Solen är på väg ner över oktobersöndag och kvällen blev plötsligt magisk. Där utanför fönstret förvandlas allt till guld, kontraster skärps, färger intensifieras och ett nu har sällan varit mer påtagligt.

Vad fyller just dig med tacksamhet, undrade min gode vän i sin predikan idag, och just i denna stund blir tacksamheten illustrerad av en himmel fylld med hemligheter.

.. och jag stannar i tanken på tacksamhet och ödmjukheten väller in i mitt ådersystem. Så mycket jag har att vara tacksam över. Så stort det är att faktiskt få förvalta ett liv. Mitt liv.

Så ikväll, denna smått overkligt vackra söndag, skickar jag tacksamhet och kärlek till både stort och smått. Tacksamhet för att det i mitt liv finns de vackraste människor, för att jag får bo i en by jag kallar hem, för att jag kan äta mig mätt varje dag och för att jag kan gå ut utan att vara rädd. Tacksam för att jag allt som oftast får vara frisk, för alla sinnen som gör upplevelser rikare, för livslågan, för ett liv fyllt av oändliga möjligheter.