Det hinner passera många tankar genom ett land och efter att först ha blivit snudd på galen av rastlöshet vaggas man så småningom in i en behagligt dunkande lugn. Tvingad till en annan takt, fast men i rörelse. Vandrande tankar, avskalade och fria. Det är nog bra med en längre resa ibland.. ändå.

Sov mig igenom större delen av landet och vaknade till ett Umeå i morgonrodnad. Kaffe och Winnerbäck medan stapeln för mobil täckning sjönk och skogarna tätnade.  Framme exakt tjugotvå timmar och tre byten senare, tillbaks till  mitt primära sammanhang och till det svåraste avskedet av alla...