Stugliv

Sen frukost med mogna blåbär, snart en joggingtur och sedan tvättar jag hund och hår bland näckrosor. Semestervecka tre har sin sista dag...

Nattljus

.. och Norrlandshimlen var som galen när vi körde söderut i natten.

826 meter över havet

Nog för att jag brukar tycka att mina Bullerby promenader runt "sjön" eller längs stengärdesgårdar är vackra, men nog är kvällens promenadväg svårslagen i all sin storslagenhet...







Nedstigen

Nej det blev inte den sju mil långa vandring mellan Nikkaluokta och Vakkotavare som jag hade planerat för och även om det fortfarande finns ett sting av besvikelse kvar där innanför bröstkorgen så hann jag åtminstone tråckla ihop en längtande själ under något dygn där på fjället. Där i det vilda och vidunderliga finns alla de svar en människa kan behöva. Där i det tysta hör du sådant du för längesedan slutat lyssna till och när alla andra ord tagit slut återstår bara ett.. ödmjukhet.






I förtio minuter försökte jag få upp mitt tält, bara för att se det rasa så fort jag förflyttade mig till motsatta sidan igen. Tältpinnarna krånglade, vägrade fastna i den magra jorden. Klockan hade passerat midnatt och jag började bli både trött och frusen i de få plusgrader som natten erbjöd. Det var då jag bad om hjälp.. jag bad mina förfäder att hjälpa mig och jag bad jorden om lov att få använda den som mitt ankare. Efter det fäste varenda tältpinne och mitt temporära hem stod lika stadigt på jordytan som det röda hus jag annars bor i. Gijtto.



Vilda hade förmodligen glömt var hon var under natten för när morgonen kom och vi kröp ut ur tältet stelnade hon till, sedan fällde hon bak sina öron och sprang som en tok över vidderna tills hon flåsig och lycklig övervakade mitt grötkokande.



Det blev en del bett... Hade planer på att ta med mig en burk renblod, skriva "Gratis" på en skylt och således kanske undvika att bli stucken, fast jag vet inte hur bra det hade funkat..  Bäckolja blandat med djungelolja funkar rätt bra ändå.

..och Vilda gjorde precis som förra gången. Hon sov..

Nu följer jag min längtan

Enligt noggrant följda väderprognoser har det regnat i fjällen i en evighet, och det kommer att fortsätta regna i all evighet. Min höft skriker sig hes och den allergiska reaktion som startade upp alla sina processer i kroppen så fort jag fick ledigt har inte riktigt lagt sig än. Men nu vill jag inte vänta längre..

Jag packar min ryggsäck tar riktning mot nordväst, sen går jag upp i fjällen för en stund.




Semesterutsikt


De dödas historia

Jag är uppväxt på kyrkogårdar. Bland minnen.. mitt i vår egen historia. Kyrkogårdar är illustrerade dåtidsdokument, hyllningar till livet och den plats i världen som man tveklöst känner sig allra mest levande på...

För några år sedan bodde jag intill stadens norra kyrkogård, en skogskyrkogård inbäddad i rhododendron, med stora svarta järnportar i söder. Dit gick jag... ibland stannade jag framför en gravsten och lät tankarna vandra. Vem var han? Vilka var just hans levnadsvillkor i Kalmars 1873? Blev livet så som han önskade? Var han lycklig? En intensiv önskan om en stunds audiens till en annan tid, ett annat liv och vore det inte för att det hade varit smått läskigt hade jag nog önskat att den döde mannen gjorde mig sällskap där framför stenen en stund medan jag hade lyssnat andäktigt...

Idag fick jag min önskan uppfylld.

För fjärde året i rad spelas kyrkogårdsteater på den södra- och på gamla kyrkogården. Elever från Jenny Nyströmsskolans teaterlinje gestaltar personer och familjer gravsatta på de båda kyrkogårdarna, medan en kunnig antikvarie från länsmuseet guidar mellan gravarna.  Genialt! (och dessutom utfört av levande människor och därmed lite mindre läskigt)

Imorgon kl 18.00 ges den sista föreställningen för i år och befinner ni er på anständigt avstånd från Calmare stad så bör ni absolut vara där då. Faktiskt.








Vuxensommarlov

Nu har det börjat och aldrig har en semester varit mer välkommen. Under fem veckor ska jag göra allt det där jag inte hunnit göra på halvår.. läsa böcker, gå långa promenader, se tv, få ordning i all röra, träffa vänner, träna för tjejmilen, andas...

Semesterbonusen består av några fantastiska fjällmil, en stund i en hammock vid ett norrlandshav och en festival i en pulserande storstad. Om jag lyckas bli vän men Ulf igen ser jag honom bland uppskjut och illtjut, i bilen lyssnar jag på Sommardöden och tänker att min egen sommar istället ska få bli fylld av liv. Ett gott liv.. ett sommarliv kantat av smultron och mygg.



Månadens soundtrack