Jag tänker inte klaga på min utsikt. Från vardagsrumsfönstret skymtar jag kyrkan som ligger uppe på backen mitt i byn. Från sovrummet ser jag korna stillsamt beta på en sommaräng. Sitter jag vid köksbordet kan jag följa hur äpplena mognar eller hälsa på de som går förbi ute på vägen.

MEN härom veckan var jag i ett hus som inte enbart exteriört var ett av de vackraste jag sett, men som också hade en utsikt som slår det mesta. Det tog sin stund innan jag kunde landa (och lägga ifrån mig kameran) för att ägna mig åt det jag ju faktiskt kom dit för... dvs fira värdinnan, tillika väninnan på hennes 45-årsdag.