Torsdagskväll och det doftar av nybakad äppelpaj från köket. Ulf sjunger för mig för första gången på veckor, min hund sover i hallen och i kaminen lyser eldens glöd som lava från en rasande vulkan. Om bara en liten stund ska jag tassa upp på övervåningen och Vilda kommer sömnigt att följa efter och lägga sig med en duns invid min säng. Det är alldeles tyst här ute på landet vid den här tiden på dygnet och de nätter som himlen är klar lyser stjärnorna med så stark glöd att jag inte behöver ficklampa på kvällens sista promenad.

06.50 på mornarna ligger frosten fortfarande som ett glimrande täcke över ängarna här utanför. Fåglarna där uppe i träden höjer sina sånger med en oktav för varje centimeter som den blodröda solen börjar värma jorden igen och gör oss sällskap där bland mossbeväxta stenmurar och knoppande träd. Tanken om att skolka från jobbet är nog aldrig så stark som just under dessa morgonstunder...