Klockan är tjugotvå minuter över tio och det är precis 0.0 grader ute. Kylan har sakta börjat leta sig in i mitt gamla mangelhus men än så länge nöjer jag med att värmas av en HellyHansen och ett par raggsockor. Man vänjer sig... fortare med kyla än med värme tror jag. Fast under 15°c vill jag inte ha det.. då eldar jag till flugorna vaknar och täcket blir för varmt. 

Var ute i den svarta kvällen och medan det bet i kinderna böjde jag nacken och lyfte blicken mot det otroliga konstverk vinterns natthimmel utgör. Mörkret här ute är verkligen kompakt och tillsammans med den totala tystnaden blir en tillvaro under stjärnor, och skymtar av galaxer, en stund av vördnad och ödmjukhet inför tillvarons oändliga storhet. Den här vintern ska jag ta vara på min lektionsals förträfflighet och lära mig fler stjärntecken än orions bälte, björnarna och vagnarna... Någon gång under barndomen gick en underbar (som jag kommer ihåg den) julkalender där Johannes Brost och Sif Ruud berättade sagor ur den grekiska mytologin och gav stjärnbilder liv och mening för mig och säkert många andra 70-tals barn. Den julkalendern vill jag ha i år också..

Imorgon förlorar jag min fotbollsoskuld.. om man nu kan ha en sådan. För första gången i livet ska jag gå och se en allsvensk fotbollsmatch när Kalmar tar emot Gefle i den näst sista hemmamatchen för säsongen. Tänka sig...