När jag slutade snusa sänkte jag min vilopuls med tio slag per minut. Det är snart ett år sedan nu. Men igår ökade takten dramatiskt igen och ett skenande hjärta slår nu i tonarter per takt istället för slag per minut.

I den kyliga novemberkvällen spelade Ulf oss varma i Göteborgs konserthus, en konsert som i känsla kvalificerade sig upp i toppen bland mina vackraste stunder. Vacker för sårbarheten, för det lugna leendet och en osviktlig kärlek till konsten. Vacker för all vägran till kapitulation, för att det fortfarande finns förstånd i en galen värld.

Jag hade fått kvällens bästa plats och länge satt jag och undrade när någon skulle komma och berätta att jag placerat mig fel och att den första rad som biljetten aviserade istället gällde första raden på bakre balkong och att mitten betydde rakt bakom en pelare och inte mitt framför scenen.. Men ingen kom och platsen var verkligen min och stunden blev därmed exlusiv på fler än ett sätt.



Låtlistan då.. med en produktion som sträcker sig vidare än vårt land är långt så kommer jag alltid att sakna något. Rialto, Vägen ut, Damaskus, Lascuax och Altamira, För dom som älskar... Men ingen kan få allt och på samma sätt som det alltid finns något att sakna så saknas inget ändå.

Det var fler än en gång som håret reste sig i givakt på armarna denna spelning. Roadhouse Kirschheim, Din tid är ute, Evangeline och Baby om morgonen, var fyra sådana stunder. Sånger som är galet vackra i både text och ton. Rått och Romantiskt kommer jag alltid att ha en speciell relation till, liksom den snudd på musikaliskt fulländade Jag saknar dej. När Ulf tar upp sin mobil och fylld av faderlig värme ringer sin dotter som idag firar sin 30-års dag och säger,
-vi ska spela en sång för dig så jag lägger mobilen här en stund
och tonerna från Sanna smeker konserhallens alla hörn, ja då är det magi och stjärnfall i våra själar.

Men starkast puls fick jag under en fullkomligt lysande version av Folket bygger landet, genom att se glädjen hos den ljuvliga Dahlbäck bakom trummorna, av "gunget" i Skaka på dem och av den snart 59-åriga man som för alltid kommer att hjälpa mitt blod att hålla rätt temperatur.