Sol från en bro
Uppgång och nedgång.. ett välkommet återseende. Såg förresten domherrar idag, just som jag var på väg att ringa Hasse Aro. Skönt med sådant som kommer tillrätta igen.
Den sista i november
Tidig tisdagsmorgon och ny eld i avsvalnat hus. Vilda sover fortfarande och i norr var en pappa på väg hem i sexton minusgrader. Om en stund tar jag på mig täckbyxorna, väcker den sovande och ger mig ut för att möta en gryning. Klockan nio bokar jag biljetter till en cirkus, sedan väntar en dag fylld av verksamhetsplanering på en ö.
Men just nu i denna sista novembermorgonstund dricker jag min andra kopp kaffe medan Sofia Karlsson bjuder på folkvisetoner. Den sextonde spelas de på riktigt i en Kalmarsal och det känns som om jag vill vara där då.
Men just nu i denna sista novembermorgonstund dricker jag min andra kopp kaffe medan Sofia Karlsson bjuder på folkvisetoner. Den sextonde spelas de på riktigt i en Kalmarsal och det känns som om jag vill vara där då.
Adventshelg
Världen blev vit medan glöggen blev varm. På ett slott i närheten vakades det julmarknad och trängsel bland halmbockar och vitdsvinskebaber. Jag hade kjol och längtade efter en jacka. Min skånska vän provade en hatt som jag ville ha, sedan smet vi ner i källarvalven och smakade på senap och rostade mandlar.
.. och snön bara vräkte ner när vi körde hem.
Kväll och jag gråter mig igenom ännu en film och önskar att jag hade kunnat trösta mig med pepparkakor. Somnar sedan i ett aldeles för varmt hus under ett för natten aldeles för varmt täcke.
Vakar till den första i advent och till ännu mer snö. Det är skyltsöndag i min lilla stad. Lotter och lussebullar, hemstickat och hembakat. Luciakandidater och falsksång, tomtar och julförhoppningar. Favoritbrandmännen kör barn i släde alá 2000-tal, jag tar barn i örat sedan de knuffat in den minsta i en snögubbe. Nu tänder vi det första av fyra... såvida vi hittar staken vill säga...
.. och snön bara vräkte ner när vi körde hem.
Kväll och jag gråter mig igenom ännu en film och önskar att jag hade kunnat trösta mig med pepparkakor. Somnar sedan i ett aldeles för varmt hus under ett för natten aldeles för varmt täcke.
Vakar till den första i advent och till ännu mer snö. Det är skyltsöndag i min lilla stad. Lotter och lussebullar, hemstickat och hembakat. Luciakandidater och falsksång, tomtar och julförhoppningar. Favoritbrandmännen kör barn i släde alá 2000-tal, jag tar barn i örat sedan de knuffat in den minsta i en snögubbe. Nu tänder vi det första av fyra... såvida vi hittar staken vill säga...
Skäl att älska vintern
Jag tror vårt uppehåll tagit slut och att det är dags att återförenas med den gamla gubben trots allt... Inser dock att jag övergett en del av min norrländska coolhet när jag muttrar över att närmsta spelning är i Kristianstad. Sjutton mil är ju bara snäppet längre än mellan Gällivare och Pajala... ynkligt.
Imorgon fredag och jag tänker tvinga chefen att julpynta mellan alla beslut, sedan drar jag på min boxarhandskarna och klipper till en vän innan dagen förmodligen slutar med att jag somnar i soffan. Livet är inte mer spännande än så just nu.
Nu bygger jag mig en ark..
Foto: Anders Jonasson
Självömkan
Jag kommer inte längre ihåg när det började regna men jag tror att det var en livstid sedan. Min hund hinner aldrig torka och överallt hänger blöta kläder som lämnar mindre sjöar efter sig. Blöt ända in på skinnet möts jag av ett femtongradigt hus där elden aldrig tog sig och jag fryser så jag skakar innan jag försvinner in under värmande vatten. Utanför mitt fönster ser jag en hel familj äta middag i ett varmt hus, själv delar jag gårdagens rester med en hund och räknar milen mellan norr och söder.
Kom nu mamma.. gräv upp morfar och ta med honom också. Jag är så trött på att alltid vara vuxen.
Därute gick hemulerna med stora tunga steg
långt borta hördes mårrans tjut på nattens mörka väg
och dörrar stängdes överallt och alla lampor brann
hos alla stackars skrämda kryp som tröstade varann.
Tove Jansson
21:26 och jag kan då konstatera att jag missar veckans bästa tv-program eftersom min antenn förmodligen regnat bort.
Skitdag.
Kom nu mamma.. gräv upp morfar och ta med honom också. Jag är så trött på att alltid vara vuxen.
Därute gick hemulerna med stora tunga steg
och dörrar stängdes överallt och alla lampor brann
hos alla stackars skrämda kryp som tröstade varann.
Tove Jansson
21:26 och jag kan då konstatera att jag missar veckans bästa tv-program eftersom min antenn förmodligen regnat bort.
Skitdag.
O holy night
Det smakar fortfarande salt om min överläpp efter en kväll i den stora svarta soffan. Franska Jag har älskat dig så länge var lika själfull som stillsamt berättande. En film som tar sig in och stannar kvar. Inte påträngande men likväl obarmhärtig och jag tyckte mycket om det jag såg där mellan tårarna. Söndagsvemod berikad av förtröstan på något sätt.
Helg på en ö i regn och det var underbart att få lyssna till havet i ensam morgon. Fördelen med att helt plötsligt förvandlats till en av de kvällströtta är att morgonen kommer så mycket tidigare. Ibland så tidigt att den fortfarande bär spår av den anarkistiska natten.
SMHI har äntligen lovat mig en kyligare värld och jag förbereder mig med ved och mjuka strumpor. Om tre dagar byter vi gummistövlar mot täckbyckor och målar tillvaron vit i perfekt adventsregi. Bjällerklang anas i fjärran och vindarna bär med sig dofter av glögg. En månads tindrande väntar och Gud vad vi ska glittra.
Helg på en ö i regn och det var underbart att få lyssna till havet i ensam morgon. Fördelen med att helt plötsligt förvandlats till en av de kvällströtta är att morgonen kommer så mycket tidigare. Ibland så tidigt att den fortfarande bär spår av den anarkistiska natten.
SMHI har äntligen lovat mig en kyligare värld och jag förbereder mig med ved och mjuka strumpor. Om tre dagar byter vi gummistövlar mot täckbyckor och målar tillvaron vit i perfekt adventsregi. Bjällerklang anas i fjärran och vindarna bär med sig dofter av glögg. En månads tindrande väntar och Gud vad vi ska glittra.
Nu snart natt innan ny vecka. En sovande hund ska väckas för att rastas, glöd ska bli eld som ska hålla oss varma i natten och någon gång efter fem slår jag upp ögonen igen. Livets eget kretslopp i miniatyr.
Kvällstankar
Tänk om man man stod inför valet att resterande del av ens liv skulle utspelas i en befintlig tv-serie, vilken serie skulle man egentligen välja då?
Vänner, Sex in the city.. nja. Ett helt liv fyllt av storstadsliv och höga klackar känns avlägset och jag hade nog känt mig tämligen lost bland alla vackra människor. En timme i veckan på Manhattan iklädd röda plyschbyxor och med en stor kopp te i handen känns rätt lagom.
Men True Blood kanske.. ett David Lynchaktigt liv bland amorösa vampyrer där ingenting är som det tycks vara. Fast jag vill ju inte bo i det där knasiga landet i väst och för en känslig vore det nog smått outhärdligt med allt blod trots allt. Att ständigt ligga avsvimmad känns lite.. tja.. ocoolt.
Hmm.. något Danskt istället. Anna Pihl.. Mordkommissionen. Gemytlighet och mord i väl avvägd mix. Jag skulle ju ha blivit polis egentligen så det känns som ett naturligt val. Det var det här med språket bara.. och med räknesätt.. fast det lär man sig kanske. Dessutom behöver jag ha en kudde från soffan med mig genom livet så jag kan gömma mig bakom den om det blir läskigt.
Svårt det här. Hade jag varit tonåring hade jag genast begett mig in i Mitt så kallade liv, en fullkomligt briljant serie som förtjänat en större publik och hade jag varit man hade jag kunnat ge ena handen för att få leva i måndagarnas ljuvliga Våra vänners liv. Men nu är jag varken man eller tonåring, ingen vän av blod eller märkeshandväskor och i sanningens namn lite för harig för det operativa polisarbetet. Så vart tar jag vägen då..?
Givetvis ska jag till en ö... till ett liv omgivet av vatten. Skärgårdsdoktorn måste vara en vardagsverklighet att andas i under ett helt liv. Stickad polotröja, glasveranda, bokbåt... ja just denna torsdagskväll känns det som ett behagligt liv ändå.
Vänner, Sex in the city.. nja. Ett helt liv fyllt av storstadsliv och höga klackar känns avlägset och jag hade nog känt mig tämligen lost bland alla vackra människor. En timme i veckan på Manhattan iklädd röda plyschbyxor och med en stor kopp te i handen känns rätt lagom.
Men True Blood kanske.. ett David Lynchaktigt liv bland amorösa vampyrer där ingenting är som det tycks vara. Fast jag vill ju inte bo i det där knasiga landet i väst och för en känslig vore det nog smått outhärdligt med allt blod trots allt. Att ständigt ligga avsvimmad känns lite.. tja.. ocoolt.
Hmm.. något Danskt istället. Anna Pihl.. Mordkommissionen. Gemytlighet och mord i väl avvägd mix. Jag skulle ju ha blivit polis egentligen så det känns som ett naturligt val. Det var det här med språket bara.. och med räknesätt.. fast det lär man sig kanske. Dessutom behöver jag ha en kudde från soffan med mig genom livet så jag kan gömma mig bakom den om det blir läskigt.
Svårt det här. Hade jag varit tonåring hade jag genast begett mig in i Mitt så kallade liv, en fullkomligt briljant serie som förtjänat en större publik och hade jag varit man hade jag kunnat ge ena handen för att få leva i måndagarnas ljuvliga Våra vänners liv. Men nu är jag varken man eller tonåring, ingen vän av blod eller märkeshandväskor och i sanningens namn lite för harig för det operativa polisarbetet. Så vart tar jag vägen då..?
Givetvis ska jag till en ö... till ett liv omgivet av vatten. Skärgårdsdoktorn måste vara en vardagsverklighet att andas i under ett helt liv. Stickad polotröja, glasveranda, bokbåt... ja just denna torsdagskväll känns det som ett behagligt liv ändå.
Onsdagsliv
Jag har fått tydliga klagomål på mina nya arbetstider. Ett stort hål i gräsmattan, en säng fylld av jord och så miljarder skumgummiparticklar efter det som brukade vara en hundbädd...
Förandligar har inletts. Idag fick hon följa med mig till jobbet efter att ha lovat att sluta skrämma slag på somalier och imorgon har jag lovat henne att stiga upp innan Gud själv för att vi ska hinna förbruka lite schäferenergi innan vuxenlivets alla måsten. Jag skönjer förlikning vid horisonten och muntrar upp mig med Josh Ritter så länge..
Förandligar har inletts. Idag fick hon följa med mig till jobbet efter att ha lovat att sluta skrämma slag på somalier och imorgon har jag lovat henne att stiga upp innan Gud själv för att vi ska hinna förbruka lite schäferenergi innan vuxenlivets alla måsten. Jag skönjer förlikning vid horisonten och muntrar upp mig med Josh Ritter så länge..
Någon stal en handfull timmar från den här onsdagen men jag antar att det var livet självt. Preventionsmöte med isblå februari sedan samkvämslunch med de gnistrande. Möte, handledning och starkt kaffe och helt plötsligt var det mörkt ute igen. Efter jobbet spann jag, men inte längre som en katt utan på en cykel. Jag hatar verkligen spinning och undrar om det inte borde räknas som någon form av självskadebeteende att ändå tvinga sig dit.
Hem till byn och reflexväst på både hund och människa. Sommar i lurarna och vinter i luften medan vi går ända dit där ljuset tar slut. Inne är det kallt och jag stannar i duschen tills det inte längre finns något varmvatten kvar. Älsklingsbönder en trappa upp och micrade rester direkt ur burken. Om en stund natt igen och jag vill snart ha jullov. Jättesnart faktiskt.
Hem till byn och reflexväst på både hund och människa. Sommar i lurarna och vinter i luften medan vi går ända dit där ljuset tar slut. Inne är det kallt och jag stannar i duschen tills det inte längre finns något varmvatten kvar. Älsklingsbönder en trappa upp och micrade rester direkt ur burken. Om en stund natt igen och jag vill snart ha jullov. Jättesnart faktiskt.
Tandläkarväder
Fredag.
Lördag
Söndag
Det är fortfarande morgon när jag vaknar och jag tänker att det fanns en tid då mornar var dag. Kaffe och sedan plötslig explosion då duracellkvinnan till hyresvärd uppenbarade sig i min dörröppning. Två timmar senare ett skinande hem och putsade fönster. Jag kommer aldrig att flytta från den här gården.
Eftermiddagspromenad i novemberregn och biscottitröst i ett Loppishus. Snart dricker jag te med smak av nejlika på en övervåning och somnar till ett avlägset brus från TV:n. Vill egentligen läsa men har så mycket bra böcker att jag inte vet vart jag ska börja. Konstigt.
Ytterligare en helg att göra ett kryss över i kalendern. Om veckorna tänker fortsätta rusa iväg i den här hastigheten kommer jag snart att fylla fyrtio...
..och nyponbuskar, nyponbuskar. Hela vägen nyponbuskar.
Första kontorsveckans sista dag. Dolly Partontider, datorsystem och regelverk.. .nya lärdomar ska blandas med gamla kunskaper. Uppfriskande och utmattande. Med nyinköpta boxarhandskar som hädanefter bara ska stinka av min egen svett väntade sedan 1.15 timmars boxpass fyllt av adrenalin och skrikande muskelfibrer. Jag har hittat den perfekta träningsformen och min kropp hatar mig. Än så länge.
Idol och popcorn tillsammans med trött Skånska i ett fredagskallt hus. Hårdrockstema i norr och sting av längtan till mitt ursammanhang. Linnea hängde löst men sitter säker i mitt vardagsrum. Det gör Anders Bagge också.
.. och så regnade det.
Idol och popcorn tillsammans med trött Skånska i ett fredagskallt hus. Hårdrockstema i norr och sting av längtan till mitt ursammanhang. Linnea hängde löst men sitter säker i mitt vardagsrum. Det gör Anders Bagge också.
.. och så regnade det.
Lördag
Äter bröd till frukost för första gången på tolv veckor och glömmer sedan att äta lunch. Sexistbloggar, bär in ved och får besök av en törstig kyrkoherde på rullskidor. Han ska åka Vasaloppet, det ska inte jag tänker jag och snörar på mig promenadskorna istället. Det skymmer innan det ens ljusnat och jag tröstar mig med att det vänder om trettioåtta dagar. Lyssnar på pod-versioner av sommar och värms av vinjetten. Idag Lasse Winnerbäck från 2008 och jag vill ha honom alla somrar därefter.
En kväll och en håruppsättning senare kalas för en vän i lördagsklädd stad. Lamm på tallriken, lättöl i glaset. Vakter går med örsnäckor och en trappa ner rullas lysande klot i ett blått mörker. Yta i varje vrå. Alkohol också. Ett UFO på besök.
Någonstans på vägen hem har någon kört på en grävling.
En kväll och en håruppsättning senare kalas för en vän i lördagsklädd stad. Lamm på tallriken, lättöl i glaset. Vakter går med örsnäckor och en trappa ner rullas lysande klot i ett blått mörker. Yta i varje vrå. Alkohol också. Ett UFO på besök.
Någonstans på vägen hem har någon kört på en grävling.
Söndag
Det är fortfarande morgon när jag vaknar och jag tänker att det fanns en tid då mornar var dag. Kaffe och sedan plötslig explosion då duracellkvinnan till hyresvärd uppenbarade sig i min dörröppning. Två timmar senare ett skinande hem och putsade fönster. Jag kommer aldrig att flytta från den här gården.
Eftermiddagspromenad i novemberregn och biscottitröst i ett Loppishus. Snart dricker jag te med smak av nejlika på en övervåning och somnar till ett avlägset brus från TV:n. Vill egentligen läsa men har så mycket bra böcker att jag inte vet vart jag ska börja. Konstigt.
Ytterligare en helg att göra ett kryss över i kalendern. Om veckorna tänker fortsätta rusa iväg i den här hastigheten kommer jag snart att fylla fyrtio...
..och nyponbuskar, nyponbuskar. Hela vägen nyponbuskar.
Lite lördagssexism
.. men med mycket respekt och kärlek. För i min stad finns förmodligen landets mest sympatiska räddningstjänst och jag tänkte ta tillfället i akt att hylla och strö stjärnglitter över dem... och att göra reklam.
Skolavslutningskväll 2010. Två brandmän står tillsammans med fritidsgårdens personal och grillar korv i den park där alla samlas. Resterande i styrkan rör sig i parken, pratar med ungdomarna, kollar av undanskymda platser. En flicka mår riktigt dåligt och får professionell hjälp av den sjukvårdskunnige brandsoldaten. Vuxna förebilder upphöjt till hundra som med sitt sociala engagemang gör mer nytta än de kan ana.
I de lokala butikerna finns 2011 års eldigaste almanacka att köpa. 20 procent av intäkterna går till lekterapiavdelningen på sjukhuset och även om man påstår att almanackan i själva verket görs i en akt av egotrippad fåfänga så lyser det mellanmänskliga igenom. Det här är en kår som bjuder på sig, som tar ett utvidgat samhälleligt ansvar och som gärna vill få våra smilband att lyftas en aning. All heder Nybro räddningstjänst.. all heder.
Skolavslutningskväll 2010. Två brandmän står tillsammans med fritidsgårdens personal och grillar korv i den park där alla samlas. Resterande i styrkan rör sig i parken, pratar med ungdomarna, kollar av undanskymda platser. En flicka mår riktigt dåligt och får professionell hjälp av den sjukvårdskunnige brandsoldaten. Vuxna förebilder upphöjt till hundra som med sitt sociala engagemang gör mer nytta än de kan ana.
I de lokala butikerna finns 2011 års eldigaste almanacka att köpa. 20 procent av intäkterna går till lekterapiavdelningen på sjukhuset och även om man påstår att almanackan i själva verket görs i en akt av egotrippad fåfänga så lyser det mellanmänskliga igenom. Det här är en kår som bjuder på sig, som tar ett utvidgat samhälleligt ansvar och som gärna vill få våra smilband att lyftas en aning. All heder Nybro räddningstjänst.. all heder.
Morgonfrost
Kyliga mornar väntar bortom natten och idag fick jag äntligen på de där däcken som ska ge fäste längs vintriga vägar. SMHI varnar för snö och jag tänker att den gärna får komma med sitt ljus och sin vita renhet. Regn och jord funkar så där ihop med en långhårig sambo...
November. Blir det någonsin mörkare än nu?
Alvarlig lördag
Det är mitten av 1700-talet. Ölands befolkning har ökat markant i antal och åkerjordens skörd kan inte längre mätta hungriga öbor. För att ha någon chans till överlevnad söker sig de sämst ställda ut till alvaret för att där försöka bruka den magra jorden. Just i den här byn bor som mest fyra familjer fördelade på ca trettio individer, fler munnar kan inte fattig mark mätta och ni takt med att hela ön avbefolkas under 1890-talets slut kommer också denna nykolonisation lämnas till sitt öde.
Denna lördag, etthundra tjugo år senare, satt vi någonstans längs långsidan av de kalkstensbyggda ladugårdarna och drack rykande kaffe till svala äggmackor. Skördefest choklad med stänk av salt fick utgöra undantaget från kolhydratregeln och sommarens vandrarkängor gav nya skavsår på beniga fotknölar. Då möter nu och tankarna vandrar mot de där eviga frågorna om livets existens och alla dess villkor. Jag önskar att livet alltid vore lika självklart som det blir i stillheten. Lika rent som ett andetag på ett alvar.
Ovan där
Det här är er kapten. Jag ville bara säga att vi är på väg att lyfta rakt in i solnedgången. Coolt va?!
Den kaptenen tyckte jag om.
Den kaptenen tyckte jag om.