Tänk om man man stod inför valet att resterande del av ens liv skulle utspelas i en befintlig tv-serie, vilken serie skulle man egentligen välja då?

Vänner, Sex in the city.. nja. Ett helt liv fyllt av storstadsliv och höga klackar känns avlägset och jag hade nog känt mig tämligen lost bland alla vackra människor. En timme i veckan på Manhattan iklädd röda plyschbyxor och med en stor kopp te i handen känns rätt lagom. 

Men True Blood kanske.. ett David Lynchaktigt liv bland amorösa vampyrer där ingenting är som det tycks vara. Fast jag vill ju inte bo i det där knasiga landet i väst och för en känslig vore det nog smått outhärdligt med allt blod trots allt. Att ständigt ligga avsvimmad känns lite.. tja.. ocoolt.

Hmm.. något Danskt istället. Anna Pihl.. Mordkommissionen. Gemytlighet och mord i väl avvägd mix. Jag skulle ju ha blivit polis egentligen så det känns som ett naturligt val. Det var det här med språket bara.. och med räknesätt.. fast det lär man sig kanske. Dessutom behöver jag ha en kudde från soffan med mig genom livet så jag kan gömma mig bakom den om det blir läskigt.

Svårt det här. Hade jag varit tonåring hade jag genast begett mig in i Mitt så kallade liv, en fullkomligt briljant serie som förtjänat en större publik och hade jag varit man hade jag kunnat ge ena handen för att få leva i måndagarnas ljuvliga Våra vänners liv. Men nu är jag varken man eller tonåring, ingen vän av blod eller märkeshandväskor och i sanningens namn lite för harig för det operativa polisarbetet. Så vart tar jag vägen då..?

Givetvis ska jag till en ö... till ett liv omgivet av vatten. Skärgårdsdoktorn måste vara en vardagsverklighet att andas i under ett helt liv. Stickad polotröja, glasveranda, bokbåt... ja just denna torsdagskväll känns det som ett behagligt liv ändå.