Satt nere på cafét vid havet och åt raggmunkar idag. Medan jag väntade på moderns sällskap kunde jag inte motstå frestelsen att lyssna till de tre herrarnas samtal vid bordet intill...
- Om det är någon som blivit knepig så är det Oskar Nilsson, sa den ene med eftertryck och fortsatte,
- tidigare har han alltid hälsat och nu tittar han knappt upp från marken och han hälsar aldrig någonsin längre. Ja han har verkligen blivit knepig den där Nilsson.
Männen begrundar detta en stund tills en bryter tystnaden och säger
-men är inte han nästan blind nu? Vad jag hört så ser han knappt någonting längre.. problem med synen och så.
Nu tystnar männen igen för en stund och man nr 1 funderar så det knakar
-ja, jo så kan det ju vara förstås... men knepig har han allt blivit

Man skulle ha bandspelare med sig ute ibland... eller åtminstone massa anteckningsblock till alla pärlor till tankar som vibrerar ute i världsaltet.

Guldbruna ögon
När jag var liten och lyssnade på Vikingarna (!) så var jag övertygad om att deras "Leende guldbruna ögon" var en sång till mig. Nu i vuxen ålder skulle jag väl hellre önska att Thåströms text varit den som skrivits till mina bruna ögons lov...