Dag 1: Absiko-Abiskojaure

13 km, Höjdskillnad: +105 m

När någonting är sant så upphör allt annat att spela någon roll. Lite som när livet lägger sig till ro. Så tror jag att känslan var där på perrongen i väntan på tåg mot norr.

Fransmän i drivor, en kvinna från Bombay som längtade till Svenska fjäll och en lurvig lokförare.. alla på väg mot något eller kanske någon. Lokföraren berättade hur han en gång släppt av en vänlig Engelsman i Abisko som glatt gick iväg mot Kungsleden i lågskor och paraply. Indiskan vinkade efter mig för få dela ett nu med någon då fjällen reste sig i horisonten och Fransmännen fanns överallt, hela tiden och jag log.. hela tiden.

Bara några meter in efter Kungsleden hör jag ett par säga att det är nu snart som all mobil täckning försvinner för att inte komma tillbaks förrän i Keb många dagar senare. Passar på att meddela mamman att min tystnad inte ska oroa och stänger därefter av all kontakt med omvärlden.

Det är en förbluffande skönhet som möter redan vid de första stegen av alla de mil som väntar. Här är träden förtfarande höga, vattnet vilt och kallt från fjällens smältande snö och sjungande fåglar följer varje steg över vältrafikerade vandringsleder. Det är ganska tätt med människor här nära bebyggelse och kommunikationsmedel och många är dom som väljer att gå dagsturer på denna av Kungsledens början/avslutande etapp.

Lite kändes det som om jag var med på Fångarna på fortet då den första hängbron skulle passeras, eller när jag skulle balansera på snudd på kilometerlånga spångar över fuktig mark. Vilda bara gick, utan att tveka eller ifrågasätta, precis som om tillvaron var precis så som den skulle vara även för henne.

.. fast trött blev hon. Här den första tuppluren av det som kom att bli MÅNGA..

Dag ett avslutades vid Absikojaures fjällstation där ett grönt tält restes, en påse frystorkat lagades och en lycklig människa och hennes hund somnade innan klockan slagt tio och där ordet ödmjukhet var det sista i vaket medvetande.

Hej min fjällvän!

Din kamera fångade verkligen fjällen bättre än min, men man måste nog vara där för att se den riktiga skönheten. När du låtit blåsorna vila kan du väl maila mig lite bilder? Tack så mycket, och tack för en bit trevligt sällskap i bergen!

Hej Elli!

Det ska bli så spännande och få höra/läsa om dina upplevelser i fjällen....Längtar!!!

Vilket fantastiskt äventyr, vilka fantastiska bilder vilket fantastiskt minne för livet för dig!!! KRAAM

Vilka fantastiska bilder, vilket fantastiskt äventyr, vilka fantastiska minnen du kan bära med dig!!

Vilket fantastiskt äventyr, vilka fantastiskt vackra bilder, vilka fantastiska minnen du fått med dig!!! Bamsekraam

David Tack själv du vandrande vän! :)



A-L kl 3:08 och jag har just satt min sista punkt. Svårt dock att få ner ens en bråkdel av allt det fantastiska, det vill sig riktigt inte begränsas i ord.



Åz Ja dom räcker för en livstid.. MINST! Bamsekramar till dig också vännen min.