Det smakar fortfarande salt om min överläpp efter en kväll i den stora svarta soffan. Franska Jag har älskat dig så länge var lika själfull som stillsamt berättande. En film som tar sig in och stannar kvar. Inte påträngande men likväl obarmhärtig och jag tyckte mycket om det jag såg där mellan tårarna. Söndagsvemod berikad av förtröstan på något sätt.

Helg på en ö i regn och det var underbart att få lyssna till havet i ensam morgon. Fördelen med att helt plötsligt förvandlats till en av de kvällströtta är att morgonen kommer så mycket tidigare. Ibland så tidigt att den fortfarande bär spår av den anarkistiska natten.

SMHI har äntligen lovat mig en kyligare värld och jag förbereder mig med ved och mjuka strumpor. Om tre dagar byter vi gummistövlar mot täckbyckor och målar tillvaron vit i perfekt adventsregi. Bjällerklang anas i fjärran och vindarna bär med sig dofter av glögg. En månads tindrande väntar och Gud vad vi ska glittra.