Höstutsikt

image53

Ingen träningsvärk.. istället hjärnvärk

Trots ännu ett pump-pass igår kan jag idag både gå över trösklar och sätta mig på stolar utan att kvida. Det tar sig! Däremot fick jag värk i hjärnan efter dagens lektion med mina skitungar (fast jag älskar dom ändå, bara inte just då) i skolan idag.

Jag hade tio flickor idag, 9-10 år, och jag hade inte en chans i världen att bedriva någon form av undervisning för dem. Jag försökte febrilt att agera på alla de olika sätt en människa kan. Från att ryta så de hoppade till (resultat: 35 sekunders uppmärksamhet), att ignorera dem totalt (resultat: nada), att fortsätta den undervisning jag hade planerat (resultat: pennan togs ifrån mig och en flicka skulle börja rita på tavlan). Jag försökte tala dem lugnt tillrätta (resultat: En del lekte bak i klassrummet, en gick ut för att hämta något, en annan ställde sig och drack vatten direkt från kranen.. baklänges) jag förklarade vilka konsekvenser dylika uppföranden ger (resultat: -försöker du hota oss? -Tror du att vi bryr oss?) och tillslut tog jag bara tyst och packade ihop mina saker och gick ut från klassrummet (resultat: Det blev knäpptyst och efter en stund kom en flicka och hämtade mig).

Efteråt sa en kollega att det är ett typiskt måndagsbeteende och att såväl måndagar som fredag är svåra att ha lektioner på. Med andra ord så är det då tre dagar på en vecka som är "möjliga" att bedriva undervisning på?! Vad har vi gjort med våra barn av idag? Kan vi bara skylla på att samhället förändrats så till den milda grad? Kan vi hitta förklaringen i en struktur där vi lämnat det kollektiva tänkandet till förmån för det individualistiska? Är dagens föräldrar på tok för överbelamrade med arbete, träningar, samhälleliga åtaganden etc för att orka/ hinna med sina barn? Måste vi ändra hela skolsystemet för att våra barn inte klarar av att få undervisning? På vilket sätt har vi vuxna svikit så?

Till "mina ungars" försvar vill jag dock poängtera att de i grunden är helt ljuvliga barn och det finns absolut inget ont i dem. Måhända GÖR det ont i dem...

Kommentarer
Postat av: Glenn

...känner igen...

Fredagar är barnen så uppskruvade inför helgen,o uppvarvade efter veckan som varit,så dom är inte
"kontaktbara"...och vice versa på måndagar,efter
helgen och inför veckan som kommer...
...dessvärre...så är föräldrarna MINST likadana...
Vad att förvänta? Hur att få ALLT att "stanna" upp,
...en stund...för eftertanke...att LEVA...?!

Har inga givna svar,men jag skulle vilja ta alla o envar i axlarna,ruska om dom,o fråga:vart är Du på väg,vad vill Du Dina barn,o vad tror Du DOM vill!!!

2007-10-28 @ 11:34:41

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback