I onsdags förmiddag packade jag in min mamma och den Vilda i bilden för att möta våren nere på det vackra Österlen. Vi blev välkomnade av blommande körsbärsträd ovanför våra huvuden, av vitsippemattor under våra fötter och av dofter, ljud och rörelse som alla saluterar ljuset och värmens återkomst. De kejserliga Magnoliaträden stod i full knopp och jag kan bara föreställa mig hur vackert det kommer att vara där nere när rapsen målar ängarna i gult och äppelträden exploderar i sin blomning. Vi gjorde en liknande resa för några år sedan, min mor och jag. Den gången var dock äppelträden tyngda av frukt, luften hög och sommaren började ta farväl.

Vid det vackra Haväng står tiden i stort sett stilla. Stenåldersstenarna rör sig inte från sin vackert belägna position och havet är lika vilt och fritt som det alltid varit och kommer förbli. Jag vet inte vad det är som gett platsen dess magnetfält av magi.. Kanske är det Ulf som gjort det..? Eller kanske är det bara så att han var den första att berätta för mig om denna plats på jorden..?

Vår nattsömn fick vi på ett vandrarhem söder om Simrishamn och tidigt på morgonen gav vi oss ut i gryningsdiset för att besöka Brantevik och Glimmingehus. Trots att jag besökt vårt sydligaste landskap en del gånger så har jag aldrig tagit mig till dessa platser innan och jag är glad för att vi gjorde det nu.


Vi borde förmodligen ha stannat längre i dessa trakter. Så mycket mer finns att upptäcka och för att ha möjlighet att ta in hela atmosfären behöver man tid och lugn vid varje plats. Under veckan pågick dessutom konstnärsveckan på Österlen och liksom under skördefesten på Öland så fanns där konst att se runt varje hörn.

Men, men.. det inte mer än tjugo mil ner till detta vackra och det kommer fler tillfällen att bara ta bilden och köra på den väg det ser vackrast ut. Nästa gång kanske jag rent av möter Ulf i hans svarta, stora bil.. då ska jag krocka lite försiktigt med honom tror jag..