Ja må hon leva!

Idag har vi kalas i Bullerbyn och vi firar med överkörd hare, torkade älgbiffar och grisöron. Lite grå om nosen och med en växande ocean av klokhet barkom de där bruna ögonen, lugnare än under de vildaste åren, men fortfarande valpig i yviga rörelser, inte minst när det finns snö att köra ner den där nosen i...

Min fyrbente livskramrat, min bästis, har just blivit fyra år.



.. och det där med överkörd hare. Den är av typen mjukdjur och fanns i hyllan bredvid "överkörd bäver" på GeKås. Charmerande trots allt.

.. och givetvis blir dagens låt denna...!!


Komprimerad torsdag

Tidig morgon. Trött hund.. trött människa. Ingen tid för frukost hemma, men en portion havregryn i en plastpåse i handväskan. 3,5 minuter i micron innan jag möts av grötöversvämning. En halv portion kvar i tallriken, resten torkas upp av trasan. Frukost vid tangenter, en förmiddag med skrivarbete.

En sen lunch som stinker ensilage. Håller för näsan och äter vid datorn. Findus micromat kommer aldrig att serveras på Nobelmiddagen. Fackligt möte vid två, därefter förvirrat samtal med PA. Tjänstetitlar, turordningskretsar, AID-koder.. kan man ha en ombudsman i handväskan också? En Norrlands-sik vore toppen.

Åker hem 30 min efter att jag slutat. Ser att det ryker ur skorstenen när jag närmar mig det röda huset med de grå knutarna. Innanför dörren väntar 26 plusgrader och en varm hund.

In med hunden i bilen och till ett helt annat form av möte på ett helt annat kontor. Kyckling och morötter på Mc Donalds. Längtar efter en stek, sås och potatis, helst vid köksbordet i Givarp. Hem igen, nu ett svalare hus. Min tatuering kliar och jag betalar räkningar. Pengarna som blir över ska jag handla med på GeKås imorgon. Några av dem i vart fall. Tänker köpa fryspåsar och kanske en tröja. Finns risk för att det blir något annat också. Något litet.

Fram med skämmaskudden och
Succéduon på en tv nära mig. Veckans höjdare. Rydströms spellista på Spotify, svarar på mail, gör ett konto på Bokus. Det är bokrea och om jag inte kommer hem med Ulfs senast utkomna sångböcker från Ullared imorgon så kommer jag att trycka på den där knappen med kundvagnssymbolen på. För övrigt ska jag förhandsbeställa det nya som är på väg..

Nu natt


Myggfritt

.. om jag bodde kvar i norrland hade det bildats is i mina ögonfransar i morgon bitti. Jag minns hur det känns och jag minns tystnaden, röken från allt som kan anses som någon form av värmekälla och så den där känslan av att en hel värld håller andan. Lite magiskt trots allt. Men kallt. Inte minst för de som inte hittar värme.

Klä på er där uppe, slicka inte på lyktstolparna, krama en frusen ren och glöm för Guds skull inte motorvärmaren.


Här i södern ska nu hämtas ved... Fyra minusgrader är just minusgrader ändå och jag är trött på att ha täckbyxor på mig inomhus.

Zzov du lilla videung..

Jag trodde jag skulle somna i en hög av papper där på skolan idag då den stora tröttheten plötsligt anföll. Höll mig dock vaken hela vägen till soffan och till mitt 11,6-gradiga vinterhus. Under filt och täcke somnade jag när ljuset fortfarande visade att det var dag, och om en stund sover jag igen.. den här gången i en säng och med uppledade grader omkring mig.

Kan den där förkylningen inte bara packa ihop och ge sig iväg nu? Tack och hej för den här gången, vi ses nästa år igen liksom...?!


Svartvit söndag

- Är det sån där fikagudstjänst på söndag? frågar jag kyrkoherden i telefonen härom kvällen
- Mm, det blir kyrkkaffe i vapenhuset efteråt, får jag till svar
- fast jag menade om det var nattvard? fortsätter jag med en obesvarad frågan i rösten
Det är nästan så jag hör min gode vän le där i andra änden av telefonen
- Ellinor, det heter högmässa, inte fikagudstjänst...

Denna första söndag i fastan har jag således klätt mig i kjol och friat gudstjänst i kyrkan där uppe i backen och även om orsaken snarare kan härledas till den nyblivna kyrkoherden än till min högkyrklighet så var det ett trevligt inslag i söndagsvärden.

I en svartvit söndag som på något sätt blev fylld med färg ändå.



Min frihet där på armen läker och håller på att klia mig galen. Kent sjunger om själars förening och ute samlar minusgraderna ihop sig i trupper under en stjärnklar himmel. Ute på logen står min gula Volta dammsugare och luktar mekanisk brand och en trappa upp väntar ett täcke på att värma mig i natten...

Ett nu. 22:45 en söndag i februari.


Sjung en sång utan ord om ljusa nätter
Sjung för mig igen, du lät som snöfall
Jag håller andan med dig, för jag vet hur du känner
Sjung om dom gånger vi delade ett liv med en blick

Vilda snöskottare



.. som sagt. Det är sjukt svårt att skotta snö när det sitter fast en schäfer på skyffeln.

Änglavinter

.. och det fortsätter att vräka ner över ängar, tak, människor och hundar. En omhuldad, inbäddad värld, en tillvaro att kasta snöbollar i. Idag dock en innedag och soffdag. Ska ta med mig ett trepack näsdukar upp för trapporna, linda in mig i en filt och där läsa bok, titta film, klappa hund och dricka varm choklad. En hel dag. Minst.



.. och när man är förkyld och det är lördag och dessutom melodifestivalkväll, ja då får man faktiskt strunta i kalorier och hälla detta flytande godis i de största av koppar.

Ingredienser:
85 g choklad, bruten i bitar
1 msk strösocker eller efter smak
1 vaniljstång, delad på längden
3 dl gammaldags mjölk
1 dl vispgrädde, vispad
Riven choklad eller kakaopulver att strö över

 

Gör så här:
1. Lägg choklad, socker, vaniljstång och mjölk i en liten, tjockbottnad kastrull. Rör försiktigt under omrörning tills chokladen har smält, koka sedan upp under oavbruten vispning tills drycken blivit riktigt slät och skummig.

2. Ta bort vaniljstången. Häll upp chokladen i varma muggar, lägg dit en klick vispad grädde och strö över choklad eller kakao.


Dagens låt:
Kan inte bli någon annan än den
här va?! Här i bästa liveformat.

Frihetsmärkt



Nu sitter den där, min frihetssymbol och mitt ursprung, designad av själssystern från fjällen. Fridja.. fri. Fri att vara den jag är, att tycka, känna och tänka utan restrektioner. Fri att leva det liv som är mitt.  Fullt ut.

Det samiska solkorset skuggat i bakgrunden, min kompass i livet. De tre prickarna, symbolen för själen, förstärkt av ordet i det här fallet.. en fri själ. Samtidigt förankrad. Rötterna som letar sig ner i jorden men också ner i det kulturarv som jag bär med mig och som gjort mig till den kvinna jag är. Helhet.. tanke.. mening.


Jag ringde henne, hon själssystern, från E22:an en sen kväll i sensommarens mjuka mörker för att fråga henne vad frihet heter på samiska. Medan vi pratar börjar hennes hand att föra sig över det papper som ligger framför henne. Bilder, intryck, ord.. innan vi lägger på har hon fångat allt som är jag i en enda bild. Bilden som nu finns i min header (högst upp till vänster). Renen som vi lever av och för, skogen jag vuxit upp i, boningen, fjällen som speglar sig i havet, det hav som finns i mitt nu...

Det skulle dock visa sig behövas något betydligt större än en handled för att göra bilden rättvisa och således fick detaljer ge vika och en avskalad version tas fram. Kvar blev det väsentliga.. det jag tänker ägna mitt liv att kämpa för.. vår frihet. Din och min.

 

Tack Ann-Stina för det eviga märket.. för min vägvisare som tillsammans med vandringsstavens krona för alltid ska påminna om vem det är som stannar och styr livet. Tack för att du är en av de som gett näring till mitt ursprung.

 


Känsliga bloggläsare varnas härmed...

Jag avbröt Haglöfs vintervila och snörade på mig de skor som under de där magiska dagarna i somras tog mig tio mil genom fjäll och över rötter. Kanske var det mina tappade tånaglar som fortfarande inte riktigt vuxit ut, kanske den halvårsgamla huden på hälarna.. men efter tio minuter längs Bullerbyns snövita vägar stod det utom all rimligt tvivel att enbart en dåres envishet gjorde det möjligt att gå längre än någon kilometer med dessa på tok för små skor...  Så nu är spargrisen tömd och på bordet står skornas egna Rolls Royce och väntar på att gås in...



.. och när det svider i plånboken och kassakvittot på strumpor och skor får det att yrsla, ja då tittar jag på bilderna av mina fötter från den där dagen jag kom ner från fjället..


..för den modige går det att klicka upp bilden


Snuvig, lite lagom ynklig onsdag och om en stund åker jag till jobbet. Världen blir bara vitare och den änglakör som breder ut sig över ängarna sjunger stillsamt med Laleh i en sång om snö. Nu njuter vi av nuet och av vetskapen om att bakom allt detta vackra väntar en lika vacker vår..


"Ja, kärleken är vacker det är människan som är ful."



Om man lever i en ankdamm,
och är fullständigt tillfreds,
tror man snart att gölen är en ocean...

../..
Men den som bara blundar är inte riktigt blind,
även om det vore satan så bekvämt.
Och om folkhemspräktigheten ger en ständigt bryderi
får man kanske gå och titta sej i spegeln.


Fridja

Jag har nationaldal idag... jag och det folk jag härstammar ifrån. Vi fria från skog och fjäll...
Om tretton dagar blir mitt ursprung och min frihet inristat även i min hud och inte bara skrivet i mitt hjärta.



..och
2009 firade jag också genom att jobba.

Anarkistiska nätter

Mitt i natten och jag borde befinna mig i en värld av (nattliga) drömmar, men istället skrålar jag ikapp med Mr Jones och är glad över att inte bo i lägenhet. Jag har alltid älskat de svarta, kravlösa och smått anarkistiska nätterna men så en dag blev jag plötsligt kvällstrött... Fast i natt återerövrar jag mina nätter och vakar under den stjärnbeströdda natten tillsammans med Tom.

Det blev februari.. bara så där. Palme är månadens bild i min 70-tals almanacka där på köksväggen och på bordet ligger min arbetsalmanacka och är allmänt galen. Efter sexton års innerlig längtan kom så ett piano till mitt hem och lyckan varade i exakt nio dagar och fem timmar. Idag kom mannen som istället för att stämma toner meddelade att pianot dött och endast begravning återstår. Något säger mig att jag borde ha pratat med honom innan 400kg bars in i mitt hus och innan jag målade om alla möbler så att det skulle matcha det svarta pianot...

Fast i övrigt går jag mest omkring och är tacksam över att det här underbara livet faktiskt är mitt.

Nu natt...



Hmm..

Undrar om man har för mycket att tänka på om man ställer in vedkorgen i hallen och tar med sig matlådan ut på logen... Förvånad blev jag i vart fall när jag skulle börja lasta vedträn i en liten burk.