Medan bomberna faller

" Kom kättrare, kom syndare med svagheter och fel

men som ändå vågar stå för vad ni är.

Jag biktar mig för er i natt, jag söker mig till er

Jag vill alltid våga säga vad jag ser"


Afzelius toppar fortfarande spellistorna här hemma och jag blir verkligen lycklig av alla dessa texter som får nävar att knytas. Att våga trots att man egentligen är rädd, att ta ett djupt andetag och sedan göra det man måste göra för att förbli människa... Dagens "egentligen-är-det-fortfarande-lite-läskigt-men-jag-gör-det-ändå" gick i televisionens och institutionens tecken. På några ynka minuter skulle jag försöka förklara något så komplext som varför en del unga människor kan behöva mer omfattande och kvalificerad vård än en kommun egentligen har råd med. Varför socialtjänsten vår kommun kostar mer än andra.. vad det är som gör att vi har fler placeringsdygn? .. och jag sa det jag tror. Jag sa att det förmodligen beror på att vi aldrig kommer att riskera våra ungas liv, att vi inte frånsäger oss vårt ansvar och att vi tar vårt arbete, och de människor vi är det yttersta skyddsnätet för, på största allvar. Hög moral kostar.. på samma sätt som modiga handlingar kostar. Men man måste.. för att förbli människa.

 

Ikväll har jag slagits och sparkats. Sjukt jobbigt var det..!!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback