Tält och åter tält. Konservburkar, ciderflaskor, chipspåsar och tomma ciggpaket ligger i drivor på marken. Jag möter en man som har gjort sig en hatt av tomma ölburkar, en annan som gjort en keps av ett tomt ölflak. Flera unga herrar springer omkring i bara kallingarna och i tältöppningen från ett av alla tält ligger en man och kräks. Slagsmålsklubben spelar i "skogen" och dryga 5000 armar viftar i takt. I en skogsglänta försöker  en ung tjej hjälpa sin överförfriskade väninna att hålla balansen och någonstans mitt bland allt detta blir jag uppraggad av en skånsk pojk på tjugonågonting...! På stora scenen lyser ett stort kors bland förstärkare och trots att det är dryga två timmar till franska Justice ska spela så börjar det fyllas på vid kravallen.

Jobbet har tagit mig till mitt livs första musikfestival och jag försöker öppna alla sinnen för att under kort tid ta in så mycket som möjligt. Under den första timmen har jag nog övervägande skräck i förtjusningsblandningen och jag frågar min kollega hur gammal hans dotter bör vara innan han släpper iväg henne på något liknande..
-Tjugofem, får jag snabbt till svar.

Men i snabb takt börjar jag acklimatisera mig och det tar inte allt för lång stund innan jag dragits med i en ganska skön stämning och jag upptäcker att festivalfolket måhända är smått gränslösa, men de är goa med varandra och de är uppenbarligen där för att lyssna på den musik de älskar och för att ha trevliga dagar tillsammans med likasinnade bröder och systrar. Kanske att min eventuella dotter kan få åka på festival redan när hon är tjugo..