2009 har varit ett år av självständighet, en tid då jag till fullo känt hur mycket jag uppskattar ensamhet och oberoende. Jag har njutit över att gå ensam längs Gotlands stränder, över att bara med en hund som sällskap ge mig ut i vildmarken där långt uppe i norr. Här hemma i Bullerbyn har det hänt att jag dragit ur jacket till telefonen och inte allt för sällan har jag valt att tillbringa tid med mig själv snarare än med andra. Men ibland är ensamhet just... ensamt och tystnad lika skrikande som tvärbromsande däck. Det är då man åker till en ö...

Knyttig och i röda plyschbyxor kröp jag upp i ett soffhörn och lyssnade till ljuden från en familj. Efter kyckling med cashewnötter, ett glas vin och Clintan på storbilds tv hade livsandarna omgärdas med bomull och all kärlek och tacksamhet riktas nu, som alltid, till vänner av guld med hem som alltid står öppna för de tillfälligt hemlösa.

"Tänk om jag skulle flytta hit", sa jag till vännen, där vi gick med varsin hund vid vattnet. Tanken är inte främmande och jag har haft den förr. Det finns något fridfullt över öar, något som lugnar både puls och skenande tankar. Dessutom finns havet överallt.. och doften av tång... och båtar.. och kajplatser.