Ordningen återställd

Nu så... nu får jag kliva över hund som är ivägen överallt och aldrig har jag väl varit så glad för det. På djursjukhuset blev jag en självrisk fattigare och en erfarenhet rikare. Hädanefter står huggormar överst på min nyskapade lista över utrotningsönskade djur.

Skönt att tösa är hemma igen! Tror även Vilda

har blivit minst en erfarehet rikare! Kan tänka

mig att Ni har en o annan stengärdsgård i

faggorna,och om ingen annanstans,så finns

"huggisarna" där.Dock tror jag Vilda nu lärt

sig att dom där svarta roliga snörena som rör

sig,kan ge "aj" i nosen,ett suddigt sinne och

framförallt:en väldigt ängslig alfa...



Ta hund om Er!

//G.

Oj oj...vilken vånda och stor förtvivlan innan "slutet gott allting gott"!! Har haft stora hundar själv ( Hovawart) och vet paniken som lätt infinner sig innan man fått med vovven till vet. och fått höra att allt är/blir ok! Hade faktiskt cortisontab i regnrocken efter det så fort vi skulle ut någonstans. Bodde då som nu på landet med skog,sjö o stenhällar som närmsta grannar...ca 3,5 mil till vet i stan.

Nu bor jag ungefär likadant som då...fast nu har vi en innekatt (rasen Birma)som inte får gå ute i skog o mark ;o) så några ormbett måtte vi väl slippa nu! Hälsa den vackraste av vackra...Vilda från oss! Ps! glöm inte en hälsning grann-vovven också! Kramiz A

Azola: Nu förtiden ger de inte längre cortison vid huggormsbett, förutsatt att man inte bor som du då. Vilda och jag har bara några minuters bilväg in till vet och det var jag ytterst tacksam för i torsdags. Men nu är hon hemma.. lite tröttare än vanligt men klart på bättringsvägen.



En smickrad Vilda och hennes matte hälsar tillbaks till tjusiga birman och hennes familj på landet :)