Advent.. den första
Så blev det åter lite bjällerklang över tillvaron och stjärnan är tillbaks i västerfönster. Varsamt viskar jag till de vita hyacinternas knoppar att deras doft är välkommen, och i takt med att ljusen tänds över adventsvärlden så sipprar julefrid in genom varje springa i mitt otäta hus. Dessa fyra söndagar tillhör de bättre, de deltar inte i de trupper jag annars krigar mot och belåtet kommer jag att spinna mig igenom den kommande månaden. Jag är en julgeneral och imorgon ska jag snegla på varenda gran jag passerar.
Graderna sjunker här utanför denna första adventskväll... jag lyssnar på den älvlika Sofia Karlsson och längtar efter snö att göra änglar i...
Graderna sjunker här utanför denna första adventskväll... jag lyssnar på den älvlika Sofia Karlsson och längtar efter snö att göra änglar i...
... och i övermorgon börjar julkalendern och jag vill att det ska vara den med Albert och Herbert.. eller Trolltider.. eller Stjärnhuset.. eller...
Pausfågel
.. en ovanligt vacker sådan och dessutom med en av jordens bästa sånger.
Novemberregn
Men ska det då aldrig bli sol igen?!
Informerades om att det är första advent snart. Hur menar dom?! Hur skulle det gå till?!
Informerades om att det är första advent snart. Hur menar dom?! Hur skulle det gå till?!
Psyko Pannkakor
Alltså jag älskar det här nu och jag älskade det då. Fast var snäll och analysera inte det...
Slutslappat
Så hann klockan bli så där mycket igen utan att jag egentligen uppfattade att tiden gick. Uppmuntrad av en vasalöpare åkte den gula reflexvästen på och för första gången på en oändlighet gav jag mig ut för att springa, novemberregn och mörker till trots. 30 minuter senare kunde jag konstatera att;
1. Det är trevligare att springa bland vitsippor
2. Muskler förtvinar fortare än kondition försvinner
3. Jag behöver sätta fart om jag ska slå min tjejmilstid med 17 minuter nästa år
4. Det är dags att återvända till mina pump-pass.
Kalendern har redan börjat fyllas med delmål och förutom Drottning Margaretaloppet i Kalmar tänker jag värma upp med Vårruset på den vackra vägen runt Växjösjön . Sedan är det fyra månader kvar till den där milen på Gärdet...
Sex timmar kvar innan en galen klocka ska ringa. Imorgon ska jag se Malmö för första gången någonsin.
1. Det är trevligare att springa bland vitsippor
2. Muskler förtvinar fortare än kondition försvinner
3. Jag behöver sätta fart om jag ska slå min tjejmilstid med 17 minuter nästa år
4. Det är dags att återvända till mina pump-pass.
Kalendern har redan börjat fyllas med delmål och förutom Drottning Margaretaloppet i Kalmar tänker jag värma upp med Vårruset på den vackra vägen runt Växjösjön . Sedan är det fyra månader kvar till den där milen på Gärdet...
Sex timmar kvar innan en galen klocka ska ringa. Imorgon ska jag se Malmö för första gången någonsin.
Veckoslut
Söndag igen och jag vet inte vilken i ordningen. Vi kommer sällan överens... söndagarna och jag. Inte än.
Eftersom det lurar en älgmördare bakom varannan tall under helgerna satte vi kurs mot den civiliserade skogen istället. Till barkade slingor med färgglada avståndsmarkeringar och belysning om mörkret faller. Noterade förresten att milspåret är det gröna... den gröna milen.. tveksamt om jag vill följa den. Nåväl...
Det skulle dock visa sig att det annars så glesbefolkade spåret var fullt av tävlande draghundar och överallt hördes de ylade i sin iver att komma väg. Det var hundar överallt.. i skogen, på stenar, i bilar och Vilda blev helt matt och orkade inte ens skälla på dem. Har aldrig ens hört talas om denna form av tävling, barmarks- draghundstävling där det gick att tävla i klasserna fyr-, sex- och åttaspann. Med bara en hund kunde man tävla i cykling eller löpning, varav det förstnämnda skulle vara klassat med livsfara i det här ekipagets fall...
...och så fick man lära sig något nytt igen. Nästa år går SM här i skogarna, då ska jag ta med mig kameran.
Ikväll fylls mitt hem av tonerna från en Kanadensiska.. You are pulled from the wreckage of your silent reverie
Toner att stämma blod med..
.. ibland är musik lite mer än bara toner. Ibland är det nästan religion.
Godnatt världen. Nu går hund och människa och sover.
Torsdag
Hon måste va en kristen kommunist
Jag är vaken... ibland. De där väskorna packades aldrig och jag ägnade istället helgen som var till att ta hand om mig själv, för att ta igen förlorad sömn och hitta ork att andas igen. Så istället har jag jagat löv och sett Idol, gått långa promenader och haft vänner på besök, druckit vin och ätit clementiner. Började tom att läsa en bok men blev så frustrerad över dåligt språk att jag slog ihop den igen. I söndags lämnade jag dock mitt gamla mangelhus för att döpa barn och därefter fria 18-åring på en ö. Hela barndomen på en dag.
I måndags fick jag andas hav igen... sådana dagar är alltid bra dagar.
Snart natt i Bullerbyn och höststormarna fortsätter att kasta in kyla i mitt otäta hus. Inatt tänker jag drömma om en vår...
".. och här är en låt om en idealist" Det skulle ha kunnat vara jag... eller kanske Du.
".. och här är en låt om en idealist" Det skulle ha kunnat vara jag... eller kanske Du.