Liv
Nu går solen upp redan när jag är ute på morgonrundan med den Vilda. Överallt sträcker sig spirande liv upp mot dess ljumma sken och målar vårt landskap med palettens alla färger. Nu börjar livet.. igen.
Va härligt att du hittat din blogg igen......det är så tomt utan dig och den....förstår inte vart tiden tar vägen, menjag lovar någon dag skall jag få tummen ur och slå en signal....kram L
Äntligen modem ute i skogen!
Härligt att du är tillbaka på banan igen. Om du och Vilda behöver en medmänniska, släng er i bilen så bakar jag våfflor till er. Eller ring kommer vi...
Ellinor!
Jag har liksom väntat ... och väntat ...
Härligt att "se" dig!
Ellinor!
Jag har liksom väntat ... och väntat ...
Härligt att "se" dig!
Linzan min vän.. tiden är en förunderlig företeelse, ibland står den snudd på stilla och (som nu) så rusar den bara iväg och förbryllad ser man hur blad för blad i almanackan vänds. Vi hörs snart!!
Sanna: Menar du att du har längtat efter det? ;)
Kristina. Våfflor och trevligt sällskap är en lyx i tillvaron, hör helt klart av mig snart och jag hoppas att ni har vägarna förbi "landet" snart!
Susan: Åh vad det värmer! Tack fina du!
Åh, äntligen är du här igen! Vilka vackra krokusar, speciellt alla vårblommor är riktiga underverk :)
Kramar om!