Kajplats13 -

Gotland

Fem dagar sprängfylda av gott liv och ett hjärta överhettat av kärlek. Kan man ingå äktenskap med en ö? Kan man skapa ett förbund med en plats?

Vädergudarna såg till att vi dränktes i sol och kunde tillbringa timmar på myllrande uteserveringar eller längs tysta stränder. Årligt bockfotografi, en stund på en mur, lamm och vin, intervju i GT. Värmen lockade med saffransglass och östersjöbad och allt var nästan overkligt.

.. och precis som i fjol så tog sommaren slut i samma stund som jag lämnade ön.

2010-09-28 @ 10:59:51 Permalink Livet Kommentarer (0) Trackbacks ()

Jag tar färjan i natt

Foto taget av käraste kusinen Anneli

2010-09-21 @ 17:18:11 Permalink Livet Kommentarer (1) Trackbacks ()

...och dimman lägger sig över landet

Det är dags att vi upphör att vara politiska konsumenter.. orden står skirvna över min skärm och landar med full kraft, nästan brutalt, rakt ner i maggropen. Han har så rätt, vännen framför tangenterna, och jag lovar mig själv och världen att från och med nu ta det ansvar som också är mitt och bli en betydligt mer insatt och engagerad vänsterkvinna. Det är folket som bygger landet.. du och jag delar det ansvaret.

Men morgonen var lika vacker som alltid och kossorna lyckligt ovetande om det mörker som tagit sig in i den svenska själen.

2010-09-20 @ 12:30:04 Permalink Livet Kommentarer (1) Trackbacks ()

Vakande septembersöndag

Medan flaggorna hissats över Sverige har vi sagt hur vi vill ha vår framtid och det är nästan så man inte vågar andas. För fyra år sedan hade jag just kommit hem från Gotland och bästa barndomsvännen hade precis fött en dotter. Vilda var sju månader och jag bodde i ett gult rum på Södermalm.

Det känns som en evighet sedan. Kanske för att jag då bodde i ett helt annat land.

Uppdatering 22:48
.. och när man inte tror att det kan bli värre så ber vi om att få in lite nazister i vår riksdag. Illamåendet blev plötsligt fysiskt.

2010-09-19 @ 19:52:00 Permalink Livet Kommentarer (2) Trackbacks ()

Reklam

Idag öppnar dom sitt loppishus.. brudarna i byn. Själv ska jag dansa zumba så det står härliga till innan jag ska klippa risigt hår och få min framtid siad.

2010-09-18 @ 08:36:23 Permalink Livet Kommentarer (2) Trackbacks ()

Parallella liv

Nedräkning på riktigt nu. Om en vecka återvänder jag till den där ön som jag aldrig riktigt lämnar, till kalkstensvägar och öde Fåröstränder, till en stund bland medeltidsminnen och framtidsdrömmar.

Och jag tänker att jag vill leva parallella liv. Jag vill bo på min öde kalkstensgård på Fårö och varje förmiddag ska jag ta med mig min hund ut till havet för att blåsa ur alla gamla tankar och välkomna de nya. På kvällarna ska det regna och medan elden håller värmen ska jag skriva böcker så det smattrar i tangenterna.

Och alla turister ska ha åkt hem..

Jag vill bo i fjällen, några dagsmarscher från civilisationen. I väglöst land. Där ska jag lära mig att förstå allt det jag inte förstår, låta ursprungsrötter få fäste och släppa intrycken fria. Där ska jag sluta vara rädd för mörkret och när dagen gryr ska jag äntligen inse att allt hör ihop på något oförklarligt sätt.

Jag vill tillbaks till takåsarna på Södermalm. Till proslinsskrammel från öppna fönster och tryckande hetta mellan huskroppar av sten. Jag vill kunna packa ryggsäcken, ta min hund i koppel och gå ner till Stadsgårdskajen och blundandes stiga ombord på någon av Vaxholmsbåtarna. Jag vill smyga in på en eftermiddagsbio på Medborgarplatsen, eller köpa kanelbullar till de hemlösa utanför Seven Eleven. Om dagarna ska jag jobba som analytiker på Rikskrim och när helgen kommer ska jag släppa hunden lös på Djurgården och hoppas att ingen kommer på mig...

Sen tänker jag
Att jag vill bo precis här.. där jag är. Med Leo i fönstret bakom dörren, i niogradig kyla om vintern och lutande golv i sovrummet. Jag vill bo ett hus vart vardagsrum jag gjorde om i en nikotinabstinenspsykos, där böckerna står i färgordning och där varje dag är som någon konstig blandning mellan Raskens, Bullerbyn och Änglagård..

Och så tänker jag att det finns människor som inte vill vara någonstans och inser att jag är privilegierad. Tisdagsinsikter i regnet.

2010-09-14 @ 15:33:37 Permalink Livet Kommentarer (4) Trackbacks ()

Vad han skapat under nöd och vaka utav tjuvar rånat är

Jag tror att det blev höst just idag, den 13 september. Kanske inte så oväntat men förvånande ändå tänker jag när jag tänder ljus och virar in mig i en filt mitt på förmiddagen. Känner mig helt plötsligt sjuk igen men misstänker att jag nog bara är nerkyld och att de dagliga vandringarna ut till vedhögen på logen snart är ett oundvikligt faktum. Vi går mot en vinter och det känns hela vägen in i märgen.

Vi går mot vår framtid också, en fyraårig sådan och jag ber innerliga böner om att den ska bli varmare än den varit. Jag vill leva i ett samhälle där alla människor ges förutsättningar till ett bra liv, där solidaritet är ett vackrare ord än individualism och där människors värde mäts med andra instrument än standardtal. Jag vill ha tillbaks det folkhemssverige jag en gång föddes till. Nu!

Och dom sålde vår välfärd och vår solidaritet,
sålde vår rättvisa och vår jämlikhet.
Dom sålde vår känsla för rätt eller fel.
Nu ska vi ta det tillbaks.
Och dom tog och tog över våra gator och torg,
köpte vår glädje och sålde vår sorg.
Dom byggde ett samhälle, iskallt och hårt,
och nu ska vi ta det tillbaks

2010-09-13 @ 11:07:36 Permalink Livet Kommentarer (3) Trackbacks ()

Vidgade vyer

I tre år har jag suttit och stirrat in i vägg, det är slut med det nu. Det var ett av mina bättre beslut.

Någon har stulit min tandkräm. Jag har arton misstänkta.

2010-09-12 @ 21:46:05 Permalink Livet Kommentarer (3) Trackbacks ()

..och på entréplan kan man gifta sig

En av de där ytterst ovanliga dagar när jag vaknar med huvudvärk. Fel dag.. helt fel dag och jag botar mig med starkt kaffe och ett gram alvedon.

Tredje och sista utbildningsdagen i det vackra rådhuset inne i min kullerstensstad. I eftermiddag är jag fullfjädrad kursledare i föräldrastöd och hakan har fastnat i nedåtfälld position. Livet är sannerligen det mest överrsakande jag varit med om...

2010-09-10 @ 07:38:23 Permalink Livet Kommentarer (0) Trackbacks ()

Änglaland

Så går jag till sängs med nya blåmärken på mina armar, uppfylld och tacksam över att ha tillgång till de bästa av världar och att hem både är där och här. Dagen har tillbringats levandes och när jag cyklade längs grusade vägar följdes jag av samma musikslinga.. om och om igen.

2010-09-07 @ 22:23:34 Permalink Livet Kommentarer (1) Trackbacks ()

Ledig måndag, en pjäs i fyra akter

Första akten- husmodersscenen

I (numera) vanlig ordning slog jag upp ögonen exakt åtta timmar efter att de stängts, lite mindre förkyld, lika ont i den där senan bakom låret. Ute vid tjurarna parerades sylvassa taggar då frukosttallriken fylldes med svarta bär, därefter promenad med hund, vän och ignorerad smärta. Upptäckte att frysen stått på glänt under natten och iskristallerna haglade när jag letade lax. Ut med all mat till logen, i med torsk (fanns ingen lax) i kastrull med dill och tomat och helt plötsligt stod jag med ytterligare rätter att laga av sådant som inte ville vara fryst längre. När jag stod där och hackade chilifrukt med ingefärsdoftande fingrar på en diskbänk fylld av jord efter nyplanterade blomsterskott, ja då befarade jag att det snart kommer att slå ut ett förkläde i knät på mig..

Nu finns dock avsvalnad rabarberchutney i kylskåpet, just intill den där burken med förra veckans hemlagade blåbärssylt, på hyllan med sådant jag inte får äta..

Andra akten- kontorsscenen

Har uppenbarligen tyckt så illa om den där räkningen att jag tappat bort den. Insåg dessvärre att räkningar sällan försvinner med den lättheten och fick således repeterat de där hårresande siffrorna genom telefonlinjen. Bilar kostar pengar. Åtminstone när de gått 1200 mil. Inbjudan till "fuckoff" skickas ut, hittade ingen antonym för "kickoff" och fick således hitta på ett eget. Nåväl... fest som fest tänker jag. På köksgolvet finns smulor efter torra hundkex då Vilda och hennes bästis varit inne på fika. Att ge den hunden (och nu talar vi om Leo) godis är som att köra ner handen i ett evigt hål på något sätt. Fast jag vet inte riktigt hur jag menar nu, men det är liksom lite äckligt och lite mysigt på samma gång.

Snart kör jag husmor till city.

Tredje akten- korkskruvsscenen

Släppte av min hyresvärdinna i en återvändsgränd, gjorde ett kort stopp för proviantering i affären med fel påsar och åkte hem för ännu en stund vid en spis. Någonstans in i de tre rätterna påmindes jag om att andras måndag är min lördag och tog fram en flaska Tysklandsimporterat vin. Kom i konflikt med korken som dock fick se sig besegrad av en hammare och baksidan av en skruvmejsel. Min korkskruv ligger böjd i soppåsen och imorgon kommer sopgubbarna. Måste komma ihåg att köpa en ny...

Jag är rädd för att jag glömde tvätta av chilin från mina händer innan jag körde ner handen i munnen på hundarna.. vattenskålen töms med en förbluffande fart och några fler kex vill de då rakt inte ha. Hoppsan.

Fjärde akten- musikstycket

Sällsynt tv-tittande på hårig soffa. Det finns en ögontjänarinna i den här familjen och nästa gång jag låter henne vara ensam hemma kommer spikmattan att bre ut sig över soffan. Annars.. septembermörker, paranötter, mail och telefonsamtal, kvällsdisk och längtan efter strumpor av chenille. Svagt i bakgrunden sjunger Zelmani och jag konstaterar att det är skönt att ha lördag en måndag.