Sitter och väntar på att mitt hus ska eldas upp (vad hette det sa du?! Syftningsfel?) och de nätta 14 grader som cirkulerar här inne ska föröka sig i takt med Gotlands kaniner. Det är skitkallt, om vi ska tala klarspråk och jag vågar inte ens tänka på hur kyliga de där lakanen uppe i det stora sovrummet känns. Så i väntan på värme vakar  jag i (för)natten och termometerns digitala siffror får ersätta klockans visare... här är temperaturer överordnade klockslag.

I söndags var det så åter dags för frk Linslus att synas på en tv nära dig. Dokumentären som spelades in tidig höst hade sändningstid vilket inte bara medförde en viss yrsel utan också kraftig lust att spola tillbaks tiden och radera, delite.. pooof borta. Jag hade däremot inte behövt oroa mig. Producent Johan Ripås hade gjort en mycket bra, välbalanserad och insiktsfull dokumentär om det fria arbetslivets fängslande villkor och jag är glad över att ha fått medverka till det. Tack Johan.. och tack Emil för en del bra vinklar ;)