Kanske är det ett försök att ge dem luft och frihet för att sedan kanske bättre kunna stävja dem? Efter en månad i ett tempo som inte tillåter något annat än medvetna och strukturerade tankar börjar de nu sömnigt stiga fram från sina undangömda viloplatser, de där funderingarna om vart livet egentligen är på väg. Tankar kring hur det kom sig att jag hamnat där jag är och vad som egentligen var orsak och verkan? Vilka val kan man svära sig fri från och vilka bör man stolt bära?

Ikväll letar jag i dammiga kartonger på vinden efter pärmen med livssanningar och den där boken som min mellanstadielärare hade där det fanns ett facit i slutet....