Lite lördagssexism

.. men med mycket respekt och kärlek. För i min stad finns förmodligen landets mest sympatiska räddningstjänst och jag tänkte ta tillfället i akt att hylla och strö stjärnglitter över dem... och att göra reklam.

Skolavslutningskväll 2010. Två brandmän står tillsammans med fritidsgårdens personal och grillar korv i den park där alla samlas. Resterande i styrkan rör sig i parken, pratar med ungdomarna, kollar av undanskymda platser. En flicka mår riktigt dåligt och får professionell hjälp av den sjukvårdskunnige brandsoldaten. Vuxna förebilder upphöjt till hundra som med sitt sociala engagemang gör mer nytta än de kan ana.

I de lokala butikerna finns 2011 års eldigaste almanacka att köpa. 20 procent av intäkterna går till lekterapiavdelningen på sjukhuset och även om man påstår att almanackan i själva verket görs i en akt av egotrippad fåfänga så lyser det mellanmänskliga igenom. Det här är en kår som bjuder på sig, som tar ett utvidgat samhälleligt ansvar och som gärna vill få våra smilband att lyftas en aning. All heder Nybro räddningstjänst.. all heder.

.. och eftersom också du givetvis vill ha dessa vardagshjältar på din vägg under hela 2011, så kan du skynda dig att beställa en direkt från kåren. Du sätter in 130 kronor (inklusive porto och emballage) per kalender på deras bankgironummer 666-1094, klickar på meddelanderutan och skriver ditt namn, och adress så kommer snart en hel räddningstjänst till en brevlåda nära dig.

Morgonfrost

Kyliga mornar väntar bortom natten och idag fick jag äntligen på de där däcken som ska ge fäste längs vintriga vägar. SMHI varnar för snö och jag tänker att den gärna får komma med sitt ljus och sin vita renhet. Regn och jord funkar så där ihop med en långhårig sambo...

November. Blir det någonsin mörkare än nu?


Alvarlig lördag

Det är mitten av 1700-talet. Ölands befolkning har ökat markant i antal och åkerjordens skörd kan inte längre mätta hungriga öbor. För att ha någon chans till överlevnad söker sig de sämst ställda ut till alvaret för att där försöka bruka den magra jorden. Just i den här byn bor som mest fyra familjer fördelade på ca trettio individer, fler munnar kan inte fattig mark mätta och ni takt med att hela ön avbefolkas under 1890-talets slut kommer också denna nykolonisation lämnas till sitt öde.



Denna lördag, etthundra tjugo år senare, satt vi någonstans längs långsidan av de kalkstensbyggda ladugårdarna och drack rykande kaffe till svala äggmackor. Skördefest choklad med stänk av salt fick utgöra undantaget från kolhydratregeln och sommarens vandrarkängor gav nya skavsår på beniga fotknölar. Då möter nu och tankarna vandrar mot de där eviga frågorna om livets existens och alla dess villkor. Jag önskar att livet alltid vore lika självklart som det blir i stillheten. Lika rent som ett andetag på ett alvar.




Ovan där

Det här är er kapten. Jag ville bara säga att vi är på väg att lyfta rakt in i solnedgången. Coolt va?!

Den kaptenen tyckte jag om.






Söndagstillvaro

En ko har rymt från hagen och står nu och betar orört gräs på andra sidan vägen. På andra sidan stängslet betraktas hon avundsjukt av sina fläckiga vänner. Med käkarna hårt ihoppressade lyckades jag ta mig ut på logen och hämta några vedträn och för en stund sedan kunde jag ta av mig ylleskockorna igen. Inom loppet av två minuter hann Vilda smutsa ner hela inredningen på min bil, inkusive den vita ponchon som låg i baksätet och papprena i framsätet. Hon trodde att jag skulle åka ifrån henne, hur hon nu kunde tro det. Utanför fönstret här i bok- och datorrummet sätter man upp stängsel inför fårens vinterflytt. På köksfönstret promenerar feta vinterflugor.

Jag måste göra läxa. Igen. Orden försvinner raskt åt olika håll, likt barn som leker kurragömma. Jag är kass på att skriva sådant jag måste, jag är för mycket i frihet för att dikteras för. Känns inte helt lätt att vara student med de egenskaperna.

Klockan sex ser jag reprisen av Bonde söker fru och dricker te.

Söndag igen.

Nu är varje slag av mitt hjärta som ett eko av allt jag mist

Fredagskväll mitt i vinjetten till en tv-serie. Ja så kändes det där runt det ovala bordet fyllt med kvinnor fyllda av vidunderliga historier. En borrmaskin och hundratals kolhydrater senare tog den tjugoandra oktoberdagen slut  under en måne fylld till bristningsgränsen. Idag vaknade jag på en ö och hos en familj så nära att den räknas till min.

Efter att ha blivit tacklad av 70 kilo albinoboxer har jag fortfarande galet ont i ryggen och morgondagens rockjympa känns ohyggligt avlägsen. Faktum är att jag inte ens kan resa mig utan att kvida och morgontimmarna fick därmed tillbringas med nyhetsmorgon i ryggläge. Antar att jag således har ett gäng muskelskador att tacka för årets musikaliska högtidsstund...



På onsdags släpps deras "Kärlekens väg".. den köper vi.

Oktoberskrud

Min vän, mannen, myten, människan i Bromma, ställer till med fototävling för tredje (?) året i rad och liksom övriga år hittar jag inte ett enda motiv att tävla med. Bilen ska vara tagen i oktober detta år och opublicerad... Så passa på gott folk.. töm era kameror eller ut och fånga ögonblick. På lördag är det för sent.. åtminstone för att tävla.

Tävlar gör du
HÄR

Oktober kan ge fantastiska möjligheter till foto. Som den där isblå morgonen vid Lule älv tillsammans med morbror, på ett brinnande fjäll där över min barndoms fotspår eller i slutet av en allé på väg mot ingenstans.






Kvällsträd

Så annorlunda allt är när det skymmer...


Så faller åter löv från gren

Tre minusnätter har gjort att det nu regnar löv framför mina fötter. Innan vi vet ordet av befinner vi oss en en tid av mörka eftermiddagar och nakna träd och jag är nog inte riktigt redo. Fast det är jag å andra sidan aldrig.

Ute i skogarna flyr älgar för sina liv i en tid då svamparna är som plockbarast. Hemma på gården har fåren nu så mycket ull att de ser ut som bollar på ben och i ladugården står snart det slakteri som de ska dö i färdigt. Närproducerat och vardagsbrutalt , precis som när jag växte där bland nyslaktade renar. 

Leos tunga är läkt från den ofrivilliga piercingen uppätningen av rå fisk på spö orsakade. I skogsbrynet har den lilla människan fått sin första tand.

Livet på landet fortsätter. Allt är som vanligt, allt lika ovanligt.




Vädertankar

I norr faller nu snö och oktober blev vit. Här i söder är världen röd, orange och gul, men kylan har börjat kräva sin eld för värme. Någon sa att det är en vargavinter som väntar oss, kanske den bistraste på hundra år.

När det var som kallast i fjol fick jag ställa klockan att ringa mitt i natten då eld krävdes för att hålla plusgraderna vid liv. Hur ska det bli nu då.. tänker jag och sneglar bort mot kökets dansande lågor. Fast det blir nog bra, hur det än blir. Dessutom har jag hört att man förbränner mer om man fryser och då finns det ju en liten, liten möjlighet att jag kommer att vara smal till våren ändå.

Fast raggsockar vore skönt. Utifallatt.


Tacksägelse

Solen är på väg ner över oktobersöndag och kvällen blev plötsligt magisk. Där utanför fönstret förvandlas allt till guld, kontraster skärps, färger intensifieras och ett nu har sällan varit mer påtagligt.

Vad fyller just dig med tacksamhet, undrade min gode vän i sin predikan idag, och just i denna stund blir tacksamheten illustrerad av en himmel fylld med hemligheter.

.. och jag stannar i tanken på tacksamhet och ödmjukheten väller in i mitt ådersystem. Så mycket jag har att vara tacksam över. Så stort det är att faktiskt få förvalta ett liv. Mitt liv.

Så ikväll, denna smått overkligt vackra söndag, skickar jag tacksamhet och kärlek till både stort och smått. Tacksamhet för att det i mitt liv finns de vackraste människor, för att jag får bo i en by jag kallar hem, för att jag kan äta mig mätt varje dag och för att jag kan gå ut utan att vara rädd. Tacksam för att jag allt som oftast får vara frisk, för alla sinnen som gör upplevelser rikare, för livslågan, för ett liv fyllt av oändliga möjligheter.

Vad är du tacksam över?


Trattisskogen

Jag tror jag har små minispindlar över hela kroppen efter att ha dykt ner i den mjuka mossan, spindlar som kittlas dessutom. Det är mycket möjligt att jag även har små minispindlar i magen, dock stekta sådana. I riktigt smör dessutom.

För första gången i livet har jag hittat levande trattkantareller. Alltså direkt på plats i skogen, i verkligheten, inte intill champinjonerna i grönsakshyllans svampavdelning. Magiskt!

Fast hade jag inte haft ett svampproffs med mig hade jag förmodligen inte sett en enda och den största insikten som följde med mig från skogen är att jag har större fallenhet för att plocka äpplen än svamp.





Verkligheten anfaller

Har knappt fått ner pulsen efter att bokstavligt talat värkt fram mitt livs första och enda dikt när blicken faller på den där blå lappen på skrivbordet. Analysuppgift 1 ska vara inne senast den 4 oktober kl 13.00. 

Den fjärde oktober är toksnart. Typ på måndag.

Således ska jag nu hinna läsa tre böcker för att därefter kunna diskutera och problematisera dess genre och epok. Senast klockan ett på måndag ska jag på något briljant sätt ställa uråldriga texter i relation till vår tid och säga något klokt om hur det lyriska, episka och dramatiska vilar mot varandra.

Jag jobbar i helgen. Hela helgen. Känns som en dum sak att göra just nu.

Men först ska jag svära.


Fårö








Visby










Gotland

Fem dagar sprängfylda av gott liv och ett hjärta överhettat av kärlek. Kan man ingå äktenskap med en ö? Kan man skapa ett förbund med en plats?

Vädergudarna såg till att vi dränktes i sol och kunde tillbringa timmar på myllrande uteserveringar eller längs tysta stränder. Årligt bockfotografi, en stund på en mur, lamm och vin, intervju i GT.  Värmen lockade med saffransglass och östersjöbad och allt var nästan overkligt.

.. och precis som i fjol så tog sommaren slut i samma stund som jag lämnade ön.








Jag tar färjan i natt


Foto taget av käraste kusinen Anneli


...och dimman lägger sig över landet

Det är dags att vi upphör att vara politiska konsumenter.. orden står skirvna över min skärm och landar med full kraft, nästan brutalt, rakt ner i maggropen. Han har så rätt, vännen framför tangenterna, och jag lovar mig själv och världen att från och med nu ta det ansvar som också är mitt och bli en betydligt mer insatt och engagerad vänsterkvinna. Det är folket som bygger landet.. du och jag delar det ansvaret.

Men morgonen var lika vacker som alltid och kossorna lyckligt ovetande om det mörker som tagit sig in i den svenska själen.






Vakande septembersöndag

Medan flaggorna hissats över Sverige har vi sagt hur vi vill ha vår framtid och det är nästan så man inte vågar andas. För fyra år sedan hade jag just kommit hem från Gotland och bästa barndomsvännen hade precis fött en dotter. Vilda var sju månader och jag bodde i ett gult rum på Södermalm.

Det känns som en evighet sedan. Kanske för att jag då bodde i ett helt annat land.



Uppdatering 22:48
.. och när man inte tror att det kan bli värre så ber vi om att få in lite nazister i vår riksdag. Illamåendet blev plötsligt fysiskt.

Reklam

Idag öppnar dom sitt loppishus.. brudarna i byn. Själv ska jag dansa zumba så det står härliga till innan jag ska klippa risigt hår och få min framtid siad.






Tidigare inlägg Nyare inlägg