Mörker

Det blåser där ute och färgade löv dansar under mognande äppel. På logen hade glödlampan gått sönder under sommaren, kanske i en protest mot det eviga ljuset, och när även ficklampan som legat gömd under vintermössorna vägrade att lysa fick jag tända stearinljus i mitt vedletande.

Nu brinner det i en kamin igen och sommaren är tveklöst förbi. En tid i mörker väntar.



Fast nu har jag ju sån tur att jag faktiskt tycker om hösten. Jag tycker om när det blåser så det viner och när regnet rinner ner för rutorna. Jag njuter av att få värma mig framför kaminen, över att få krypa ner under en filt i soffan och jacka ur telefonen. Hösten är lugnets tid.. och ylletröjornas.

Från en ö till en annan

Det är skördetider och på en ö här intill firas detta med traditionell fest i dagarna tre. Om en stund tar jag således och packar om väskor, kammar hund och åker över landets näst längsta bro till en ö fylld av pumpor och höstblommande vallmo.


Fuel for the soul

Mitt i den svarta Fårönatta landade vi på Kutens Bensin för en stund i en dåtid och för crêpes med choklad och grädde. Vid jukeboxen stod en yngling med keps lutad mot väggen, på väggarna stod att läsa att grötfrukost en gång i tiden kostat 1,39 och bakom disken serverade 50-tals konserverade kvinnor crêpes och cider.

Märkligt nog verkade till och med min kamera ta bilder från förr...


I wanna do bad things with you..



Jag har kapitulerat och ställer mig fogligt i skaran bland de onsdagslängtandes. Om inte annat så för 1:31 minuters initial njutning av rang. Jace Everett... my God!

Platsen där solen släcks i havet





Ciao

Nu åker jag och Vilding till gutarna..


Längtan

Egentligen skulle jag sitta på färjan mot världens vackraste ö just nu men gårdagens hysteriska huvudvärk och konstant stigande temp tvingade mig att boka om biljetterna. Så nu sitter jag här istället, i en hög av hundleksaker och med den sjunde koppen kaffe för dagen. Bestämde mig för att inte bli sjuk och det lyckades... igen. Sänk tempen, sänk tempen, mantrade jag innan sängdags och vaknade med 34,9 grader i kroppen. Ska det va ska det vara ordentligt verkar det som.

Den skadade är så rastlös att ögonen snurrar på henne och när jag skulle dammsuga tidigare idag fick jag dra omkring en schäfer på munstycket.. Med ett kök som såg ut som avhåringsavdelningen på ett garveri och orsaken till detta yrande av hår åkandes omkring på dammsugaren, var det inte direkt svårt att hålla sig för skratt.. Tar bort de stygn som finns kvar på måndag, sen är det bara att vänta på att det ska växa trampdyna över köttet och både jag och min dammsugare hoppas att det inte tar allt för lång tid.



What If..

If försäkringsbolag gott folk... Förmodligen jordens bästa bolag att försäkra sina lurviga vänner i. Ingen onödig byråkrati, inget knussel utan bara valuta för pengar, snabb service och ett mycket trevligt bemötande. All heder If.. alla heder!

Paus i Idol, därefter en timmes vampyrsällskap i Lynch-anda. Tidigare idag gick ett stygn och det blev återbesök hos pälsdoktorn. Nålen fick dock vila den här gången och istället ska vi nu skydda en läkande tass med gel och nya bandage. Som
Åz säger.. Vi har ingen tur med våra fötter i den här lilla familjen.



Det kom ett mail..

Den 19 september håller Fårö öppet till midnatt – med fyrvisning, historieberättande vid engelska kyrkogården, loppisar och nattbak i bageriet. Restaurangerna och butikerna håller självklart också öppet. Upplev Fårö på ett annat sätt – en höstnatt i september.

Tänk vilken makalös tur att just jag befinner mig just där just då...!



Fyra dagar kvar tills jag får kyssa havet där på världens vackraste ö. Åtta höstdagar längs tomma stränder och avsvalkade kullerstenar... under ruiner, över takåsar.

Nu packar vi igen, den Vilda och jag.


Kvällens väntan:
..är på ett brev från norr.

Laura och jag

Vi har en inomhushelg, mrs Ingalls och jag. Idag var det dags att ta av bandagen och låta luft läka sår, något som kräver inomhustillvaro och tratt. De gånger vi visar oss utanför ytterdörren ska dock tass lindas och vattensäkras och världens bästa hund ligger snällt på rygg medan hennes sjåpiga matte yrslar för fullt. Jag är inte byggd för att klara sårvård...

Läser böcker och ser för ovanlighetens skull på tv. Dricker te med citron och ingefära och längtar efter regn och höststormar, efter raggsockar och köttsoppa. Ibland längtar jag efter konstiga saker.


Kvällens låt; Kan väl knappast bli någon annan än den H Ä R ... åter igen.


Känd skådespelare dog i svininfluensa...



... och vi vet alla vem som smittade honom


Har legat under en filt och frysit (frusit?) på övervåning, allt medan regnet dånat (inte smattrat) mot taket. Ynkligt tog jag mig ner för trapporna och försvann in i skåpet där febertermometern finns...

36,2 känns inte som influensa va?

1.16.08

Det är alltid en känsla av hemkomst som sköljer över mig när E4an leder mig in mot den stora staden. Stockholm har en förunderlig skönhet och även om jag nu kanske inte skulle vilja tillbringa all min tids dagar bland stress och människor så njuter jag av alltid av de dagar jag får finnas mitt i det.



Fast det finns en tid på dygnet där luften är lite friare och utrymmet större. Att se Stockholm sakta vakna till liv är nästan religiöst och när jag yrvaket såg att klockan just passerat sex och att solen glittrade i vattnet utanför vårt hyttfönster, ja då tog det inte många minuter innan jag och min kamera stod där på kajkanten.

Passerade den trettonde kajplatsen, hälsade på måsarna och blickade ut över ett Kungsholmen med sand i ögonen. En stunds samtal vänner emellan, sedan pulsträning i trapporna upp mot Mariabergen där andnöd och panoramasyn väntade.  Morgontillvaro över en huvudstad.





En helg bland gamla och nya vänner, dagar med både inre och yttre solsken. På en båt vid slussen vaknade jag av kyrkklockorna från Gamla stan, bland Indiska dofter återupplevdes fjällminnen och på en innergård i Vasastan bjöds det på lunch med rosévin och livliga samtal. Ibland kan minuter släpa sig fram, ibland flyger dagar iväg. Den här helgen får nog klassas som pilgrimsfalkens...





Fast det var ju inte därför jag var där...
Att se 26.000 ostkakor är nog så surrealistiskt, men att vara en av deltagarna i ett lopp på en mil är nästan obeskrivligt overkligt. Vaknade taggad till max, snudd på illamående av exaltation och medan frukosten åts ute på däck slog hjärtat så hårt att kaffet skvalpade i sin kopp...

13:05 gick startskottet för vår grupp, mer än 30 minuter e f t e r det att vi sett Isabellah Andersson fått segrarkransen om sin hals. Mina fötter hade plåstrats om i sjukvårdstältet, mp3 spelaren satt på plats i öronen och pekfingret var beredd att starta timern på min arm. En hel del kryssande bland de som valde att gå, lite svordommar över de som inte respekterat indelningen på startgrupperna (som alla de med stavar jag sprang om och som uppenbarligen inte startat i sista grupp) och sedan en mils fullkomlig njutning. Jag tror jag log nästan hela tiden och redan medans jag sprang så längtade jag till nästa år. 1 timme, 16 minuter och 8 sekunder senare var jag i mål, 3 min och 52 sekunder innan min måltid. Nästa år gör jag det under en timme...!

Jag gick i fjällen. Jag sprang tjejmilen. Jag är sjukt stolt över mig själv!


När hjärtat stannar

Svetten rinner fortfarande längs ryggraden och en hinna av illamående svävar över hela tillvaron. Min hund, den där älskade hårbollen, skar upp sin tass för några timmar sedan och just nu ligger hon på operation medan hennes matte håller sig i väggarna...

Idag är jag inte så tuff.


Uppdatering 20:18
Hemma igen. På köksgolvet ligger en klart medtagen hund med ett stort grönt bandage om ena tassen och ett litet grönt om den andra. När jag hämtade henne såg hon ut som Laura Ingalls och jag antar att jag måste klä henne i struthatt innan natten igen så inte bandage blir uppvirat och stygn bortbitna. Tolv dagars konvalescens innebärande ett liv i stillhet, antibiotika och smärtstillande... Here we go again, fjorton månader sedan
sist.