Vila

Så tömmer jag kompbanken för att hämta tillbaks livet igen. Långa promenader i frodig skog, färska blommor på bordet, nya filmer i soffan och så kanske äntligen tillräckligt med ro för att läsa någon av de där böckerna som bara står och väntar på att bli lästa där i den färgsorterade bokhyllan.



Fast innan idag blev det istället Ikea och City Gross där det handlades färska kryddor och billig sparris. Vid den tidigare omtalade köttdisken insåg jag snabbt att kött är för familjer och att deras smått geniala blandpack skulle ta mig ett halvår att tugga mig igenom. Varför säljs inte hund/matte-pack? Ett märgben och en biff i samma förpackning? Tycker nog att det skulle bidra till någon form av känsla av gemenskap. Det är ju ändå påsk liksom..

Nåväl.. nu andas vi en stund och dansar loss till Winnis i ett moln av självdistans



Andra tider

Fram med pennorna och rita kors i taket för jag har bytt gardiner! Efter tre år med fåglar längs fönstrena har jag nu Stockholmsköpta Hemtexgardiner med något från växtriket avbidat på. Det känns stort på något sätt.

Byte av gardiner medför fönsterputsning och i en våg av energi for jag runt huset med trasa och skrapa, allt medan krokus kroknade under fötter och flugor flydde från öppnade fönster. 48 rutor (fördelade på åtta fönster) senare bars alla vinterskor upp på vinden och in kom våren i form av knoppande videkissar och mängder av tulpaner. Passade på att odla fräknar där i dörröppningen samtidigt som jag åt lunch med kniv och gaffel, allt medan återvändande fåglar passerar över ängen här intill.

Nu har det börjat...





Måndag med glasögon på näsan och knut i håret. Idag har jag gjort min första skrivning, vilket var en svårare uppgift än att tenta själv och jag vidhåller att den som i slutänden lärt sig mest under denna terminen är deras fröken.

Nu snart natt i en Bullerby och jag somnar med Mikael Wiehes fullkomligt underbara
debattinlägg sjungandes i det röda blodet. Det finns inget som gör så gott som människor som fortfarande orkar stå för något.

.. och kvällens vaggsång får sjungas av hans forne vän och vapendragare



.. som om tryggheten och värmen och kamratskapen var värden som plötsligt bara uppstod av sej själv.

Dags att påska upp sig

Häromdagen satt jag med en treårig pojke i knät, pekade på häxan som prydde påskkmustflaskan och frågade "vem är det där då?". Pojken tittade på häxan, sen på mig och sa.. "det är ju du". Jag vet inte om jag tycker om barn.

Fem dygn med kemisk mat och idag fick det vara nog. In med torra påsar i skafferiet och ut med ägg, florsocker och rom. Äggtoddy smakar trots allt bättre än Nutrilett och eftersom de har samma konsistens gör det nog inte så mycket om jag byter lite tänker jag.

Knoppiga videkissar hänger över staketet där i hagen och i mitt fönster lyser fjädrar i ris. Det drar i hop sig.. nio dagar till skärtorsdag och bara bara fem nätter kvar till årets riktiga höjdpunkt då ljus ska förlängas och timmar ska kortas. Ledig dag idag. Önskar att det fanns fler bara.


.. och dagens soundtrack har vi hört förr


I natt har jag bett för stunden dimman drar förbi, för en välkommen vår

Solresor

Det står två huttrande krokusar tätt intill husväggen och strax intill har det samlats en grupp snödroppar som kaxigt barrikaderar gräsmattan... blå och vita löften om en stundande vår.

Men än så länge fryser jag.

Stela fingrar över tangenter, raggsockar på kalla fötter. Jag har inte varit ledig sedan i september och tröttheten har börjat göra ont. Dubbla jobb, fyrdubbla uppgifter och livets karusell går ibland så fort att man vill stoppa sockervadden i öronen och gömma sig bakom någon av speglarna i Lustiga huset. Inte så konstigt då.. att de där ovanligt svala händerna klickar sig in på
Solresors hemsida.

Drömmer mig bort till den varma sanden vid kanten av Adriatiska havet, till livfulla gester och schackspelande män på någon av Siciliens uteserveringar, till dofter och toner som andas Tusen och en natt där någonstans i mellanöstern.. Jag behöver tanka energi, inte bara från solen utan också från alla de där upplevelserna och intrycken som påminner om att livet är ett enda stort äventyr och att varje stund har ett värde i sig.

.. och där någonstans, mellan dröm och verklighet så klickar jag mig in på den HÄR sidan och genast börjar blodet flyta lite snabbare i de där ådrorna igen.
"Har du en blogg och är intresserad av vara vår resereporter under en vecka?" Orden nästan flyger ut ur skärmen och högt ropar jag JA JA JA.. jag har en blogg och jag skulle ge min ena arm för att få möjlighet att göra det som betyder mest.. att skriva och att uppleva.

Så gott folk. Håll en tumme, be en bön eller önska mig bara lycka till för det här vill jag.. mer än mycket annat.


.. och 2008 reste jag just med Solresor till en ö av vulkaner.




Nutrilett och Antibiotika

Lika bra att ta allt på en gång tänker jag... tio dagars antibiotikakur mot borrelia och tio dagar med Nutrilett mot en del av de där kilona. Egentligen skulle jag bara ha tagit fem dagar med kemisk mat men så hade de erbjudandet "få två till priset av en" och jag är tillräckligt mycket Smålänning för att inte ta en sådan chans. Tio dagar av ett liv.. det ska jag väl klara tänker jag. Tio dagar till priset av fem dessutom.

Borrelia... igen alltså. Den där växande ringen på benet verkar inte vara något annat än ett bevis på ett forna fästingbett med konsekvenser. I sex månader har jag gått omkring och trott att det var hudförändringar.. jojo.

Då kör vi då... resultat meddelas.


Jag tror...

.. att vi snart får uppleva en vår.



Idag skickade jag in en formell avsökan till Linnéuniversitetet och om allt går som jag hoppas blir jag student till hösten. Dock ingen fullblods..

.. och på tal om blod. Snart dags för ett nytt avsnitt av 2000-talets bästa serie.


Jag är så glad att just DU är där...



Igår blev min vän och f.d kollega installerad som kyrkoherde för de åtta församlingar som nu ska bilda ett  enda pastorat och aldrig tidigare har jag sett så många präster, aldrig tidigare har jag varit med om att människor inte fått plats att sitta under en högmässa och aldrig tidigare har jag fått lyssna till en predikan som sammanfattar allt som min egen tro består av.

Solidaritet, medmänsklighet, mod att slåss för det som är rätt och så kärlek.. alltid kärlek till allt som är levande. I en tid när ingen längre tycks stå för någonting så behövs manifest och programförklaringar och vi behöver veta att det fortfarande finns en plats där människors värde inte regleras av kronor och ören.

Lars... Jag är så glad att just du är där, för även om det inte går en endaste dag utan att jag saknar dig på jobbet så har nu kyrkan blivit en betydligt intressantare plats för oss alla. Du behövs och du gör skillnad, var du än är.


...och som Åz avslutar sin underbara
hyllningsblogg med, Grattis kyrkan, ni fick högsta vinsten!


När livet är tokbra

Vännen, grannen och kollegan.. hon den höggravida Barbamamman med mer energi än Ringhals, bjöd in till Nice Life dag och gav oss en rakt igenom ljuvlig lördag, en sån där dag där energiförråden fylls till bredden och livsandarna jublar.

Molnen skingrades och gav plats för en sol i samma stund som cykeln rullades ut från sin vintervila. Det är grusig asfalt på vägarna igen och helt plötsligt förvandlades Smålands 13 mars till Norrlands 1 maj, dagen då man fick ta ut cykeln efter sju månader av snö... Andhämtningen (snarare att betecknas som andnöd) som uppstod i kyrkbacken gav mig dock smått panik med tanke på att lopp snart ska springas, men väl framme vid Byahuset påmindes jag om att motivation och glädje är hemligheten då 45 min av svettig men hysteriskt rolig Zumba fick inleda Nice Life-dagen.



Eftersom mina leder redan kan böjas allt för långt i alla vädersträck hoppade jag över Yogan och cyklade ner för backen och in i en dusch. När Yogafolket återvände promenerade vi bort till huset vid skogsbrynet där livsnjutande erbjöds i varje vrå. En välbehövlig hårklippning, en välgörande massage och massa god mat senare var vi inte bara fyllda av morotskaka och äggtoddy, utan också av inspiration, glädje och livskraft för en lång tid framöver.

Tack Petra och alla ni andra som gjorde skillnad denna trettonde marsdag!


.. och hittar ni Zumba på ett träningsschema nära er så skynda er för guds skull att boka in ett pass!




Nu söndag och snart dags för Kyrkoherdeinstallation..

Kulinariska drömmar

Tillbringade ett dygn i vår huvudstad i veckan och som alltid är det njutbart att vistas mitt puls och storstadsmyller. Hur mycket jag än uppskattar ett liv kantat av smultron och landsbygdsromantik så kan jag ibland drömma mig till ett liv där innanför tullarna, till mångfalden med alla dess möjligheter. Till en annan form av frihet. Att vandra i Gamla stan de där magiska sommarmorgnarna och stillsamt se staden vakna till liv eller att från akterdäck se Strandvägen torna bort i horisonten från någon av Vaxholmsbåtarna. Att uppe på Söder gå i Fogelströms fotspår, eller att helt plötsligt inse att man befinner sig mitt i en sång signerad Ulf. Stockholm är en stad att navigera i med hjälp av dess poeter..

Eller...

.. att tillbringa timmar i någon av stadens helt underbara saluhallar. Njutbart för alla sinnen.



...vill du leva så lev

Vasalopssöndag med strålande sol och friska minusgrader. Medan 16368 människor startade sin långa resa från Mora drack jag kaffe under en filt och skickade imponerade (och lite avundsjuka) tankar till de "mina" som genomför, och genomfört, nio mil av historiska prestationer. 07:24:50, 07:32:57, 08:13:30, .. hjältar är vad ni är!

Själv har jag längtat efter att få åka skidor i flera år nu, den här vintern mer än andra... Igår skulle jag slänga en uppbrunnen dammsugare och kom hem med ett par längdåkningsskidor och lyckan blev plötsligt 205cm. Tre timmar senare ett telefonsamtal med besked om att pjäxor fanns att låna och likt Askungens styvsystrar stod jag redo med avbitartången ifall de skulle visa sig vara för små...

Nu kom det (tack och lov) att visa sig att ett par tunnare strumpor räddade både tår och skidåkning och efter gårdagens saliga premiärtur bakom ladugården var det idag dags för utflykt på riktigt. Fram med den oranga ryggsäcken som varit gömd i en garderob sedan den där dagen vid slottet, kaffe med varm mjölk i den stora ståltermosen och stekta ägg på smörgåsen. Givetvis skulle jag haft en bit korv att bränna där ute också, men sådant fanns inte att hitta där bland falafel och torskfiléer i frysen.

Täckbyxor på och så iväg över ängar och genom skogar. Inga andra ljud än skogens egna, en himmel att lyfta ansiktet mot, en tillvaro att njuta av och så den där känslan av frihet igen..





Två timmar, och oräkneliga fräknar, senare en snabb sväng hem där skor och innehåll i ryggsäcken byttes. Ut med termos och sittdynor och i med böcker fyllda av noter. När det piano som finns inom räckhåll för mina händer inte vill låta sig spelas på smiter jag upp för den där backen och in till det stora, vackra huset där akustiken skapats till änglars lov.



Liv.. ett gott liv.

Du vet lyckan är för enkel för att vi ska förstå den

För den med öppna sinnen kan lyckan gömma sig på de mest oväntade ställen, idag fanns den på återvinningscentralen..



Tack Ulf för dagens
soundtrack, och tack för att din senaste turné aldrig var den sista. Vi ses där i den gamla ruinen i sommarkvällen, med tornsvalorna svävandes och hjärtan pulserandes.

Du vet lyckan
är för enkel för att vi ska förstå den.
Som om sanningen inte var nog
Det borde räcka med att se en fågel
leva sitt liv i en skog.
Det finns ett kryss på din karta
vad annat kan du göra än att ta dej dit?

Mot Globen..!

Se så.. fram med telefonerna nu och rösta på årets i särklass bästa bidrag. Det tog några lyssningar men nu är jag fast.. kallas musikalisk kapitulation tror jag.



Nu lasagne.. dock inte av den helt fantastiska av
lamm.

Uppdatering 20:50
.. och nu stänger jag av den där festivalen för den här veckan.

Norrlandsvår

Måste man verkligen jobba när det är ett så galet vackert vårväder där ute? Stod lutad mot ladugårdsväggen och kände solen värma nerkyld vinterhud medan två gamla hundar yrde omkring på en äng med skare. Fåglarna har börjat sjunga för oss och det droppar från taken. Nu vaknar de slumrande känslorna av vår igen och så snart vägarna enbart består av grusig asfalt igen ska joggingskorna snöras på.

Tänk vad man kan längta efter märkliga saker...