Lilla hjärtat <3


Min hjälte i livet, vackrare nu än någonsin på något ömsint sätt.

.. och visst börjar vi bli gamla, vi som är kvar...


När det inte längre går att säga
nånting om nånting här längre
När allt är sett och hört
När det är stilla som efter skörd
och friheten är allt du har
och du är den enda som är kvar










..och på en annan kust

Ett myller av människor. Båtar i bredd och färska räkor. Kala klippor och ett salt hav fyllt av maneter.

Semesterlivet fortsätter.










I det vackraste liv jag levt

En ö och en fyr. Ett tält och ett stormkök. Min hund och jag...


Badhushimmel

Midsommarkväll, ett badhus, olika himlar...








..och på tal om öar

Så åker jag nu och firar midsommaren på en av dem. Där ska jag göra kransar av löv för en morgondag i hednisk skepnad och när aftonen väl är här sätter vi kryss i en slottsskog, dricker kall punsch till sommarens gubbar och fröjdar oss i den mest magiska av sommarnätter.

Trevlig midsommar gott folk. Bland knytt och knott, under fjäll och över hav, i den eviga natten och i ljummen skymning.



Så där ja..

Nu är hon på plats och saknar bara en bilbärande syster innan vi kan spränga den där bron. Öar ska ha färjor, så är det bara.


Destination ö

Det kom ett mail från en ö idag. Det stod att den var redo, att den låg öppen och välkomnande. Egentligen tycker jag bäst om den där ön i september, då när lugnet lagt sig och stranden har svalnat, men den här hösten vet jag inte riktigt om färjorna går.. åtminstone i min tidtabell.

.. och så sneglar jag på Vildas höfter och undrar försiktigt om hon hade klarat några mil med mig längs de där kalkstensvita vägarna. Varje natt ett nytt hem, alltid med havet i omedelbar närhet där vågor tjänar som minutvisare och dess fria horisont ger plats för oändliga tankar. Primus-middag bland blåeld, kaffe på en rauk och så det där saltet på solvarm hud. Vid Botaniska trädgården står en bock och väntar, i mitt hjärta växer längtan i varje kammare.

Kan hon sitta i en kärra kanske..?




.. på den tiden fanns det lejon på rosornas ö, dom strövade kring där vilda och fria

Ett nu

Livets vackraste vår har så tagit oss in i den 36:e sommaren. Min by är inbäddad i grönska och i diken mognar smultron. På köksväggen berättar almanackans gångna dagar om en kommande semester som trots sin närhet tycks allt för långt bort. Idag är det torsdag och min kropp vill vila från ett huvud som gått på högvarv och utkompad äter jag min lunch på en filt i min trädgård. Där somnar jag sedan, allt medan solen ger prickig hud och cellerna fylls av pollen.

När jag väcks av en undrande hund har solen gått i moln och vindarna fyllts av folktoner. Där, på andra sidan ängen har de samlats; dragspelarna och under några välsignade timmar låter de en hel byggd få försvinna bort i tid och rymd.





Så skymmer det och bakom kastanjen blir himlen röd. Ute på ladugårdsplanen försöker rovfågelungen lära sig att flyga, i hagen kommer fåren springande när vi går ut för att säga godnatt. Nu sover fyrben på ett golv som för längesedan hade behövt en del såpa, snart sover människa på en matta av spikar.

Imorgon kompar jag ut igen...


När knoppar brister




Häxresignation

... nöjd präst, tillrättavisad häxa. Så det kan bli.