Det blåser där ute och färgade löv dansar under mognande äppel. På logen hade glödlampan gått sönder under sommaren, kanske i en protest mot det eviga ljuset, och när även ficklampan som legat gömd under vintermössorna vägrade att lysa fick jag tända stearinljus i mitt vedletande.

Nu brinner det i en kamin igen och sommaren är tveklöst förbi. En tid i mörker väntar.

Fast nu har jag ju sån tur att jag faktiskt tycker om hösten. Jag tycker om när det blåser så det viner och när regnet rinner ner för rutorna. Jag njuter av att få värma mig framför kaminen, över att få krypa ner under en filt i soffan och jacka ur telefonen. Hösten är lugnets tid.. och ylletröjornas.