Det var med stora ögon och en sällan upplevd fascination som jag, tillsammans med dryga 5800 andra, äntrade Fredrikskans igår. Rödvita flaggor, halsdukar och mössor överallt, doft av kaffe och rykande andedräkter… det var en kylig kväll igår, knappt att termometern orkade sig över nollan. Ändå stor jag där och värmdes i hela kroppen över människors engagemang och kärlek till sitt lag och sin sport. Mest troligt kommer jag aldrig att bli någon fotbollsfantast, men det här vill jag uppleva igen… om inte annat för att höra klacken sjunga Berghagens ”En kväll i juni”.
Här hemma i Bullerbyn står väskan äntligen färdigpackad, Vilda är nybadad och flygbiljetterna ligger i handväskan. Innan tuppen har vaknat imorgon åker min hund och jag upp till norr, främst för att jag är inbjuden att tala på SKTF´s regionkonferens men också med den underbara bonusen att jag kan vara i närheten av mina nära och kära i några dagar (sätt på kaffet Emma för nu kommer jag!).
Klockan är tjugotvå minuter över tio och det är precis 0.0 grader ute. Kylan har sakta börjat leta sig in i mitt gamla mangelhus men än så länge nöjer jag med att värmas av en HellyHansen och ett par raggsockor. Man vänjer sig... fortare med kyla än med värme tror jag. Fast under 15°c vill jag inte ha det.. då eldar jag till flugorna vaknar och täcket blir för varmt.
Var ute i den svarta kvällen och medan det bet i kinderna böjde jag nacken och lyfte blicken mot det otroliga konstverk vinterns natthimmel utgör. Mörkret här ute är verkligen kompakt och tillsammans med den totala tystnaden blir en tillvaro under stjärnor, och skymtar av galaxer, en stund av vördnad och ödmjukhet inför tillvarons oändliga storhet. Den här vintern ska jag ta vara på min lektionsals förträfflighet och lära mig fler stjärntecken än orions bälte, björnarna och vagnarna... Någon gång under barndomen gick en underbar (som jag kommer ihåg den) julkalender där Johannes Brost och Sif Ruud berättade sagor ur den grekiska mytologin och gav stjärnbilder liv och mening för mig och säkert många andra 70-tals barn. Den julkalendern vill jag ha i år också..
Imorgon förlorar jag min fotbollsoskuld.. om man nu kan ha en sådan. För första gången i livet ska jag gå och se en allsvensk fotbollsmatch när Kalmar tar emot Gefle i den näst sista hemmamatchen för säsongen. Tänka sig...
... om det här är hösten måste vintern vara på väg
Vi har krattat löv denna oktoberförmiddag, Vilding och jag. Medan jag försöker få de prasslande löven att samlas på samma ställe springer Vilda och letar efter kastanjer med skal. När hon väl hittar en och annan så biter hon lyckligt itu dem och ger sig på jakt efter en ny. Hon har härmed kvalificerat sig för en ny uppgift kring jul..
Under kastanjeträden ligger än så länge en stor, gyllene hög, och jag sitter otåligt och väntar på att husboenden ska komma hem så jag får lära mig att köra traktor. En traktorskopa är oslagbar som lövtransoprtör...
I natt ändrar vi klockan och därmed är vi officiellt inne i vintermånadernas tid. Tror jag hoppas på snö i år.. mängder av snö! Får vi en riktig vinter ska jag köpa mig ett par skidor (om jag inte hittar mina gamla där uppe i norr) och en solig januaridag ska jag åka ut i skogen med varm choklad och torra yllestrumpor i ryggsäcken.
Så snopna vi blev, Vilda och jag, när far och son helt plötsligt stod utanför vår dörr. Men det var en solig söndag med vackra löv och frisk luft så det kanske inte var så konstigt att grabbarna ville ge sig ut på utflykt i byn...
Jag följde dem hem sedan de lekt med Vilda en stund och deras ägare tyckte nog att de var lite pinsamma ändå..
De tio dagarna..har nu passerat och vi står vid DEN dagen.. Ulf-dagen. Befinner mig i ett makalöst vackert Stockholm som klätt sig i sin vackraste skrud och bjuder på hög luft, lövprassel, ljummen sol och ett glittrande vatten. Ibland tänker jag att det här här jag ska bo ändå.. Här.. eller på Gotland... eller kvar hemma i Bullerbyn.. Det är en lyx att känna sig hemma på fler än en plats ändå.
Om 3,5 timme är jag på Cirkus och i vanlig ordning är jag nästan nervös.. snudd på illamående. Försöker att inte ha förväntningar men det är som att be ett barn om detsamma en julaftonsmorgon.
30 minuter efter det att Ulf satt sig med sin gitarr och sitt munspel inför en salig publik börjar årets omgång av Bonde söker fru.. en höjdpunkt det också, om än i en helt annan division. I år blir det extra spännande när Tv4 äntligen vågar visa "Bonde söker man" och jag hoppas (och tror) att "snygg Peter" kommer att vara en av de fyra bönder som satt mest hjärtan i brand.
Blir det inte mörkt v-ä-l-d-i-g-t tidigt nu..!!??
