Med stor fascination läser jag på Aftonbladets nätupplaga om en man som säljer sitt liv på e-bay. Vi pratar hela livet.. rubbet. Hus, möbler, bil, jobbet, vänner… ja allt utom de kläder han bär dagen affären genomförs och sina identitetshandlingar. Redan under annonsens första dag är högsta budet uppe i 3,7 miljoner kronor och givetvis börjar tankarna snurra. Hur mycket vore någon beredd att betala för mitt liv? Vad skulle jag göra om jag sålde det? Vems liv skulle jag vilja köpa och varför?

 

Det ganska omedelbara svaret är dock att jag är oerhört nöjd med mitt liv. Jag älskar mitt hem, har vänner i världsklass och ett arbete som jag skattar högt. Min ”nya” bil har förvisso en ofungerande AC (vilket gör mig galen eftersom just AC:n var en av två krav på mitt köp) och visst kan jag också ha dagar när ingenting är bra och alla andra på jorden har det bättre… men de dagarna kommer så sällan att priset för mitt liv skulle bli så högt att ingen människa i världen skulle ha råd att köpa det.

 

Fast jag är fascinerad över Ian Ushers tilltag och jag ler lite när jag tänker att denne man nu förmodligen har fått ett så pass spännande liv att han kanske inte kommer att vilja sälja det..?!

För två timmar och 43 minuter sedan gick jag på semester! Nu ställer vi fram brassestolen, dammar av böckerna i bokhyllan, rattar in radion på P1 och väntar på solen!