Gryningsljus
06.50 på mornarna ligger frosten fortfarande som ett glimrande täcke över ängarna här utanför. Fåglarna där uppe i träden höjer sina sånger med en oktav för varje centimeter som den blodröda solen börjar värma jorden igen och gör oss sällskap där bland mossbeväxta stenmurar och knoppande träd. Tanken om att skolka från jobbet är nog aldrig så stark som just under dessa morgonstunder...
Låter som om du lever ett gott liv där ute i den småländska landsbygden.
Oj, vad hade man inte betalat för att få en bit av den äppelpajen, eller den härliga ängen. Här har jag ju liksom bara smutsig snö som blådårarna har kört skoter kors och tvärs över, men man får väl vara glad att det finns ängar....
Blir det nåt skolk då?
Va tycker du om min fotokonst bild då? Med pippin o allt?
Tack för receptet. Och gott att du är tillbaka, här i Småland och här på nätet.
äntligen har jag en bild av vad det är du beskriver, vad du upplever. tack för senast. Guld värt att se hur du har det. guld värt att veta att naturen tar väl hand om dig och ger dig dess medicin för själen. Vi hörs snart igen va?! Ditt gamla bo, hon som tagit ditt gamla bo och ditt jobb och hennes sambo skulle uppskatta din närvaro över en fika. Dessutom kräver jag ett nytt besök där ute hos dig och den vilda...
SB: Ja livet är faktiskt gott att leva- trots allt :)
Emma: KOM!! Jag lovar att baka massa paj och hålla lilla T medan du springer som en älva över fälten.
Solis: Näe.. jag är för präktig för att skolka från jobbet och dessutom har jag fått ett arbete som jag tycker är förbaskat roligt. Din fågel har jag minsann betraktat, fina bilder från en resa som jag är glad att du gjorde.
Sanna: Det är gott att vara här igen :)
Louise: En fika ska vi absolut ta snart igen, trivs alltid lika bra i ditt sällskap.
Vilken vacker och stämningsfull bild!