Det fanns stunder då jag trodde att taket skulle lätta under natten. Stromen Per svepte över de småländska skogarna med besked och tog med sin min ström, min telefonledning och min tillgång till vatten. Har såeldes tömt frysen på halvt upptinade varor, tagit med mig min hund och hårschampo för att fly tillbaks till civilisationen och dess alla bekvämligheter. Måtte elbolagen kunna koppla ihop alla ledningar snart igen. Hur pittoreskt det än kan låta med strömlösa hus så kan jag försäkra att det verkligen är både påfrestande och frustrerande att inte kunna göra någonting.. inte lyssna på radio, inte läsa, inte laga mat eller koka kaffe. Inte ens spola i toaletten...


Strom ute.. storm inne
Den gågna veckan har varit tuff för mig. Inte bara har jag bytt miljonstad till landsbygd, lediga dagar mot stressigt arbete, kollektiv mot ensamhet och fått arbetstider som jag aldrig innan haft, jag har också oroats för att Vilda inte mår bra av ensamheten och drabbats av prestationsångest GRANDE på det nya jobbet. Veckor som dessa är inte att leka med, men jag försöker ha tillförsikt och hoppas på att allt snart lägger sig lite mer tillrätta igen.

Väntar på att telia ska installera mitt bredband där ute i skogen, känner mig rätt så avkapad från världen när jag varken har Internet eller mobiltäckning ( nu inte ens telefon!!) fast å andra sidan lyssnar jag beydligt fler timmar på radio nu än innan. Vore dock skönt att kunna läsa sina mail, blogga lite eller bara surfa ut en stund som avkoppling.