Nu ska hela rasket rivas

Det var inte helt utan vemod som jag såg grävmaskinen sätta skopan i väggen på min gamla arbetsplats, i det där huset jag har de mest blandade känskor inför. Innanför de (redan då) fallfärdiga väggarna har det samtalats i alla de olika ljudnivåer, gråt och skratt har ekat mellan väggar och många är de stunder där allvar och lek delat samma minut. I det lilla köket har det bakats oräknerliga antal kanelbullar och diskats tiotusentals kaffekoppar och i källaren har råttor stora som katter skrämt slag på både ungar och kollegor.

För tio år sedan var jag med att starta upp en verksamhet i detta märkliga hus med helt egen själ, imorgon finns det förmodligen inte kvar.







Ja men självklart...

Jag tycker verkligen om ändrigen som du har gjort i din portal SNYGGT!! //K

Tänk att 10 år har gått...så snabbt å ändå så långsamt. Känns som igår, och ändå har det hänt så otroligt mycket .... Tänk när vi satt där uppe på kommunhuset och försökte möblera? Eller när vi fruntimmer åkte till IKEA, med världen minsta bil - iallafall i våra shoppingtakters mått. Första och sista gången jag kört med 24 kaffemuggar mellan gaspedalen och sätet ;) Mmm inte utan att man drar lite på smilbanen samtidigt som vemodet sänker sig lite över en....

K Thanks! :)



Linn .. och det var första och sista gången jag sydde gardiner till fjorton fönster! Men visst var det tider.. minnesvärda sådana. =)

Oj....14 fönster, det hade jag nog inte pallat med =)

*AnnÄ Jag gör som sagt aldrig om det..