Beslutet togs i februari. Det tog mig nästan 34 år att förstå att jag kan bli precis den jag vill bli, att det inte finns andra hinder än de man själv bygger upp och att en människa aldrig föds färdigdefinierad. Jag hade ganska så exakt ett halvår på mig att gå från totalt otränad till någon som sprang tjejmilen. Ett halvår..

Jag hittade ett färdigt program att följa och förundrades över hur bra allt gick. För varje vecka ökade minuter och kondition och de dagar jag inte sprang gick jag på pump och fick muskler att jobba sig större och hårdare. Jag sprang längs vintergator i Bromma, kryssade bland vitsippor hemma i Bullerbyn och andades havsluft när jag sprang vid havet på ön här intill. Hästarna sprang vid min sida när jag passerade hagarna, Bruce dånade från hörlurarna i min mp3 och varje avklarat pass var en triumf. Sen började min kropp att göra ont.

Sedan dess har jag ätit två rejäla antibiotikakurer, den första för Borrelian som fick varje muskelfäste att skrika av smärta, den andra för att ta kål på de köttätande bakterierna jag skaffade mina fötter i fjällen. Tålmodigt har jag fått vänta att det ska växa skinn på mina hälar igen och frustrerat har jag konstaterat att kondition är lika känsligt för uppehåll som mjölk är för rumstemperatur under rötmånaden. Jag hann träna för en tredjedel av loppet... dom andra två hade känts bra att ha i ryggen.. eller rättare sagt i benen.

Ledig förmiddag, timmar som lätt kan bli en enda lång transportsträcka tills dess att "vällingklockan" ringer. Idag är jag lite glad över att regnet väckte mig och att jag därmed fick en förmiddag med bok och slummer på soffan. Tog sedan med mig Vildan ut och plockade ytterligare en stor skål med mulliga björnbär som antingen ska frysas eller kokas... heaven or hell på något tempererat sätt. Lunch under återkommen sol. Fler betor, röda som synden, tillsammans med annat primärt från en backe i Backa. Sedan jobb till nu.

..och om en minut. Nya, underbara vampyrer i en tv på övervåningen. Lets get bite..

Strax efter sex sprang jag ut i regnet. Nakna ben i gummistövlar, kalla droppar på nyvaken hud. Hade glömt att ta in tvätten igår och givetvis var den var blötare nu än då.

Kaffe och äggröra, en sovande hund utslagen på golvet. Bullerbytystnad och träd som försiktigt börjar skifta i färg. Tittade upp mot himlen igår och såg törst överallt och jag hoppas lönnen och säljen fick sin välbehövliga fukt i natt.

Tar med mig ytterligare en kopp till övervåningen. Drar den grå filten om benen och låter morgonen den 26 augusti tillbringas i en bok.

Regnet öste ner när jag nyss körde hem i den svarta kvällen och jag fick korsa mig fram mellan augustis frodiga paddor, allt medan man i Karlavagnen talade om ett världfärdssverige i ruiner. Bestämde mig för att inte plugga i kontakterna när jag kom hem utan tända ljus och läsa böcker.

Det gick så där...

I helgen var det årlig traktorutställning, tillika hembygdsdag, på andra sidan ängen och självklart befann jag mig mitt i händelsernas centrum. Lotter utan vinst, hembakta bullar och varmt kaffe. Söta karameller och nyfikna kossor, byskvaller och buskis. En Bullerbysöndag i augusti.

Idag..  har det nästan varit söndag igen. Ledig dag, stod det i kalendern och jag tog orden på allvar. Har sprungit mina fem kilometer på morgonen (läs: förmiddagen alt. innan lunch) och flåsandes funderat över om det är dubbelt, eller tre dubbelt, så jobbigt att springa dubbelt så långt om bara tio dagar..?!

Sedan var det lugna gatan här hemma och en stor del av dagen har tillbringats under en himmel som bjöd på 23 sköna grader idag. Nyskördade rödbetor har kokats och avnjutits med smör och tacksamma tankar går till kollegan som gav mig en hel hink med grönsaksguld från trädgården igår. Vampyrboken ligger fortfarande uppslagen där den låg häromdagen och om några minuter tänker jag se till att fler sidor bläddras, allt medan en helgenomgången Vilda drömmer om kaniner på golvet intill...

Idag var en sommarlovsdag... som när man helt plötsligt fick en extra studiedag mitt i terminen. Vardagslyx.. eller kanske söndagslyx.

Efter att ha plockat frukosskålen full av björnbär och därefter avnjutit dem tillsammans med jordgubbar, valnötter och filmjölk så bar det iväg till den långa ön på andra sidan sundet. Kaffe och rökt makrill vid långe Erik. Goda vänner bjöd på 24-gradigt vatten vid Böda sand och jag tog mina första simtag i havet sedan sommaren 2007. Strålande sol, hemvändande turister och söndagslunk.. en perfekt dag på en ö med andra ord.

Det sägs att blåelden fyller hela Neptuni åkrar vid sin blomning och det är svårt att inte låta tankarna gå till en magisk ö några sjömil bort när man ser den bilden framför sig. Det blå mot det vita... doften av hav. När jag lyfte blicken mot horisonten fick jag dessutom en hälsning då den vita färjan från rosornas ö gick med kurs Oskarshamn. Måste snart återvända till den vackraste av öar.. det finns en bock där som väntar.