Kajens Nyårskrönika...

Men först en tanke till himlen.. Så gick det ett år igen, mitt första i livet utan morfar. På självaste nyårsafton  lämnade han oss och det har inte gått en dag utan att jag längtat efter honom. Jag försöker se honom i allt levande.. i en fågel, i en rörelse.. det är lättare att se det så. För en stund sedan promenerade vi upp för backen och gick in i den stora kyrkan för att hedra och minnas med tända ljus och Blott en dag på pianot. Ikväll kommer världens alla himlar att smyckas med exploderande fyrverkerier och jag kommer att tänka att de alla är för honom.




TJUGOHUNDRANIO

Januari

Två resor upp till norr.. en för att förstå, det andra för att ta farväl. Min morfar fick den finaste av begravningar och medan medlemmar från arméns musikkår spelade ett tapto som gick rakt in i själen på oss alla kunde jag se morfar sitta där, lutandes över käppen, och röras av stolthet. Ett mäktigt och vackert avsked till den vackraste av människor. Av alla.

Januari kom mest att handla om honom, men det var också den månad då jag ingick i svt:s tablå och Dokument inifrån. Något som framkallade en viss yrsel, även om det kom att visa sig vara en utmärkt dokumentär om de fria arbetslivets osynliga bojor signerad Johan Ripås. På något sätt känns det mer coolt att ha varit med i dokument inifrån än Bonde söker fru trots allt..

.. och så fick jag en Spotifynyckel och helt plötsligt kändes CD-skivor väldigt mycket 1900-tal...

Februari

Tog mig så äntligen tillbaks till träningshallarna, med följd att mosad tiger fick gnidas in i varje muskel. Tillbringade några helvetestimmar på ett toalettgolv när jag för första gången någonsin tvingades stifta bekantskap med vinterkräksjukan och utökade blodomloppet med snudd på alla grundämnen jag kunde hitta i hälsokostbutiken.

Pratade i radio om integration, vid ett annat tillfälle om uppror. På nyheterna pratade jag om institutionsvård för unga.

Det kom snö och jag längtade efter att åka skidor. En dag spanade jag på Danskar, en annan vaknade jag som ett monster. Vi samer firade nationaldag och Ugglas sjöng Snälla, snälla, snälla så både jag och människorna kände hennes böner i varje ton och stavelse.



Mars
Inte helt otippat utsågs jag till månadens linslus av mitt fackförbund. Fick diplom och bok.. diplomet hänger på jobbet och någon har kompletterat den med en radannons.. Fjällko- dräktig men jag tror inte vi spekulerar något kring det.

I mars började jag åka till Växjö och hund träffade katt. Mamman var nere på visit liksom vänner från västkusten. Lördagarna ägnades till melodifestival och jag längtade efter en vår. Förvånade mig själv genom att betala in en avgift för en tjejmil och Bullerbyns skogar blev helt plötsligt ett träningsrum för otränade löpare. En bra månad där Iron and wine stod för dess soundtrack.

April
Traumatiserades lite lätt vid mitt första besök på City Gross, där jag inte bara tappade bort mamman utan också fick seriösa tankar om att bli vegetarian. Affären må ha stans bästa utbud av kött, men i all sin överdådighet blir det snudd på groteskt.

I en Volvo sjöng Körberg och i England gav Susan Boyle förutfattade meningar på käften. Fick ett mittuppslag i min facktidning och på en brandstation i närheten fick jag lära mig att rädda liv, allt medan världen vaknade till den samme. Nere vid ån bildade vitsipporna ett eget hav i vilken jag la mig för att läsa underbara tonårsromaner om åtråvärda vampyrer.

Maj
Kalvarna byter ladugård mot gräs och jag blir 34 utan kalas. Får däremot visa leg för att köpa snus, (OBS, snuset var inte till mig, jag är free forever.. forever free!!) samtidigt som jag konstaterar att jag befinner mig mitt mellan 18 och 50. Trötthet och muskelvärk, något som senare skulle visa sig vara borrelia men jag sprang mitt första lopp i livet och inte ens en OS-medaljör hade varit stoltare. Vi samer går till val och Jakt- och fiskesamerna kniper flest mandat med sina 23,15%.

Mamman kom på snabbvisit och syrenerna blommade på den avlånga ön. På samma ö köper jag tallrikar stora som uppläggningsfat i samma butik där jag snopet hittar en tavla med motiv från Gällivare. Mitt hår läggs på stora spolar, mina fingrar längtar efter ett piano och mina öron lyssnar uppmärksamt på Christian Kjellvander som jag tillsammans med Pearl Jam får utnämna till maj månads soundtrack. Black är numera inte bara svart.



Juni
Kommer senare..














Mellandagständer

Vi åkte in till människorna idag, mamman och jag. En stunds mellandagsrea stod på schemat och vi var väl inte direkt ensamma där på Kaggensgator och Sjögator. Förtiosju affärer, en grekisk bufé och en bokad tatueringstid senare bar jag hem tandvård för hund (en tandborste för en hund kostar 99kr.. alltså nittioniokronor.. tandkrämen med leverpastej 79.. det är sjukt dyrt med hundtänder), tre franska filmer och parfym.

Jag är nöjd. Vilda är mer tveksam.



Ikväll har minusgraderna återvänt efter dagar av sällsamt tråkigt väder där snö smält till blänkande is. Måtte det nu börja snöa igen...

Någon som däremot kan smälta hjärtan av sten är Jonathan. En liten man sjungandes en stor mans ord. Om jag får barn en dag vill jag ha en Jonathan..



.. och
här är originalet. 

Its a sin

From nu kommer jag aldrig att äta något annat än salladsblad.. aldrig. From nu blir det detox och träning dygnet runt. Jag tror jag tom ska sova på en spinncykel. Julen har ägnats till en av de sju dödssynderna och dessvärre var det inte den som går i ljusblått...

Men det blev en julig ljuvlig julafton tillsammans med mamman, vänner, hundar och hästar. Ett julbord som slår allt annat, en tomte på loftet och så ett Fanny och Alexanderhem där jag sedan många år tagit anställning som huskatt. För första året på länge låg snön gnistrande vit över världen och allt var så där julperfekt.

På juldagen började det regna och nu är världen en skridskobana istället för ett skidspår.. I don´t like.




Vildas kusin Sally tillsammans med isbjörnen Izzy

Juldagen kl 17 övertog jag stafettpinnen från mina juljobbandes kollegor och sedan dess har jag varvat jobb med beredskap. Nu återstår åtta timmars tjänstgöring och sedan ytterligare 11,5 timmars beredskap innan några lediga dagar innan jag vakar in det nya året med mera jobb.

Storhelgs OB är det roligaste med januari...

Så här kvällen innan..


Advent.. den fjärde (this is why I love my life)

Minusgraderna flockas där ute och räknade jag rätt är de över sjutton stycken nu... jag sitter eldvakt ikväll och kaminen har plötsligt förvandlats till något i paritet med den eviga os-elden. Ibland vill man inte riktigt att dagar ska ta slut och envist stannar man kvar i natten, trots vetskapen om en trött morgondag och trots att herr J. Blund för längesedan suckat otåligt från övervåningen. En stund att stanna kvar i, en känsla att vila vid.

Den fjärde av adventsdagar fylldes av värme i kylan och jag skickar stjärnfall och röda tankar till er alla som kom med plusgrader till en decembervacker Bullerbydag. En dag som började med en vaksam hundblick mot det mörka skogsbrynet och ett rådjur på väg ut ur mörkret och in i ett vitt regn. En dag som i all sin mångfaciterande skönhet påminner om vilket oändligt vackert liv jag har....










Godnatt människorna... imorgon ska jag leka gymnasiefröken och på kvällen kommer mamman. Det blir en bra dag det också.


Timmarna innan snön












Kärlek

Jag älskar Bonde söker fru! Vanliga människor med vackra drömmar. Kor. Landsbygdsromantik. Gummistövlar. Nästa år ska jag vara med... måste bara skaffa mig en ko först.. eller åtminstone en kennel.

Nu ska jag se Matte söker Husse på femman...

Kärlek is da shit!


ps... och så ska jag dricka glögg med rom. Känns lite kärlek över det också.

Advent.. den tredje

Så äntligen fick både två- och fyrbenta vakna upp till en vitare värld. Minusgraderna kom till sist och medan vi väntar på SMHIs utlovade tisdagssnö tar vi fram täckbyxorna och letar kängor som det står Graninge på. Snart är ängarna här utanför fulla av änglar och spår av lyckliga hundtassar... snart så köper jag mig ett par längdåkningsskidor och skaffar mig massor av blåmärken i Svartbäcksmålas backar. Kanske.

Idag gick jag ut i skogen och hämtade mig min gran. För tredje året i rad sågade jag av för mycket av toppen och nu står den där naken på övervåningen och vägrar att ta på sig en stjärna. Jag ville inte heller ha mössa när jag var liten.. jag sprang före mamman ner för trapporna för att värma termometern med händerna för att få graderna att stiga och mössan att åka av enligt temperaturavtalet. Många år senare får jag tillsägelse av att ta av mössan istället.. fast nu är mamman ersatt av chef och utomhuskyla i norr utbytt mot förvaltningsvärme i ett lunchrum i söder. Nåja.

Om en stund övergår adventskväll i decembernatt. Jag har precis lagt mina små änglar och välkomnat dess antagonister till mina axlar istället. Ikväll ska vi dricka överblivet fredagsvin och tillsammans förbereda facklig samverkan, allt medan Ulf
sjunger om de änglar som är på väg att landa.


Vilda och de 101 dagarna

Idag var jag till veterinären med Vilda. Det kostade 1770 kr.

Om jag hade varit där igår hade det inte kostat ett öre.

Det kallas att vara på fel sida om marginalerna, i det här fallet på fel sida om en självrisksperiod. 

För att muntra upp mig själv tänker jag att det ju åtminstone är tur att jag inte har en familj att köpa julklappar till i år heller.



Trevlig Luciahelg folk och fä!

..eller som en av mina Afganska killar sa igår; "kom och titta, det är stor fest på tv med kungen och Lucia".. en stunds förvirring men så kom vi fram till att Lucia i det här fallet nog heter Silvia och även om hon nu är drottning så är hon inte ljusets sådan.. En stund senare berättar han att de imorgon ska till "källaren och titta på Sofia".. ny förvirring men när begreppen väl var utredda så förstod jag att det var kyrkan han skulle till och Sofia nu faktiskt var Lucia. Det är inte helt lätt att komma till ett nytt och konstigt land som detta...


Advent.. den andra

Det har nog bildats is vid den här kajplatsen...

Decemberlivet är tämligen händelselöst och tankarna lika slöa som de feta flugorna på övervåningen. Jag hämtar ved och eldar tills det blir så varmt att jag måste öppna dörren. Sen fryser jag. På min bokhylla ligger en hög av studielitteratur och två höjda ögonbryn har fastnat i ett tillstånd av förvåning. Efter jul blir jag fröken. Åtminstone till tjugo procent.

.. och jag sätter nejlikor i apelsiner och jag hänger ljusslingor runt murstocken. Varje dag letar jag efter blodapelsiner bland de bleka och nästa advent hämtar jag mig min gran. Nu fattas snart bara den där snön.. och de rosiga barnen som sjunger julsånger i gatukorsningarna.. och slädarna med bjällror.. och domherrarna på halmkärvarna.. och ett o ä n d l i g t jullov!


.. och efter jullovet vill jag ha påsklov och då åka skidor tills kinderna blir rosiga och benen trötta. Sen ska jag värma mig framför en öppen spis och dricka blossat vin i ett timrat hus. I Alperna.