stark att man ibland får ta spjärn emot den. Regn är underskattat. Regniga dagar är lika öppna, nakna och fria som svarta nätter och de ger utrymme för allt det där som solen förbleknar. Fast man blir böt av det... både människa och hund.

Nu ska jag laga rödvinslinser med klyftade rödbetor och lax, sedan ska jag ta fram en stickning och lyssna på bok.

Samtidigt som jag var på musikfestival nere i småland pågick en annan festival i vår kungliga huvudstad. En manifestation och hejdundrande folkfest för hela HBT-samhället med vänner. I år fanns enligt tidiningarna en halv miljon människor, paraderandes eller hejjandes efter Stockholms gator. 500.000 människor som förstått att kärlek förtjänar vördnad och respekt.. i vilken form den än uppträder. Idag viftar den sista regnbågsflaggan över Tanto och jag hoppas att ni alla vackra och stolta haft ett riktigt underbart, varmt och galet Happy Pride 2008.