Dag 6: Singi-Kebnekaise (och Nikkaluokta)

14km, Höjdskillnad: +120m, -150m   (19km, Höjdskillnad -220m)

Vaknade långt innan tuppen och bestämde mig för att packa ihop och ge mig iväg i ottan. En grym stigning inledningsvis fick fötter att skrika och puls att rusa och när jag slutligen kom upp där bland molnen började det att regna.

En knapp mil från Kebnekaise tog jag fram mobilen för första gången på dagar och sittandes på en regnblöt sten ringde jag hem till både mamman och pappan för att berätta att mina fötter förvisso ser ut som köttfärs, men att livet sällan varit bättre ändå.  Glada föräldrar fast pappan höll på att svimma av köttfärs-informationen dock...

I  stunden nedan når vi äntligen Kebnekaise fjällstation och jag vet därmed att mina sista steg är gångna då jag ska göra mina vänner sällskap i helikopter ner till Nikkaluokta. Jag vet inte riktigt hur känslan kan beskrivas.. eller om det ens tillåter sig göras. Stolthet blandad med ett visst mått av sorg över att det nu nästan var över. En lättnad över att ha klarat det, ett rus av allt jag var uppfylld av. Jag har gjort mitt livs vandring och tagit steg långt mycket längre än vad som är mätbart. Aldrig vill jag vara utan en enda sekund, aldrig kommer jag att glömma att det enda som egentligen är viktigt i livet är att försöka leva lycklig.

..och min vandrande vän. Min fyrbenta och håriga stolthet som förmodligen sprungit fyra gånger så långt som mig och varit fem gånger tröttare än mig, ja hon har nu åkt alla fordon som finns att åka för en hund förutom spårvagn. Utan att blinka hoppade hon in i helikoptern, la sig på golvet och sov sig igenom den sex minuter långa resan över naturens egna konstverk.

Jag är ödmjukt tacksam för alla er som funnits med innan, under och efter detta äventyr och som på olika sätt bidragit till att allt det här blev möjligt.

Tack.. stort TACK

Men berätta genast för Vilda att det där med att åka spårvagn löser vi enkelt om hon kommer till oss i Halland! Chester behöver med lära sig ett o annat som jag tror en mycket vacker Vilda skulle kunna lära honom ;)



Grattis till att du klarade något jag aldrig en skulle föresväva mig att göra! Kram från god vän i solgt ÅSa!

Elli! Mina tårar rinner och hela jag ryser då jag ser dina bilder och läser om din färd... är så glad att du fått uppleva "paradiset" i fjällen. Nu är jag taggad att planera in denna tur med man och barn till nästa sommar. Snart, om två veckor är jag i Abisko och vandrar kortare turer. Jag tror du nu förstår varför Jag älskar fjällen så mycket. Kramar i massor!!!

Du är bara den coolaste jag vet........jag känner ingen som skulle göra om din eskapad!!KRAAM

** Ni är ju helt otroliga, du & Vilda!! **

..tänk att ni gjorde det!!



Välkommen ner igen och tack för det du delar med dig av... och visst,är det viktigt att försöka leva lyckligt) ps! du är ett stort lyckopiller själv!!

Storkramen från en som har semester fom idag... =)

*Eva:* Ett bättre träningsläger kan man väl knappast ha va?! :) hoppas solen fortsatt att lysa över dig och västkusten och att ni njuter hejdlöst av semester. Kramar till er alla, två- och fyrbenta.



*Ann-Louise:* Jag förstår dig i varje cell Ann-Louise. Det är en magisk plats att befinna sig i, en stund i livet som aldrig försvinner. Hoppas ni får helt underbara dagar där uppe när ni väl kommer iväg. Ska tänka på er! kramar!



*Åz:* äsch då :) fast du är en av de coolaste jag vet på så många andra sätt serru ;)bamsar!



*Azola:* Tack sötaste du, vad glad jag blir för dina ord! Sååå gott med semester, min tar snart slut och jag fattar inte vart tiden tog vägen!? Njut vännen.. och andas. Kramar!!