Den gröna vulkanön



Det var en annorlunda semester.. bra och annorlunda. Azorerna, nio vulkanöar mitt ute i det väldiga Atlanten strategiskt beläget mellan tre världsdelar... Europa, Amerika och Afrika. Sao Miguel är den största av de gröna öarna och här landade min mor och jag, fyra timmar försenade, torsdagen den 22 maj.



På en vecka har jag hunnit uppleva mer än vad man kan begära av sju dagars semester. Jag har sett ett landskap vackrare än jag har ord för att beskriva, jag har varit så nära de vilda delfinerna att jag nästan kunde se in i deras ögon och jag har stått med båda fötterna i det stora, blåa och vilda Atlanten medan giftiga och vackra maneter slingrat sig runt mina fötter.



För några år sedan var det bara tillåtet att måla sina hus i vitt med antingen blått, rött eller grönt runt fönstren men sedan den regeln ändrades har regnbågens alla färger kastat sig ner för fasaderna. På landsbyggden är fortfarande alla hus vita men i de större städerna har man börjat leka med färg, ord och penslar...



Varje vardag är det blomster- och grönsaksmarknad i Ponta Delgada och här får man gnugga ögonen både en och två gånger. Frukt och grönsaker av olika slag är alla gigantiska... nästan overkligt stora och i ett ögonblick inser man att jorden här är långt mycket rikare än på många andra platser i världen.



Redan första dagen på ön köpte jag ett svart anteckningsblock och tre pennor för att direkt kunna återge varje enskild dags unika säregenhet. Tyvärr blev det blocket bara använt som kassabok och i ett stort mått av enfald trodde jag mig komma igåg varje nyans av upplevelserna, intrycken och känslorna som den här veckan visade och lämnade kvar. Nu när jag sitter framför välbekanta och nog så nötta tangenter är intrycken så många och stora att de inte tillåter sig att fogas till ord och meningar i en blogg på Internet...


Azorerna i bild

... och text kommer under helgen









Överslagshandlingar

Jag har sagt det förr men det tål att upprepas.. jag HATAR att packa.. på riktigt, från tårna. Har hur mycket som helst att göra men sitter istället på köksgiolvet och försöker lära Vilda att nicka när jag säger -eller hur Vilda?! Det har gått åt en hel leverpastejbit och något nickande har det inte blivit.

Det ska i vart fall bli helt underbart att åka iväg till en av de nio vulkanöarna, med eller utan väsentlig packning. Vildas väska är i vart fall packad med frolic, den ljusa hunden, reflexbandet, bollar och ett kort på matte...



Det snokas i min trädgård

Det har varit en fullkomligt strålande försommardag nere i Småland idag. Hästarna har betat på ängen här intill, en snok låg och solade på gräsmattan och koltrasten matar sina ungar i min stupränna. Två galna hundar har lekt halva dagen och jag har ryckt upp krokus från rabatterna eftersom jag trodde det var gräs... Borde förvisso ha förstått att vanligt gräs inte har lökar.

image128

Har tagit två dagars ledigt på inrådan av kropp, knopp och kollegor. Att jag igår fick veta att jag har inflamationer i diverse leder var väl också en tydlig vink om att någon form av vila kanske inte vore dumt. Kan redan nu säga att den här dagen gjort smärre underverk. Det gäller att lyssna och jag ska bli ännu bättre på det.

Således har en torsdag i maj gått i stillsamt mak. 19,7 grader visade temperaturen på innan solen nått fram till mätaren och när jag inte suttit och njutit i en trädgårdsfotölj har jag lekt med hundarna, fotat lite och återigen förundrats över hur människor kan välja att bo i städer.

När solen började dala från himlavalvets övre halva kom musik dansande över maskrosängen. Lyckligt öppnade jag köksfönstret och under kvällen har jag fått lyssna till tonerna från elva dragspelande herrar på en veranda inte långt från mig.

De lyckliga kompisarna

image129


image130


Kvällens förlåt: Går till alla FF-fan. Jag är ledsen men när Lars vid Kalmars 2-0 ledning bad så förtvivlat om tre mål för Göteborgarna så kunde mitt hjärta inte motstå. Jag lovade honom att ordna det och så la vi på luren....

Det jag kom hit för..

image124

image125

image126

image127

Livet under en sten

Kapten Brännässla har slingrat sina armar runt mig idag och lämnat svidande hud efter sig. De där blommiga trädgårdshanskarna är nog mer söta än dugliga trots allt. Nu har dock mitt hus befriats från påträngande växtlighet och står med "bara ben" mot klorofyll och mylla. Jag försökte att inte titta under alla de stenar jag lyfte, men i ögonvrån kunde jag ändå konstatera att där var mer trångbott än i en tvårumslägenhet i Pakistan. Gråsuggor... har de någon uppgift i livssystemet?

image123
Hade god hjälp i trädgården.. som alltid. Just idag slapp jag dock se
hyresvärdinnans vårlökar regna över trädgården...


Kvällens lite stolta länk: SKTFs hemsida har jag fått en hälsning från vår förbundsordförande. Jag lovar att jag ikväll är fem cm längre än vanligt :)

Hundar, maskrosor och en cool skånska

image119

Det ligger en röd perserkatt och sover på trappen till den gamla affären. Människorna i det röda huset på backen hade gäster och skällande hundar sprang i trädgården. Det är närmare 20 grader varmt och luftfuktigheten gör luften tungandad. Det började regna så snart jag hade hängt upp tvätten, en kort stund, sen kom solen igen. Nu är min tvätt blötare än när jag hängde upp den.

Gröna adidasshorts och gröna knän... Idag har det rensats ogräs och planterats blommor och nog hade det varit bättre med gröna fingrar än gröna knän. Kanske tar de sig.. kanske inte. Lobelian såg redan nu ganska uppgiven ut.



Amanda Jenssen, så iskall att hon bränns, släpper platta den 7 maj. Den köper vi!


Gammal nog

När man slutar tro på sagor förlorar man sin oskuld till livet. Är det inte så? Det finns något mycket sorgset i det i vart fall och en del av mig önskar att jag hade fått behålla min oskuld genom livet.

Maj.. lördagskväll. Trötta armar efter vedstapling. Regn hela dagen och smutsiga golv efter Vildas tassar. Lika säkert som årstidernas växlingar så är jag tillbaks hos Ulf efter ett kortare uppehåll. Han är långt mycket bättre än jag förstår... än vad någon kan förstå. Helt plötsligt längtar jag efter sen höst.

Bokade biljett till Azorerna igår, det känns bra.


Kvällens fantastiska Ulf:
Gammal nog att se det
Gammal nog att härda ut
Det går en åder av guld och ande genom den här världen utan slut
Gammal nog att hålla mig till den
Gammal nog att stå för mina ord
Gammal nog att ta ännu en dans på detta avdukade bord
Jag har den hungern kvar i mig än

Regn

image113

Ibland är det ganska tacksamt ändå.. regnet. Solsken i all ära, men just idag behövde jag en regndag. Hade jag fått önska saknas det bara ett plåttak, en filt, en vän och en kopp te. Hund och eld har jag redan.

Om några timmar ska jag överraskande nog iväg och jobba... Mitt gamla jobb behövde folk och det ska bli mycket trevligt att gå in i tjänst där för en stund. Det är två år och fyra månader sedan sist.




Idag...

Denna röda arbetarrörelsensdag anno 2008;

Har jag...
  • Inte stigit upp förrän kl 13.30
  • letat restresor till Azorerna
  • skickat minst två sms för mycket
  • funderat över vad jag skulle skrivit på mina plakat om jag demonstrerat
  • lekt "du kan inte ta mig" runt murstocken tillsammans med Vilda
Borde jag istället ha...
  • putsat fönstren och sytt nya gardiner
  • demonstrerat för en bättre värld istället för att fundera på det
  • tagit ett allvarligt samtal med Leo om smutsen på min ytterdörr
Längtar jag efter...
  • nikotin
  • massage för onda axlar
  • modet att klättra i träd
  • 10 cm bortklippt hår
Njuter jag av...
  • rött vin
  • Ulf Lundell
  • Vildas andetag vid mina fötter